Miljöbeskrivningar - eller bristen av dem.
Jag kommer väl slå rekord snart med flest inlägg på kortast tid.. Skämt å sido.
När jag skriver så brukar inte mitt problem ligga i att jag inte har en ordentlig "plott"/handling eller att jag inte kan få till dialogerna. Mitt problem ligger i att beskriva miljöer i detalj. När jag skriver så skriver jag sparsamt miljöbeskrivnar och beskrivningar av människors klädsel, utseende och liknande. Jag tycker inte om det, tycker det är tråkigt och inte särskilt intressant med styckeslånga, detaljerade beskrivningar. Less is more stämmer väldigt bra in på mig.
Jag vill hellre framföra bra dialoger, händelserika scener, kroppspråk, känslor (men då inte via inre monologer utan genom som tidigare nämnt kroppspråk och handlingar).
När jag själv läser så finner jag miljöbeskrivningar och berättande om folks outfits väldigt ointressant. Jag brukar mest skumma mig igenom det. Ta till exempel Twilightböckerna, jag höll på att drunkna i alla beskrivningar hur folk såg ut, hur byggnader såg ut, hur varje litet hörn av ett rum såg ut!
När en ny Karaktär äntrar så tar jag allt pö om pö. Kan nämna att personen har svart hår genom att skriva "vinden blåste i hens svarta hår" eller "Hen drog bort en svart hårslinga från pannan."
Jag vill liksom hellre att genom historiens gång framföra detaljer lite då och då. Och jag lägger mycket hellre fokus på saker som framhäver karaktärernas personligheter! Jag vill heller inte överförklara, för jag vill ge varje läsare en chans att bilda sina egna uppfattningar. En person kanske uppfattar min Karaktär som kaxig och självständig, en annan kanske mer ser personen som spydig och för frispråkig. Jag vill inte tvinga på läsaren allt för mycket. Show, don't tell är ett begrepp jag länge levt under mitt skrivande.
Nu blev det änna en novell av det hela. Lite tankar gällande detta? Borde jag försöka satsa på mer miljöbeskrivningar? Styckeslånga beskrivningar istället för någon eller några enkla meningar? Är det otroligt viktigt att veta tapeternas färg, motiven för varje tavla, vilket träslag golvet är gjort av? Eller är det okej med sparsamma beskrivningar och istället använda sinnen som lukt, hörsel osv?
Ingen?
Nu har jag ju inte läst någonting av det du skrivit, men jag tror nog att du har en hel del miljöbeskrivningar utan att du tänker på det. De flesta smyger väl in dem lite här och där i texten precis som du beskriver.
Jag tycker absolut att miljöbeskrivningar behövs. Det ger färg och känsla till läsaren. Men kanske inte att man måste sitta och beskriva varje veck på en kjol eller färgen på tapeten i varje rum osv. Lagom är bäst. Helt utan kan man nog inte skriva tror jag … det vore en utmaning :) Men tänk på att det kan bli fel om du är för vag. Kanske din läsare i sitt huvud föreställer sig att allt utspelar sig i t. ex. vilda västern för någonting får henne att associera till det … och så vips låter du hjälten flyga i väg i sin lilla rymdfarkost. (Okej - väldigt överdrivet exempel, jag vet. 😃)
Men det kan verkligen bli för mycket. Minns när jag läste Anna Karenina av Tolstoj. Han höll på i typ tre sidor och beskrev kläderna folk hade på sig på en fest som han sedan brände av på tre rader.
Cats are like potato chips - you can't have only one!
Långa miljöbeskrivningar har inget värde i sig. De kan användas för att fördjupa förståelsen för romankaraktärernas känsloliv.
Omständiga miljöbeskrivningar riskerar att trötta ut läsaren.
Jag tycker det är sällan man läser böcker med för lite miljöbeskrivningar. Motsatsen är betydligt vanligare.
Vill du ändå öva på att göra miljöbeskrivningar beskriv din vardag. Skriv t ex tre-radingar på temat, långt borta, nära inuti eller testa att skriva haikudikter. Även om den här typen av texter inte direkt passar in i ditt skrivande, så är det ett praktiskt sätt att tillämpa mindfulness och medveten närvaro i nuet.
Stäm gärna av dina scener med hjälp av en checklista och tänk på att använda olika sinnesintryck för gestaltningen.
Checklista dialog
http://www.annljungberg.se/2013/02/skrivtips-redigera-dialog/
Nu tror jag att jag var lite för dålig på att förklara, skyller på att jag var ganska trött vid tidpunkten jag skrev inlägget ;)
Jag tycker om miljöbeskrivningar men att de ska vara i bakgrunden och inte ta över hela texten. Det finns flera sätt att få till en stämning och avgöra miljön än att beskriva den rakt upp och ner. "Husen såg ut så, det stod en sak där, marken var såhär, hon var klädd så här och så här och hennes klänning såg ut så här."
Vilda Västern kan ju beskrivas genom fler metoder än att beskriva miljön ordagrant - beskriva hur de tar sig fram, hur de beter sig, de pratar (förhoppningsvis) annorlunda och liknande.
Många böcker jag läst (som Twilight) kliver in nya miljöer och man får en infodump rakt upp och ner hur allt ser ut. Jag vill hellre att det ska växa fram, genom handlingar och smygande små medlen. Min fokus är karaktärerna och handlingen som bidrar till deras utveckling. Om jag inte bryr mig om karaktärerna, så bryr jag mig sällan om deras miljö. Men det kan som sagt bara vara jag - en ren smaksak.
Handlingar gillar jag bäst när det ska beskrivas saker. Sedan finns det stunder då det behövs lite mer invecklade beskrivningar - jag har en scen då min huvudkaraktär kommer till en by som inte liknar något hon sett innan och den lägger jag lite mer tid på att förklara, då den också har en viktig roll i själva handlingen.
Sedan har jag det med kläder. Att varje gång man möter en ny Karaktär ska beskriva dem exakt hur de är klädda. Det har jag också märkt av när jag läst. Och det är något jag bryr mig mindre om, jag vill hellre att det ska läggas fokus på hur personen pratar och beter sig och sedan slänga in lite små detaljer (dock inte överdrivna).
Jag har skrivit många scener som jag med avsikt tänkt skriva sådär detaljerat som jag läst själv i böcker. Det går, jag får till det. Men jag hatar det. Jag blir uttråkad av att läsa det, tycker det förstör handlingen och så kortar jag ner det radikalt och slänger in det lite mer subtilt istället mellan saker.
![[Nightcat]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Överdrivet långa miljöbeskrivningar är urtråkiga, däremot för mig är det väldigt viktigt med bra personbeskrivningar. Dåliga och få personbeskrivningar är för mig ett stort minus.
#7 Exakt så tänker jag med. Personbeskrivningar är a och o. Många böcker idag har tjusiga, pampiga miljöbeskrivningar. Och karaktärer som har lika mycket personlighet som en skyltdocka.
Starta ny diskussion
