Jag är ny här och jag tänkte skriva ner en av mina noveller här.

DE BEVINGADES HERRE.

Jag tittade upp mot berget. Det var stort och högt, men jag skulle nog klara det. Jag såg ner på mina vita tassar. De var slitna och dem värkte mycket. Men snart skulle jag få mina vingar. Den stora mörka skogen slutade här och bergs-stigen började. Jag hade själv svårt att förstå att jag hade klarat mig igenom skogen. Den var lång och mörk, den bredde sig nästan ut över hela landet! Innan den kom det stora, blåa havet. Havet var bron mellan de levandes värld och våran. När jag dog kom jag till blåa havets strand. Här började den långa resan mot de bevingades berg. Du förstår, när ett djur dör, kommer de till blåa havets stilla starnd. Där börjar de en vandring genom ondskans mörka skog mot de bevingades berg. De som lyckas vandra genom skogen utan att falla för dess många frestelser och trick, kommer dit jag är nu. Foten av berget. Den som lyckas klättra till toppen får av den bevingade herren, sina silvervingar. Med silvervingar kan man resa till den tredje världen, de ljusas sjö. Varge resa mot ett paradis måste börja med ett första steg, min börjar nu.

Jag skriver in del 2 snart.