Om nu förlagen vill ha något annat än deckare, så varför refuserar man då allt utom just deckare?

Själv skriver jag inte, men jag har en polare - här inne - som skriver massor.

Jag undrar också över det här WannaBeLäckberg-syndromet. Visst läser jag en del kvinnliga deckarförfattare och några russin kan man ju plocka ur kakan… som tex. Kristina Ohlsson, som ju faktiskt utöver sitt författarskap jobbar mitt i smeten.

Ibland undrar man om de gått samma skrivkurs allihop 

Jag tycker då att vampyrer är det största utbudet - även innan twilight, men mycket mer efter twilight-böckerna ;)

Själv så försöker jag mig på historisk kärlek med fantasyinslag.. ;) Men jag kan ju absolut inte kalla mig för författare :)

#3 Jag tror att det är lite av en generationsfråga. Tonåringar och unga vuxna läser om vampyrer. Folk som är 30+ läser deckare.

Fast mamma som snart är 40 älskar att läsa om vampyrer ;)

Oj, snart 50 menade jag :)

Du kan gå in och läse och kommentera de texter som användarna på bokdebutant.se har lagt in och det är inte bara deckare utan allt möjligt

Trenderna varierar. Det har varit ganska mörkt på ungdomsböcker sidan men nu börjar det att ljusna och det kommer in allt fler böcker som är baserade på humor. På bokdebutant.se kan man se vilka debutböcker förlagen har valt att publicera. Ta en koll!

#8 - ja, jag tycker att komedier blir allt vanligare nu. Speciellt biografier som skrivs på skämtsamt vis.

Personligen föredrar jag att skriva deckare framför kärleksromaner - detta för att jag anser deckare vara enklare. Min bok (nåja, novellsamling) som jag har gett ut riktar sig främst till tonåringar och där försökte jag mig dock på olika typer av genrer, allt från deckare till biografi till kärleksroman. Blev väldigt lyckat måste jag säga!

Jag skriver sån't som jag hade velat läsa, men som jag tycker saknas, eller snarare utbudet är väldigt litet, verkar det som, kan hända att set finas bara att jag inte har hittat dit än. Genren är oftast fantasy, men det är svårt att vara mer precis än så utan att gå in på vad varje bok handlar om. Det är inga deckare dock förutom en, men den är i alla fall på ett sån't sätt så det intresserar mig - en deckarfantasy på 1800-talet, typ.

själv så skriver jag inte deckare men kanske är något kul att testa, tycker det verkligen är svårt :P

jag skriver en deckare, eller jag hoppas iaf att den blir det när jag är färdig. Har hittills bara skrivit ett kapitel.

Jag gillar att kombinera historia med fantasy så det är väl vad jag oftast skriver och det är även det jag vill läsa.

Svenska deckare har aldrig fallit mig i smaken och känns alldeles för enhandat för min smak. Vampyrer däremot älskar jag att läsa om, det finns hundratals olika varianter på vampyrer och historierna kring dem, liksom varulvar, häxor m.m. Vill man läsa soft stories som twilight med kärlek och gulligull så finns de, vill man ha mer verklighetstroget som visar den "mörka" sidan och svårigheter osv. så finns de oxå. Det blir aldrig (enligt mig) tråkigt att läsa om det.

Att deckare är så populära har väl även att göra med median, det enda man ser är ju Läckbergs och Liza Marklunds nyaste böcker osv.

Gillar att läsa Deckare men låter nog författare som Jo Nesbø skriva dom.

Skriver mer historier som lutar mer åt rysare och religion. Även om jag är ateist så tycker jag det är roligt att tänka vad om eller hur skulle våran planet se ut efter armageddon/rapture/dommedag eller vad man nu vill kalla det.

Religion är ett tacksamt ämne att skriva om. Detta därför många är inte särskilt isatta i av sekter etc. sysslar med. Man har därför stor frihet att vinkla saker som man vill.

Deckare kan vara så mycket, men det absolut värsta som finns är att läsa om poliser, alla jag känner tycker likadant de spyr galla över böcker om poliser, ingen orkar med en till bok om en polis, antagligen är det för att det är enklast för de som vill skildra brott. Men deckare finns ju med journalister, detektiver, läkare och andra i huvudrollen, fast jag föredrar vanliga människor i så fall som blir indragna i något kriminellt.

Alla andra genrer kan också innehålla mord mm. tex fantasy, romantik, historia osv.

Jag känner flera inom förlagsvärlden, har själv arbetat en del men framför allt fått information från mitt ex som arbetade som lektor och en kompis som är korrekturläsare. Vad förlagen vill ha är något orginellt, de vill ha någon med eget språk, de drömmer om en ny författare med helt egen stil och annorlunda sätt att skriva. Förutom att de gärna publicerar kända människor med något att berätta eller redan väl-lästa författare.

Nu för tiden spelar det ju inte så mycket roll vad förlagen vill ha, eftersom vem som helst kan publicera sina egna böcker, på Internet tex eller genom E-böcker eller på något av de Förlag där folk kan ge ut egna verk och sälja till släkt, vänner och allmänhet genom print on demand-tekniken.

Jag tycker man ska skriva precis det man själv vill. På sitt eget sätt, med sin egen röst och orginalitet och det finns lika många sätt att skriva som det finns smak så alltid är det någon som gillar ens sätt att skriva och alltid är det folk som inte gör det.

Gillar nästan alla sorters böcker med fokus på just karaktärerna, har försökt läsa Läckberg men tröttnar så fruktnanvärt fort på dem. Själv skriver jag lite allt möjligt, förutom just deckare.

Kan någon förklara för mig varför så många författare följer dem samma linjerna när det kommer till deras karaktärer?

Ensam vargar som själv om dem har fru har problem i förhållandet och det tar ofta slut någonstans i boken.

Har dem barn så glömmer dem ofta bort dom.

Alkoholist

Besatta av sina fall och klarar inte att prata om annat vilket gör att deras vänner tar mer och mer avstånd.

Dem har varit med om en massa men vägrar gå till en psykolog eller psykiater så dem går till flaskan istället.

Finns säkert mer men det är dom här jag kan komma på sådär.

# 19 - Oftast handlar väl böcker om ett problem som ska lösas. Det måste ju ha någon sorts mening. Är allt bra tröttnar läsaren fort - men jag håller med dig, ofta slutar de på samma sätt och går samma svårigheter till mötes. Men läser jag en bok som inte slutar som jag vill kan jag också lätt bli lite smådeprimerad. Oväntade slut är inte alltid välkomna ;)