Flaggar lite extra för det här blogginlägget, eftersom jag tycker det var så intressant. 

Jessica Schiefauer som bl a skrivit Pojkarna reflekterar över språket i en roman. Hon är författare som själv arbetar mycket med språket. 

http://ordmissbruk.blogspot.se/2013/05/nar-texten-moter-en-lasare.html

Min personliga uppfattning när det gäller författare som "jobbar mycket med språket" är att antingen gillar man eller också gillar man inte. En del delar ens språkbild, andra inte. Jämför man med musik så finns det en del som gillar Dylan eller Håkan Hellström andra tycker de är outhärdliga att lyssna på. Håller ni med?