Bestäm dig för ett namn när du skriver om honom, då bör läsarna förstå vem du menar.

Per sträckte ut sig i TV-soffan och zappade mellan kanalerna innan han bestämde sig för att titta på en föreläsning om exportförbud av antika möbler på Kunskapskanalen. Mobiltelefonen ringde. Han suckade och insåg att det var tjänstetelefonen.

-Löjtnant Svensson, svarade han. 

-Vem var det som ringde, Korven? frågade hans hustru från köket när samtalet var avslutat. 

-Det var från regementet, svarade Per. Det har inträffat en incident. Jag måste åka till jobbet.

#1 Det låter ju väldigt vettigt 🙂.

Jag har en följdfråga. Om man behöver byta namn på en Karaktär mitt i berättelsen ska man så fortsätta använda det gamla namnet i beskrivande text eller byter man där med?

Knepig fråga. :)

Jag skulle nog behållit ursprungsnamnet i den berättande texten, även om den person byter namn och identitet, så har man ju fortfarande kvar något av sitt gamla jag inom sig. 

En kvinna som förföljs av ett hotfullt ex kan ju vara tvungen att byta namn för att skydda sin identitet. Någon som vittnat mot den organiserade brottsligheten kan byta namn för att skyddas mot dem den vittnat mot. En person byter namn för att glömma sitt förflutna. Ingen ska få veta att det vara jag som mobbades i skolan. 

Ett alternativ kan ju vara att börja berättelsen mitt i, alltså med den nya identiteten och återberätta den gamla identiteten.

 Självklart kan en Karaktär ha tre namn. Jag tror det kan bli otroligt intressant ur ett relations perspektiv.

Läsaren får lära känna karaktären ur tre perspektiv och vi får se hur han parerar tre roller. Roller som vi alla har. Arbete, hemma, vänner.

Jag tror inte att läsaren blir förvirrad om huvudkaraktären benämns med tre olika namn utan kan bara stärka.  

Varför byter karaktären namn?

#4 Hon byter liv eller hur man ska säga. Hon blir initierad i en order och i samband med det får hon ett nytt namn som för att markera att det gamla livet är slut och det nya har börjat. Lite som ett dop ungefär, känns svårt att förklara ur kontext 🙂

Hoppas det är okej om jag lånar tråden lite ^^

Jag fick en liten idé igår om en person som är född kille, men i skolan så är han tjej. Han identifierar sig själv som tjej men är fortfarande kille i hemmet. Jag kommer att använda "han" men i slutet är det tänkt att han ska byta kön på riktigt. Blir det förvirrande för en läsare att helt plötsligt används "hon" istället? eller ska jag fortsätta benämna honom som "han"

#6 Jag hade nog helt klart bytt pronomen till hon. Det känns mer rätt eftersom han verkligen är en hon.

Varför inte hen? Åsa Maria Kraft har skrivit en bok där hon endast använder hen. Tips bara.

Tillbaka till att ändra namn mitt i en berättelse. Konceptuellt sett kan det bli intressant om namnet byts konsekvent för läsaren och karaktärerna. Beroende på vilken relation läsaren har till karaktären kan man diskutera kring om man ska fortsätta använda det gamla namnet. Testa dig fram och se vad som känns bäst. Namnbytet blir mer påtagligt om man inte använder det gamla namnet alls jämfört med att använda det vid specifika tillfällen och då påminna läsaren om en tidigare historia, ett tidigare liv för karaktären.

#8 visst skulle det gå, men det passar inte riktigt karaktären. Jag funderar däremot på att göra det enkelt för mig och skriva i första person, då är det bara vad de andra ser honom som.

#8 Jag är inte så förtjust i benämningen hen, men det är ju en personlig preferens 🙂

Angående namnbytet så är jag inne på samma linje som du. Det blir ett klart brott mellan de två liven. När hon senare under berättelsen återvänder till där hon en gång bott och de människorna så hjälper det till att framhäva skillnaden i henne, hon är inte längre den personen. 

Planen är dessutom att hon genomgår en något frimurar inspirerad initiering vilket dessutom spelar på att verkligen dö och återfödas. Så Jag vill verkligen att förändringen ska vara markant på flera plan.