PROLOG.

En svart
hankatt hoppade upp på den stora, blåa containern. Hans gula ögon sken i
vinternatten. Hans tassar lämnade djupa avtryck i snön. Han visade sina tänder
och jamade högt. Genast började katter sticka fram sina huvuden ur papplådor,
sopkorgar, och hål i väggar. Hela gränden var fylld av dem. De började tassa
upp framför containern. De hade alla mörk päls och gula, vassa tänder. Månen
stod högt över de snötäckta taken. Den svarta katten burrade upp sin blöta
päls. Han morrade lågt. En hona gick närmare containern. Hennes långa, svart
och grå randiga päls vaggade när hon gick.

- Vi har nästan ingen mat, våra ungar kommer att dö! Alla kommer att dö!

Sa den randiga honan. Hennes
ljusblåa ögon glimmade likt isen hon stod på.

- NEJ!Vi letar bara inte tillräckligt noga. Gå, gå Randy. Gå du. Kom inte tillbaka.

Morrade den svarta hanen. Han hoppade ner från containern. Han
ställde sig framför Randy. När Randy insåg vad han skulle göra med henne var
det redan för sent. Den svarta hanen fällde ut sina långa klor.

-  Gå, Randy.

Hanen bet tag i nackskinnet på Randy. Randys ögon vidgades.
Den svarta katten tryckte ner Randy mot marken. Randy var nära på att gråta. Det
var då som en liten svart unge hoppade fram ur skuggorna.

-        Hon förtjänar inte att dö!

Skrek han högt. Han bet ihop tänderna.

-        Men vad har vi här? Du är då modig Blacky. Men ditt mod räcker inte här.

Den stora svarta hanen tittade elakt på den lilla ungen. Han fällde
ut klorna på sina bakben. På mindre än en sekund hade han sparkat ungen rakt in
mot en av grändens röda tegelväggar. Nu låg Blacky på rygg med sitt blodiga
bröst uppåt. Under den långa pälsen kunde man skymta tre djupa klomärken. Ingen
vågade röra sig.

-        Blacky!

En mörkgrå hona sprang fort fram till Blacky.

-        Rocky, hur vågar du?! Han var bara en unge!

-        Vihar tillräckligt med ungar. Varför hade vi honom? Han kunde inte slåss eller jaga. Han var bara en till gaturåtta att mata.

-        
Gaturåtta, hur kan du säga det?! Han var mitt barn!

Rocky
hoppade på den mörkgråa honan. Han hade helt glömt bort Randy.

- Randy, spring!

Ropade någon. Randy såg sin chans. Hon sprang. Hon sprang
bort från gränden. Bort från Rocky. Men var hon skulle gå, det visste hon inte.