Skrivlust iFokus

Skrivlust

Etikettnovell-roman
Läst 1714 ggr
HaraldochAlex
0

Tystnadens mörker

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag skriver just nu en novell om hur det är att vara "outsider" i dagens samhälle. Feedback är alltid trevligt

http://kapitel1.se/alexandra-sehlberg/tystnadens-morker/---#1

parsley
1
#1

Jag har läst igenom din text och lämnat lite kommentarer med versaler i ett ordbehandlingsprogram för att iFokus inte ska hänga sig. Sammanfattningsvis är det en välskriven text där det är lätt att identifiera sig med huvudpersonen. 

Skolan. Måndag. Många förväntansfulla elever gick igenom korridoren. De vita väggarna var nerklottrade och det var människor överallt. Elever stod mot väggarna och skratt och prat hördes från varje hörn. KONTRAST MELLAN FÖRVÄNTASFULLA OCH KLOTTER MM. ÄR ELEVERNA FÖRVÄNTASFULLA EN MÅNDAG MORGON ELLER FINNS DET NÅGOT ANNAT ORD SOM PASSAR BÄTTRE? KLOTTER. ETT TIPS FÖR ATT GÖRA EN TEXT MER LEVANDE ÄR ATT GÅ FRÅN DET ALLMÄNA (T EX KAKA) TILL DET SPECIFIKA ( T EX HALLONSNITT). DU KAN T EX BESKRIVA KLOTTRET.
Jag gick med tunga steg mot mitt skåp samtidigt som jag studerade min omgivning. Till höger var det den grupp som alltid försökte vara något de inte var, försökte passa in. På min vänstra sida stod de osynliga, de som inte ville synas eller höras. TYPISKA GRUPPER, DE KÄNNS IGEN. IGENKÄNNINGSFAKTOR. De som satt tysta på lektionerna och inte sa något till någon. Med en suck öppnade jag mitt skåp för att ta fram mina saker. Jag vände mig om och kände en tyngd på min högra axel. ÄR DET EN TYNGD PÅ AXELN MAN KÄNNER ELLER TRÄFFAR DE EN STÖRRE DEL AV KROPPEN? Tre killar hade sprungit in i mig. Mina böcker landade på golvet framför mig. Ingen stannade för att titta hur det gick. De fortsatte springa och ägnade mig inte en blick. TYPISKT BETEENDE. KÄNNER IGEN. Jag böjde mig ner för att plocka upp mina saker. Den här gången tittade jag mig omkring innan jag reste mig upp. Smidigt ? FUNDERA PÅ OM DU VILL FORMULERA OM LITE HÄR OCH TA BORT TRANSPORTSTRÄCKAN OCH SKRIVA KLASSRUMMET VAR TOMT NÄR JAG KOM EL DYL. gick jag mot klassrummet. Tomt. Jag satte mig vid ett bord i mitten och fällde upp mitt datorlock. LITE OSÄKER PÅ ORDET DATORLOCK. DET ÄR MÖJLIGT ATT MAN SÄGER SÅ. JAG SÄGER SLOG UPP DATORN ELLER ÖPPNADE DATORN. ÄR DU VAN VID ATT ANVÄNDA ORDET DATORLOCK SÅ GÖR DET. Efter några minuter kom en storm med elever in i rummet. STORM AV ELEVER. RESTEN AV ELEVERNA? FUNDERA PÅ VILKEN FORMULERING SOM KÄNNS BÄST. Ingen satte sig vid mig. De trängdes hellre vid alla andra, de mycket mindre borden. Jag höll tårarna inne och väntade på min lärare. Jag hörde skratt överallt. Det första jag tänkte på är att de skrattar åt mig. För att jag är ful, eller äcklig. Till slut kom läraren in och börjar lektionen. Det pratas fortfarande omkring mitt huvud, ingen visade respekt mot de andra. Läraren pratade DU HAR PRATA I TVÅ MENINGAR TÄTT IHOP. SE OM DU KAN HITTA EN SYNONYM. men jag hade svårt att fokusera. Hans läppar rördes, men jag hörde inga ord. Jag var upptagen med att tänka på varför ingen pratade med mig. Var det min klädsel? Min personlighet? Nej, det kunde det inte vara. Ingen hade pratat med mig förutom grupparbeten, så de kunde inte lärt känna mig tillräckligt väl för att kunna döma mig. Kunde inte någon bara säga vad som är fel med mig. Vad som gör att jag inte passar in. Är dom rädda för mig? För att jag vågar stå upp för mig själv, säga min egen åsikt? 
Lektionen tog slut och rasten började. 20 minuter utan något att fokusera på. Jag gick med nedsänkt huvud till min nästa lektion. DU ANVÄNDER ORDET FOKUS I TVÅ STYCKEN NÄRA VARANDA. I DET FÖRSTA STYCKET HAR JAG SVÅRT ATT FOKUSERA. I DET ANDRA SAKNAS NÅGOT ATT FOKUSERA PÅ. FUNDERA PÅ OM DU KAN ÄNDRA LITE. TÄNK DIG IN I HUR JAG KÄNNER.
Jag hade pratat med många lärare om min situation. Men ingen verkade vilja lyssna, förstå. Dessutom hade jag gått hos en kurator, men hon sa bara att allt låg hos mig, att jag skulle ”ändra mina negativa tankar”. USCH, VILKEN JOBBIG OCH DUM KURATOR. MAN KÄNNER VERKLIGEN MED DIN HUVUDPERSON. Men hur lätt är det då ingen annan ändrar sig.

Hela åttan hade det sett ut såhär. Innan hade jag bara varit en vanlig tjej med vanliga kompisar och drömmar. KANSKE SKA DU LÄGGA TILL NÅGOT OM VAD SOM HÄNDE SEN. Jag ville t.ex vara en sångerska, men mitt självförtroende protesterade. UTVECKLA GÄRNA VARFÖR JAG HAR DÅLIGT SJÄLVFÖRTROENDE OCH INTE VÅGAR DRÖMMA.Jag visste inte om jag skulle stå ut med ännu en termin. Tur att jag i alla fall hade mina familjemedlemars axlar att gråta mot. En vän i skolan hade räckt. En person som kunde stötta mig. Synd bara att ingen vågade komma fram till mig.  FUNDERA PÅ VAD SOM HÄNDER MED TEXTEN OM MENINGEN SOM BÖRJAR MED SYND BARA.
Var det verkligen ingen som såg hur dåligt jag mådde?

Skoldagen var äntligen slut och jag satt i bilen påväg hem. Mitt huvud var riktat mot fönstret men mina ögon kunde inte fokusera ordentligt. Jag hörde ett svagt surr från bilradion men annars var det helt tyst. Min mammas oroliga blickar brände i nacken, men jag valde att ignorera det. Vi skulle ändå prata om det då vi kom hem, som vanligt. 
Jag hörde hennes tappra försök att starta en konversation, men jag orkade inte svara.

Då vi äntligen kom hem, brast jag ut i tårar. Min mamma omfamnade mig och hennes vita tröja fick en blöt, genomskinlig fläck på axeln. Jag vet inte hur länge jag stod där och bara lät tårarna falla. Men jag brydde mig inte heller. Såhär såg det ut väldigt ofta då jag kom hem från skolan, tårar och ledsna ansikten. 

SAMMANFATTNINGSVIS. BRA SKRIVET. EN SITUATION SOM MÅNGA KÄNNER IGEN SIG I. DET ÄR LÄTT ATT LEVA SIG IN I HUVUDPERSONENS TANKAR OCH KÄNSLOR. OCH KÄNNA IGEN SKOLMILJÖN. MAN BRYR SIG OM HUVUDPERSONEN. JAG HAR GJORT EN LITE ANTECKNINGAR I TEXTEN PÅ SÅDANT DU KAN FUNDERA PÅ. DU KAN ÄNDRA OM DU VILL. OM DU INTE VILL SÅ ÄR DET DIN TEXT SOM DU BESTÄMMER ÖVER OCH DEN FUNGERAR BRA ÄVEN UTAN ÄNDRINGAR.

HaraldochAlex
0
#2

#1 Tack! Jag är mycket tacksam för din respons!

LinaLj
2
#3

Jag gillar texten i stort, ger en väldigt tydlig känsla. 

Många förväntansfulla elever gick igenom korridoren.

Jag vet inte om det känns rätt att använda förväntansfulla som beskrivning på elever en måndagsmorgon. speciellt inte till högstadieskola.

Jag gick med tunga steg mot mitt skåp samtidigt som jag studerade min omgivning. Till höger var det den grupp som alltid försökte vara något de inte var, försökte passa in. På min vänstra sida stod de osynliga, de som inte ville synas eller höras. 

Gillar detta stycke, man känner huvudpersonens melankoli samtidigt som beskrivningen gör att man lätt sätter in sig själv i situationen.

Den här gången tittade jag mig omkring innan jag reste mig upp.

Vilken annan gång syftar du tillbaka på? När personen plockade ur sakerna ur skåpet eller till förra gången den blev omkullknuffad? 

Jag satte mig vid ett bord i mitten och fällde upp mitt datorlock.

Jag tycks också fastna vid ordet datalock. Passar kanske bättre med locket på datorn. Jag vet inte…

Är dom rädda för mig? För att jag vågar stå upp för mig själv, säga min egen åsikt? 

Kan vara bra att ge ett exempel, när har huvudpersonen stått upp för sin åsikt och vad gav det för resultat?

Tur att jag i alla fall hade mina familjemedlemars axlar att gråta mot.

Familjemedlemmar låter ganska formellt, eller uppstyltat. Kanske räcker det med: familjs axlar, eller liknande så texten flyter mer.

**Såhär såg det ut väldigt ofta då jag kom hem från skolan, tårar och ledsna ansikten. 
**

Just formuleringen "väldigt ofta" känns lite malplacerad, eller kanske snarare att den skiljer i tonen från den övriga texten. Man skulle kunna byta ut den biten mot "det var så här vardagen såg ut" eller något liknande.

Men som sagt, väldigt bra text som får läsaren att identifiera sig med huvudpersonen och stämningen är väldigt tydlig genom hela texten. Ska bli spännande att se hur det fortsätter.

HaraldochAlex
0
#4

Tack för din respons! Jag tar åt mig alltihop!