INNEHÅLLSVARNING: (våldsamma) påträngande tankar, självskadebeteende.

Hej hallå. Jag håller på att skriva en bok där en av protagonisterna har påträngande tankar. De är baserade på mina egna så på det sättet är jag inte direkt orolig om att skildra det på "rätt" sätt, utan snarare ur ett läsarperspektiv.

Jag har två olika sätt detta visas på; som en tanke, nästan som en röst i huvudet, exempelvis Nej, du får inte. Du kommer att bränna ner köket, hon kommer att dö, och det är ditt fel.

Och i handling, som: Han skulle kunna tysta honom. Det skulle han kunna. Han har gjort det förut. Det är allt han duger till. Skarp smärta skar genom honom när naglarna bet ner i handflatorna, hårt nog att dra blod.

Jag har egentligen tre dilemman (whew) och två handlar om det första sättet. Är lite orolig att tankarna kan bli störande i texten, både för flytandet och på ett sätt som riskerar att karaktären känns irriterande. Vilket inte vore helt konstigt kanske, då påträngande tankar ÄR irriterande. Sedan, rent spontant, kan man blanda de olika sätten eller bör jag välja ett? Vilket sätt föredrar ni?

Hoppas detta var någorlunda begripbart :)