Att man måste läsa mycket (och brett) för att bli en bra författare. Det gör nog de flesta som skriver ändå men jag har hört om nån som inte läst/läser och ändå skriver så de finns ju.

#1: Kan bara hålla med. Har träffat på några få sådana personer i skrivarsammanhang. Tycker personligen att det är höjden av arrogans, att hålla på med något som helst kreativt skapande och inte vara intresserad av andras verk, inte tro att man kan lära sig av andra. Det vore lika befängt om en fotograf inte ville titta på andras foton, eller en konstnär andras konst.

Så ja de finns men jag tror inte att någon av dem är eller kommer att bli duktiga.

En hill jag är willing to die on är att det inte är en korrektur- eller betaläsares uppgift att rätta en massa slarvfel när det kommer till stavning, talspråk och liknande. Det är vad rättstavningsprogram är till för. (Grammatik är en annan sak, särskilt om man inte skriver på sitt modersmål.) Att själv inte orka aktivera ett sådant program och fixa sina fel och sedan tycka att en annan person, särskilt om det är någon som betaläser gratis, ska göra det är ren respektlöshet gentemot läsaren. Att se till att texten på ett grundläggande sätt är läsbar tycker jag är ens skyldighet om man vill bli läst.

#1: Håller också med. Visst att man kan skriva ihop en berättelse utan att läsa andras, men man bygger ju ändå upp ett otroligt ordförråd genom att läsa som man, enligt mig, inte kan tillägna sig på samma sätt bara genom att höra.

#4: Inte bara ordförråd, utan allt som har med skrivande att göra. I princip alla som håller på med någon sorts konst studerar ju andras konst av samma typ, för att lära sig vad som funkar och inte o.s.v. Skrivande är ju så mycket mer än de enskilda orden, det är t.ex. Dialog, beskrivningar, karaktärsgestaltning etc. Visst att man kan gå skrivarkurser och till viss del lära sig på det sättet, men jag tror inte att man kan bli bra på denna sorts kreativt skapande utan att ta del av andras verk. Sedan läser man ju också på skrivarkurser förvisso, men you get my point.

#0: Mitt hot-take:

Rim förstör en bra text.

Det krävs någon som är väldigt bra på det för att det ska bli bra. Jag känner ett par relativt unga personer som skriver väldigt bra Dikter på rim, men jag upplever att de flesta skriver dikt på rim för att de tror att det ska vara så, ofta därför att de inte har läst någon modern poesi (inte för att all äldre poesi är på vers, men en stor del), eller har lärt sig om de många versmått som finns. Men så bemästrar de det inte, och då blir det bara krystat och konstigt. Istället för att använda de ord som känns rätt så måste man rimma på det man skrev innan, och så blir det mer som en skoluppgift än "organisk" poesi.

#7: Exakt. Det blir väldigt snabbt lika platt som hjärta och smärta.