Vem skriver du boken för? För dig själv som minne, eller är det något du hoppas få publicerat?
Nu blir du säkert ledsen, men tyvärr måste jag säga att det är fullt med grammatiska fel. Antagligen inte ditt fel, skolan är så dålig på att lära ut hur man skriver.
Du blandar också tempus
"Det är en helt vanlig tisdag när jag klev av bussen den här morgonen, förutom att det är första dagen i tvåan idag."
*Är" är presens, det som händer just nu, "klev" är imperfekt, något som har hänt för en stund sedan eller för flera år sedan.
"komma på skolan" - det heter komma till skolan.
Orden *sin, sitt, och sina* verkar ha försvunnit ur ungas ordförråd, men de hjälper oss att förstå mycket av vad som händer i en text.
"innan någon hinner köra på mig med deras bil" - det heter sin bil.
"ett svagt leende på hans läppar" skall vara "ett svagt leende på sina läppar".
(Däremot heter det -"det syntes ett svagt leende på hans läppar" - förstår du skillnaden?)

Honom och henne är också sällsynta. Det heter inte "sitta bredvid han/hon" - utan "sitta bredvid honom/henne".

Jag är ledsen att behöva låta så negativ - du har säkert något du vill berätta, men texten blir ganska svårläst med alla fel. Och med tvåan så tänker nog de flesta (utom kanske de som går på gymnasiet), på tvåan i lågstadiet.

Ställ din svensklärare mot väggen - kräv att få lära dig svenska språket på riktigt. (om nu han/hon kan det).
Det kommer att ha betydelse i ditt liv - vare sig du skriver böcker eller jobbansökningar.

Hejsan

Jag tycker din Novell är bra.

Väldigt enkel att läsa. Bra innehåll.

Soligajag1

#1: Hej! Jag skriver boken för mig själv, det hade varit roligt att bli publicerad någon gång men det kommer jag nog inte att göra/leta efter.

Tack för din feedback! Och nej, jag blir absolut inte ledsen. Detta är precis vad jag ville veta- vad som är "fel" eller vad man ska säga. Jag vet om att jag inte är någon som är superbra på att skriva, så jag ville ha precis vad du sa och gav mig. Hade blivit lite unnerved om alla bara sa att det var bra eller så, då jag vet att det definitivt måste finnas saker jag kan förbättra, t.ex språk och styckeindelning.

Jag vill också säga att jag är mycket mer van att skriva både poesi och fanfiction på engelska, trots att svenska är mitt modersmål. Jag har alltid varit väldigt bra på engelska och har alltid haft det enklare att uttrycka mig på engelska, förklara mina känslor och göra mig förstådd på riktigt om jag skriver på engelska, därför jag valde att skriva poesi just på engelska och inte på svenska. Så detta är väldigt nytt för mig, men historian jag hade i huvudet passade bättre som en bok på svenska

Tack igen! Jag har ändrat och tänkt på allt du sa så gott jag kan, har du några andra grejer som jag bör ändra? Speciellt styckeindelning, jag känner att jag är dålig på det.

#2: Tack så jättemycket! Jag uppskattar det <3

#3: Vad bra att du känner så. Vi behöver berättare så skriv på bara. Även om du bara skriver för dig själv kommer det att vara så mycket värt om 20, 30, 40 år. Du kommer att vara glad att kunna se dig själv som yngre.
Jag förstår att det är engelskan som ställt till det i svenskan och nästan utraderat sin, sitt och sina. Jag älskar engelska och var så lycklig när jag fick börja läsa det (först som 12-åring). Jag tänker ofta på engelska, kan t.o.m. drömma på engelska, och ibland tycker jag det är svårt att hitta ord och uttryck på svenska. Men ibland har vi utryck som inte engelskan har. Som sin, sitt och sina. Det kan bli viss förvirring om man är osäker på vem "his" eller "her" syftar på. Och ta ett sånt uttryck som "blunda och gapa", sju ord istället för tre.

Styckeindelning är svårt att ge generella råd om, jag kan tycka att du börjar på nytt stycke lite väl ofta just i de två kapitlen, det blir t ex lite upphackat med bara två rader. Tänk efter när du läser själv hur det "flyter". Om man börjar skriva om en helt annan sak, eller flyttar sig framåt eller bakåt i tiden är det befogat, eller om man känner att läsaren vill ta en mikropaus, andas och tänka till innan den fortsätter.

Har du läst s k klassiska författare? Svenska eller översatta? Det kanske är tråkigt på sätt och vis, men du verkar intresserad av språket så det kan vara en bra övning även om du inte gillar storyn. Att se hantverket, hur en författare målar upp stämningar, beskriver människor och miljöer så att man kan se det framför sig.

#5: Tack! Jag ska kolla på det om klassiska författare

Här är kapitel 3, hur är grammatiken här? Vad tycker ni om storyn? Behöver feedback och tänker om det blivit bättre än i de två förra kapitlen (:

Kapitel 3

Äntligen är det fredag. Den här veckan har varit enormt seg, men nu är det äntligen helg. Enda sen jag träffade Alex i tisdags så har han spenderat varje lektion vi har tillsammans genom att försöka ragga upp mig.

Och jag måste säga, han är charmig- och precis min typ. Han har rätt så många tatueringar, en stor ros på handen, och hans vänstra arm är helt täckt av en sleeve som sträcker sig upp till sidan av hans hals.
Han har även en tunn och ring av guld i hans näsvinge, och den passar hans ansikte perfekt.

Jag drar mig ur mina tankar när jag gått upp för den korta backen som leder upp till mitt lägenhetshus. Jag går fram till porten och trycker in portkoden innan jag går in i huset. Jag tar trapporna två trappsteg i taget, då jag vill komma hem så att jag kan dricka lite vatten.

Ikväll är festen. Festen som Alex bjöd mig på. Han ska hämta upp mig från mitt lägenhetshus ikväll, men han har inte gett mig någon tid än, och han har inte frågat om min adress heller.

Jag går in i köket efter att ha låst upp dörren och tagit av mina ytterkläder, och precis när jag börjar oroa mig att han inte har någon avsikt att komma hit för att hämta mig alls, så får jag en notis från snapchat att han skriver.

Jag öppnar appen och går in på våran konversation, och jag ser att jag har fått flera meddelanden från honom.

Gibs: Vad är din adress?
Gibs: Kan jag hämta dig runt 10?

Alycia: Gibs? Varför heter du gibs på snap?
Alycia: Min adress är Smultrongränd 25B

Jag skrattar lite lågt när jag ser att hans smeknamn på snapchat är ‘Gibs’, och jag går ut från chatten lite snabbt och ändrar det så att han heter ‘Alex’ för mig istället.

Alex: Haha mitt Hockeylag brukar kalla mig Gibs
Alycia: Ahaa
Alex: kl 22?
Alycia: Yes, det blir bra
Alex: Syns då ;)

Jag småskrattar åt hans sista meddelande, innan jag stänger av telefonen och stoppar ner den i min ficka igen. Jag går och hämtar ett rent glas från diskmaskinen och fyller det sedan med kallt vatten från kylen, innan jag går in i mitt vardagsrum som jag också har som sovrum, för att göra mig iordning.

Jag sitter i min dubbelsäng och fixar mitt smink. Min lägenhet är relativt liten. Den är större än en studentlägenhet, men inte mycket. Balkongdörren till min inglasade balkong står vidöppen, och två fönster ute på balkonen är öppna.

Jag sträcker mig över mitt mörkgröna täcke och vänder på min telefon, så att jag kan se vad klockan är, 21:47. Jag biter min underläpp nervöst när jag inser att Alex ska komma och hämta mig om mindre än en kvart.
Jag hoppar ut ur min säng och jag drar den tshirt jag hade på skolan idag över mitt huvud, och mina jeans följer tröjan i högen på golvet.

Jag tar en snabb blick i spegeln brevid mig, och jag känner tårar svida bakom mina ögon. Jag blinkar bort dem så bäst jag kan, men jag kan inte stoppa den tåren som glider ner för min kind när jag kollar på min reflektion i spegeln. Det är inte bara att jag hatar min kropp, tårarna är till stor del också ärret som är lite under min svanskota, precis ovanför min rumpa.

Jag sträcker min arm runt min kropp och drar min tumme över det stora, vita ärret precis ovanför kanten till mina trosor. Jag skakar på huvudet och tar ett djupt andetag innan jag slutar ta på det nu läkta ärret, innan jag går över till min garderob.

Jag kollar på klockan igen, 21:54. Jag drar en hand genom mitt nyplattade hår och börjar bläddra genom de plaggen som hänger i min garderob innan jag tillslut bestämmer mig för en grön v-ringad tshirt som jag tycker funkar, och slutligen ett par svarta oversized jeans-shorts.

Efter att jag klätt på mig med de kläder jag valt ut så går jag ut till hallen. Jag har bestämt mig för att inte ha med min handväska, utan endast min telefon, parfym, läppglans, vape, och hemnycklar.

Framför spegeln så sätter jag på ett lager med läppglans i en sexig röd färg. Precis när jag tagit på mina skor och min jacka så får jag en ett meddelande från Alex, där han skriver att han är här.

Jag svarar inte på hans meddelande, utan istället så går jag ner för trappen efter att jag har låst dörren. När jag kommer ut ur porten så kollar jag runt lite innan jag ser en svart BMW parkerad en liten bit från min port. Det är den enda bilen jag ser som är igång och parkerad.

Jag börjar gå bort mot bilen när jag ser Alex sitta i förarsätet, hans naturligt röda hår struligt på ett väldigt attraktivt sätt. Han vilar sin arm i det öppna fönstret, och han vänder sitt huvud mot mig när han ser mig komma upp till bilen.

Jag går mot bilen och kollar min omkring innan jag sätter mig ner, och jag märker hur hans blick är fast på mig. “Tja, du ser-” börjar han säga, men han avbryter sig själv. “Du ser jättevacker ut..” lyckas han tillslut säga, och jag gör mitt allra bästa för att inte rodna.

“Tack.. Alex. Du ser inte dålig ut själv.” säger jag till honom i en flörtig ton och han flinar åt mig innan han flyttar hans högerhand till växelspaken, och han kör ut från min gata.

Bilfärden tar inte speciellt lång tid, men vi lyckas hålla en konversation hela vägen, något jag inte trodde möjligt. Vanligtvis brukar jag vara stel med människor jag inte känner väl- speciellt killar. Men jag märker snabbt att det är förvånansvärt enkelt att prata med Alex.

“Så, jag tänker att vi kan lämna min bil vid mitt hus och sen gå till Adam, vill inte få min bil trashad” säger Alex med ett skratt, och jag skrattar åt hans oro. Men för att vara rättvis mot honom så verkar det som att bilen han kör kostar mycket, och då menar jag mycket.

Jag knäpper lös bilbältet och kliver ur den svarta bilen när Alex kör in på en uppfart och parkerar bilen, och sekunden jag kliver ut ur bilen och ser huset där vi har parkerat så kan det inte hjälpas att jag stirrar.

Det är ett enormt hus. “Hur myck- bor du här?” frågar jag honom medans jag vänder mig om, och han svarar bara med ett kort “japp.”, och jag får intrycket att hans pengar inte är något han vill prata om, så jag frågar inte.

Alex har inte sagt mycket, men det verkar som att han inte har den bästa relationen med hans föräldrar, vilket jag förstår allt för väl. När jag frågar honom om hans familj så undviker han frågor om sina föräldrar så bäst han kan, men hans storebror Liam är ett ämne som han inte brukar undvika.

Jag dras ur mina tankar när han tar min handled och leder mig ner för uppfarten och ner på trottoaren. Han släpper min hand när jag börjar följa efter honom, och jag känner kylan nästan bränna min handled när han släpper- hans hand var så varm på min handled, precis som i klassrummet den dagen vi först träffades.

Vi hinner inte gå långt innan jag hör högljudd musik spelas, och vi vänder in på ännu en uppfart till ett hus några gator ner från Alex hus. Adam’s hus ser mer ‘normalt’ ut än Alex hus, och inte alls lika dyrt, men det märks Adams familj fortfarande har mycket mer pengar än vad mina föräldrar har.
Alex måste vara rik, kommer jag fram till, hans vänner också.

Dörren till huset står öppen, och jag ser en grupp med killar i hockeykläder ta shots på köksbänken. Alex går upp för trappstegen upp på verandan och han placerar hans hand på nedre delen av min rygg medans han styr mig in genom dörren, försiktig att undvika att stöta in i de äldre killarna som är påväg ut.

Jag känner värmen från Alex hand sprida sig över stället där hans hand är placerad på min rygg, och jag inser att jag inte alls hatar den där, som jag vanligtvis hade gjort.

Den enda mannen jag någonsin tillåtit att ta på mig är mitt ex, och ingen annan, förutom en kram ibland från min bästa killkompis. Jag brukar aldrig låta män ta på mig, men en rysning går genom hela min kropp när jag inser att jag inte hoppade till när Alex rörde mig.

Alex märker min rysning och kollar på mig med en osäker blick, och han börjar lätta på hans hand som är på min rygg, men jag ler bara mot honom för att visa att det är okej. Han placerar sin hand vid min midja, innan hans ögon lyser upp.

“Adam, my man!” ropar han till en blond kille med blåa ögon som står en bit bort. Alex släpper min midja och tar tag i min handled för att inte tappa bort mig i folkmassan som är samlad i vardagsrummet där vi nu befinner oss, medans han går över till den blonda och uppenbart fulla killen brevid högtalarna.

“Gibs, lets go!” säger vem jag antar är Adam, och Alex släpper min hand medans han går fram till hans vän och kramar honom på det viset som män kramar andra män på. Adam klappar honom på ryggen några gånger innan han försöker ge Alex en puss på kinden, men han lyckas undvika sin fulla vän’s tillgivenhet.

“Vem är bruden?” Frågar Adam plötsligt, och han ger Alex en sträng blick, innan han börjar skratta högt. Han lägger hans arm runt Alex nacke, och dem båda rör sig tillbaka mot mig.

“Tja! Adam.” sluddrar den blonda killen, medans han sträcker ut sin hand, full av blåsor och sår. “Alycia.” svarar jag honom medans jag tar hans hand och skakar den innan jag skrattar lite åt hur formell han är.

“Så- whiskey? öl? vodka? What’s your poison?” säger Adam flörtigt till mig, och jag skrattar nervöst åt honom. Min blick faller till Alex som slår till han över huvudet på ett låtsasargt vis.

“Eh- Whiskey.” svarar jag honom. “Och Cola.” tillägger jag snabbt, då jag inte har någon lust alls att dricka rent. Adam skrattar och ger mig en klapp på axeln, och gesten får mig att rysa till. Japp, tänker jag. Där var det. Min vanliga rädsla för män.

Alex lägger märke, men han säger inget. “Jag gillar henne!” viskar Adam lite för högt i Alex höra. Det är mer av ett skrik om jag ska vara ärlig. Jag småskrattar åt hur full han redan är innan han går iväg för att göra gud vet vad.
Alex tar några steg mot mig och lutar sig mot bänken som jag står vid, och han vänder sig mot mig, hans högerhand på bänken, den vänstra brevid honom.

“Han är lite framåt, förlåt för det..” förklarar Alex, och det märks att han vill prata om varför jag rös till när Adam tog i min axel. Det var en till synes oskyldig gest- så jag förstår varför han är förvirrad, men det är inget jag vill prata om.
Lyckligtvis så kommer Adam tillbaka med en flaska Jack Daniels Whiskey och en oöppnad flaska med Coca Cola Zero i hans händer precis då, och han räddar mig omedvetet från en hög med frågor jag inte är redo att svara på än.

“Tack! Du är för gullig.” säger jag till Adam medans jag tar flaskorna från hans händer. En sekund senare inser jag hur idiotiskt det nyss var av mig att säga det. Jag är här med Alex, och jag kallade nyss hans bästa vän gullig.

Adam är gullig, men inte på det viset som jag bara kan anta att Alex antog att jag menade. Adam är inte min typ, och det är uppenbart att Alex gillar mig, och jag hade aldrig gjort något sånt som att ragga på hans bästa vän, speciellt inte framför honom. Det var en oskyldig kommentar, helt enkelt.

“Jag-” börjar jag säga till Alex, eftersom att Adam redan har försvunnit. Men Alex tystar mig och han placerar sin hand på min midja medans jag häller upp en Jack & Cola i ett rent glas.

“Du behöver inte förklara, jag vet vad du menade. To be fair så är Adam väldigt gullig, han är en bra vän.” säger Alex, och han står nu bakom mig. Hans händer masserar mina axlar på ett mjukt vis, och han kollar över mitt huvud medans jag blandar min grogg.

Precis när jag tror att han kommer förstöra allting och börja kyssa min nacke så gräver han ner hans ansikte i mitt hår. Han förflyttar sina armar från mina axlar och placerar dom runt min midja, i en mjuk kram bakifrån.

Det är inget sexuellt alls med gesten, utan det verkar endast som att han behöver kontakten. Jag andas ut ett andetag jag inte visste att jag höll in, och det är som att jag smälter in i honom. Jag lutar mig in i han och njuter av kramen som jag inte visste att jag behövde.

“Är du okej? Du verkar hoppig..” säger han i en röst knappt högre än en viskning. Hans händer flyttar sig tillbaka till min midja, och han placerar sina händer på vardera sida om mig medans han lätt masserar min midja.

“Det är bara, jag märkte hur du rös till när Adam tog i dig.” fortsätter han tyst, hans händer fortfarande på vardera sida om min midja. Jag plockar upp glaset med min Whiskey & Cola och jag tar en klunk innan jag pratar.

“Jag vet inte hur jag ska förklara utan att-” Jag stoppar mig själv från att säga mer, från att berätta mörka hemligheter som jag trodde jag hade begravit för nästan två år sedan när det hände. Han gräver ner sitt ansike i håret precis bakom mitt öra, och jag sväljer innan jag fortsätter.

“Jag blir obekväm bara. Av killar, när dom tar i mig. Det är mer, men jag kan inte förklara-” säger jag osäkert och jag lutar mig bak i honom när han åter igen virar sina armar runt mig i en kram som av någon anledning får mig att känna mig säger.

Jag förstår det inte, inte alls. Jag har endast känt Alex i några dagar, och han får mig att känna mig säker och trygg. Något som ingen kille har kunnat göra efter vad som hände för två år sedan.

“Det är okej, du behöver inte berätta…” viskar Alex i mitt öra medans han andas in mig. Vi står kvar där ett tag och bara njuter av varandras närvaro.

#7: Du har bestämt dig för presens, bra, se till att du håller det hela vägen så inte läsaren blir förvirrad. du skriver väldigt målande och detaljerat - det känns nästan som grund till en film. Kanske du kan hoppa över lite detaljer, men sånt får komma när du gör omläsning efter ett tag.

Så tar vi det här med sin, sitt och sina igen. Hans, hennes och deras skall inte förekomma i samma mening som de omnämns som han, hon, de.
D.vs. Du kan se hans händer, men Han ser sina händer. I första exemplet är han passiv, han gör ingenting, det är du som ser hans händer. I andra exemplet är han aktiv, han ser sina händer.
Du fyller hennes flaska, men Hon fyller sin flaska. Du hälsar på deras hundar, men De hälsar på sina hundar.

Och Dem är också ett passivt uttryck, d.v.s. "dem" kan inte göra någonting, bara iakttas. Inte "dem rör sig", men "jag ser dem röra sig".

Det heter inte medans, utan medan.

Det känns som om du tänker många meningar på engelska, och sedan översätter dem till svenska när du skriver. Så apropå det jag skrev igår; vi skriver inte "Jag stänger mina ögon" vi skriver "Jag blundar", ibland kan man skriva "Jag sluter mina ögon" även om det känns lite mer poetiskt och omständligt, men det funkar.

"Jag dras ur mina tankar" låter inte heller så svenskt. Man brukar skriva "Jag väcks ur mina tankar", men då är man lite frånvarande och förlorad i dagdrömmerier.

Ungdomar på 18 år brukar inte kallas rika, för det brukar handla om pengar man själv arbetat ihop eller ärvt (vilket inte är så vanligt när man bara är 18 år). Det är deras föräldrar som är rika, och de flesta barn får ta del av den rikedomen. Jag skulle hellre skriva att de har rika föräldrar, eller kommer från en rik familj.

Jag måste tyvärr hålla med Sindri om att de språkliga felen tar fokus från berättelsen i detta fall. Berättelsen i sig är det inget fel på, man får en tydlig känsla för huvudkaraktären, pacingen funkar, och du verkar ha en tydlig bild av karaktärerna och vad det är för berättelse du vill skriva. Men det är som sagt väldigt många språkliga fel som tar fokus från det övriga.

Som Sindri sa, hans/hennes, sina/deras, de/dem och liknande ord är felanvända i de flesta fall. Slumpmässigt tempusbyte. Många meningar skrivna med engelska ordval eller grammatik som inte funkar på svenska. På svenska säger man t.ex. inte "föredrar x över y" utan "föredrar x framför y."

Det är även en del särskrivningar.

På svenska skriver man inte med stor bokstav i början på ord som svensk, brittisk, britt o.s.v.

Styckeindelning; korrekt styckeindelning är att antingen ha radbyte och sedan indrag innan första meningen på nästa rad, eller en blankrad mellan stycken, bortsett från när det gäller Dialog där man som regel byter rad efter varje replik. Man ska inte radbyta slumpmässigt mitt i stycken utan "hålla ihop styckena."

I Dialog gäller att det bara är stor bokstav efter " om repliken är en avslutad mening, och en ny mening börjar. Exempel; "Fin tröja." Han sträckte fram handen och kände på tyget. "Var har du köpt den?"

Om meningen fortsätter efter repliken så blir det inte stor bokstav, exempel; "Fin tröja", sa han och kände på tyget. "Var har du köpt den?" Om repliken är en fråga så kan det bli både stor och liten bokstav i början på nästa mening, beroende på. Exempel; "Har du en ny tröja?" frågade han. Vs. "Har du en ny tröja?" Han sträckte fram handen och kände på tyget.

På svenska används inte apostrof när det gäller ägandeform. Alltså "tjejs", inte "tjej's." (Exempel från texten.)

Det finns en del felstavningar, så som U-ringning, korrekt är urringning.

Mitt förslag är att läsa böcker på svenska för att få ett bättre grepp om korrekt skriven svenska om du vill skriva på svenska. Jag tycker att det är synd att så många ungas svenska är så färgad av engelska idag att ens skriftspråk är fullt av fel för att man inte vet skillnaden mellan svensk och engelsk grammatik, Skrivregler o.s.v.. Det mest effektiva sättet att av avhjälpa det på tror jag är att läsa mycket på svenska för att se hur det ska se ut, och balansera ut att man läser så mycket på engelska t.ex. online o.s.v. Men jag skulle rekommendera just böcker (eller t.ex. artiklar i seriösa tidningar) för att försäkra sig om att det är korrekt, då självpublicerade grejer online riskerar att innehålla samma språkliga fel som vi pratar om här.