Jag tror att man kan lära sig själva tekniken genom att gå på kurs. Men skrivtvånget kommer inifrån. Har man inte någonting där inom sig som pockar på att komma ut så hjälper det inte mycket med det skrivtekniska.

Det är väl lite som att försöka sätta igång en svag motor med hjälp av olika knep. Man får igång den, den brummar ett tag, men slocknar igen. Så kan man väl få en människa som inte har någonting att säga att gå igång med hjälp av olika inspirationsövningar, men sedan så bär det ändå inte så långt.

Det ligger mycket i Strindbergs uttalande om att han hade "den största elden" i Sverige, dvs att han brann för att skriva det han skrev. Storyn finns där först, sedan blir man författare när man skriver ned den. Ägget kommer före hönan i det här fallet.

Så ser jag det. Vad tycker ni andra?

Jag har precis anmält mig till en kurs för att få ur mig den där boken som jag har inom mig. Jag har försökt flera gånger, men den kommer aldrig ut på rätt sätt.
Jag har funderat i flera år över att gå den här kursen, men nu äntligen har jag gjort slag i saken. Jag ser så mycket fram emot att få komma igång.

Jag tror att en kurs skulle kunna hjälpa till att färglägga och förstärka berättelsen inom mig genom att ge mig några extranycklar. Dessutom HOPPAS jag kunna få några tips att snabbt kunna skifta stämning från min egen vardag till vardagen i berättelsen. Att "komma i stämning" känns som mitt största problem just nu.

Och Nej, jag tror verkligen inte att alla har förmågan att fängsla andra i skrift. Precis lika lite som jag själv skulle kunna fängsla en enda levande själ med min sång ;)

Jag tror att en kurs kan hjälpa en så man tänker mer på hur man formar sin text, att man kanske kan göra den enklare att läsa. Men jag är tveksam till att en kurs kan få ens fantasi eller skrivarlust att tändas om man från början inte har den där.

Men med det sagt så antar jag att det är väldigt få sopm går en sådan kurs utan att just känna det behovet :)

Jag har fått till mig för en del år sedan, att jag skriver i "talspråk" så då måste det vara dåligt. När jag skriver mina artiklar försöker jag tänka på hur meningarna är formulerade och hur de passar med övrig text.

Eftersom jag är osäker på hur det ska se ut i normalfall, så försöker jag få texten någorlunda läsarvänlig.

Det hade varit bra att gå en skrivarkurs för att jämna till ojämnheterna och få ett riktigt "skrivarspråk".

Flera av de som säger att man inte kan lära sig bli författare har säkert lärt sig skriva av andra och fått uppmuntran och bekräftelse av dem, tex lärare i skolan eller journalister som de haft som arbetskamrater.

Brinner man inte för att skriva och vill göra det så kanske man skaffar en annan hobby eller väljer ett annat yrke. Även om man vill skriva så kan man behöva hjälp på traven och tips för att komma igång.

Känns ju mer äkta om man inte gått kurs, men sedan tror jag att man får många tanketips genom att lära sig skriva :)