
Slut?
Jag håller på med ett längre skrivprojekt. Det började med att jag behövde skriva av mig, men har växt ut till något som liknar romanformat (delvis självupplevt, delvis påhitt). För att komma till någon slags ro behöver jag komma till avslut, men jag har ingen aning om hur jag ska sluta. Någon som har tips på hur jag ska kunna komma fram till ett slut?
Jag har samma problem, nästan, fast jag trodde jag visste hur mitt skulle sluta men nu känner jag att det inte alls är så jag vill att det ska sluta men vet inte vad jag vill ha i stället. Så jag sätter en liten tass här 🙂

Jag tror jag har löst det. Preliminärt i alla fall. Ofta är det ju så att man själv har svaret på frågan, men ibland är det bra att ventilera ämnet. :)
Ett tips jag har sätt många författare gör är att de skriver slutet först.
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!

#3 Ett bra tips, som inte fungerar eftersom jag redan skrivit en del. :)
Hade du ett slut från början? (Själv har jag inget slut på min bok och det gör mig lite osäker hur jag ska skriva öht. Fruktansvärt frustrerande att inte komma på ett "bra slut") Tänkte om det var så att du hade ett slut, men nu när du närmar dig så är du inte redo för att det ska sluta? På något undermedvetet sätt.
Nu hade du ju en preliminär lösning. Kanske nöja dig med den så länge? Lägga projektet åt sidan några månader och läsa allt igen med nya pigga ögon. Kanske kommer ett annat slut helt naturligt, eller så inser du att det preliminära är det rätta.
Cats are like potato chips - you can't have only one!

# Jag nöjer mig med preliminära slut. :) Det fungerar.
Jag känner att det kommer att bli sorgligt att lämna projektet dessutom. Trots allt har jag blivit väldigt fäst vid mina romangestalter, mitt språk och mitt sätt att hantera dem.
Jag brukar tänka att slutet ofta hänger ihop med det man ursprungligen ville säga. Ett sätt kan alltså vara att gå tillbaka och titta på hur man tänkte då. Det blir ju lättare om man redan från början har en plan naturligtvis.
"Jag känner att det kommer att bli sorgligt att lämna projektet dessutom. Trots allt har jag blivit väldigt fäst vid mina romangestalter, mitt språk och mitt sätt att hantera dem."
Tänker också att slutet kan vilja gömma sig för en när man inte vill lämna sitt projekt och sina karaktärer. Känner igen känslan. Då kan man mjuka upp situationen lite genom att tänka sig en fortsättning. Om jag skulle skriva en uppföljare, vad skulle hända då? Då kan det vara lättare att lyssna på slutet.
Ett preliminärt slut är också ett sätt att mjuka upp det på, det ger ju andpaus och ny styrfart. Justera kan man göra sedan.
Ett par tankar jag fick när jag läste tråden.
"När tvivlen sätter in. Då finns utrymme för utveckling." (Jeanette Niemi)