Inledningen är intressant men det känns som om du skulle tjäna på att bena upp det hela lite. För att vara helt ärlig, och inte negativt menat, så känns inledningen lite rörig. Jag har skrivit ned lite funderingar och tankar jag har på din text, jag hoppas att de är till någon hjälp och att du inte tar illa upp. Det är ju absolut inte så det är menat. :)

Några funderingar jag har och som jag tycker kan vara värt att nämna:

Berättarrösten - när kommer den in? I början känns personen enbart beskrivande, medan den senare känns som att den berättar för mig som läsare. Jag skulle, rent personligt, gärna se att "jag:et" antingen dyker upp tidigare i beskrivningen, kanske att berättaren mer direkt från början beskriver för läsaren.

Beskrivningen av landskapet känns lite förvirrande:

En mystisk dimma ligger lågt över berget. Den breder ut sig över bergstopparna så långt ögat kan se. I väst ser man de gråa stenjättarna ståendes med sin otroliga massa på den frodiga marken som skogen tagit över.

Är det ett berg, eller en bergskedja? Står berättaren på ett berg (det berget som omnämns i den inledande meningen) eller är vi i en dal? Jag tolkar det som det förstnämnda, men det här går att förtydliga. Var är berättaren belägen, hur ser platsen där "vi" står och blickar ut över landskapet ut? Se vi ner över en dal i en bergskedja, osv.

Lugnet och stillsamheten är påtaglig och får även åskan att se snäll ut.

Jag förstår vad du menar, men åska över ett bergslandskap kan vara väldigt maffigt/kraftigt. Kanske arbeta ut den här beskrivningen mer så att den känns mer trovärdig. (Två bilder på åskoväder över alperna: http://www.pbs.org/wgbh/nova/earth/how-lightning-works.html)

Sedan tycker jag att lite bakgrund om berättaren vore intressant innan stycket om växten, jag "läser" personen som herde, och det är ju inget fel i att få bilda sig sin egen uppfattning men det vore intressant. :) "en del av mina dagliga drömmar" tyder ju på att personen dagdrömmer en del. Spinn vidare lite på det?

Det var en lång tid sedan, alldeles efter regnet i gryningen som jag fick syn på något väldigt märkligt. Först trodde jag att det var en illusion eller en del av mina dagliga drömmar.

^

Här emellan känns det som att det saknas en bit text helt enkelt. Växten dyker bara upp som ett ting i berättelsen utan att berättaren ens beskrivit att det är en växt. Från det att berättaren får syn på växten tills dess att den rör sig fort känns det som att det finns några "sekunder" att beskriva att det är en växt, eller att berättaren uppfattar det som en växt. Vart får berättaren syn på växten? Hur ser omgivningen ut?

v

_Sen förstod jag att det var på riktigt vilket överraskande nog gjorde mig upprymd och spänd. Den ytterst besynnerliga växten rörde sig mot mig i en otrolig hastighet.
_

Jag tycker att du har ett bra flyt och en bra idé, men du skulle tjäna på att "fläska ut" berättelsen mer. Då du berättar målande måste du ta dig tid att beskriva detaljerna mer än vad du gör till viss del, då många målande beskrivningar tillsammans ibland kan uppfattas som rörigt. Det känns även som att berättaren har ett stort mått humor, och det är något jag tycker berättelsen skulle tjäna på att du väver in ännu mer. Då du använder dig av ett berättande perspektiv tycker jag att du verkligen ska använda dig av det, men då kan det vara bra att veta lite mer om vem berättaren är också.

Jag hoppas att det här är till någon hjälp, fortsätt arbeta med texten du har nu eller skriv bara vidare på idén och återvänd senare. :)