Gick en kurs för något år sedan i litterär Gestaltning och en uppgift var att göra stilövningar. Så jag valde det som var mitt lördagsnöje. Gå på loppis och jaga fynd…

Så håll till godo:

Grundfabel:
En individ befinner sig på en specifik plats och förbereder sig precis som alla andra på platsen för att göra fynd.

Ungt:
Alla ba, sto, där, ba och glodde, ba.
Det va, ba att, typ krypa under repen, typ, alla knuffades typ, lappa till kärringen brevid ba, som stack armbågen mitt i fejset på mig, ba. Sen, ba rusade alla ba, höll på att bli nedtrampad typ.    

Sportreferat:
Det har samlats ett hundratal personer vid repen. Skaran står och trampar orligt. De väntar på startskottet… De förbereder sin tjurrusning och…Pang! Där gick startskottet. Vem ska vinna i år modern eller dottern? Dottern ligger bra till… men, nej modern som tjuvstartar, hittar en lucka och är först framme vid borden… men tävlingen är inte över än. Ingen drömstart för dottern som blir trängd, men hon hämtar snabbt in moderns försprång. Hon närmar sig försäljaren, med famnen full av katter… kan hon få till ett bra pris?
Hon lyckas inte…hur går det för modern då? – Ja där talar vi om en rutinerad loppisbesökare… – Men brås inte dottern på sin mor? – Det är uppenbart, men modern har ju flera års vana. Ge dottern tid, så kommer hon att bli svårslagen. – Jag ser att dottern nu närmar sig en annan försäljare. Prutandet är igång. Jo, där gick det bättre, det ser man på leendet. – det är inte alltid säkert att man inte kan få en bra avslutning, trots en dålig start. – alltså en dålig start, som avslutades med en fin spurt av dottern och vinst. – det är väl lite tidigt att avgöra vem som vunnit än, de har ju bara besökt en tredjedel av loppisen. – När avgörs det då? – I bilen på väg hem när de jämför sina fynd och hur mycket pengar de spenderat. Du måste komma ihåg att tävlingen går ut på att få så mycket användbara saker som möjligt för minsta möjliga summa.

Pessimistiskt:
För mycket folk. Här finns inga möjligheter att göra fynd. Alla är ute efter samma saker som jag. Jag kommer inte att komma fram till borden ens en gång. Alla är så stora och biffiga. Inte kan lilla jag lyckas med det här? Det är lika bra att åka hem på en gång.

Vittnesmål:
Vi stog och väntade på att klockan skulle bli nio och avspärrningarna till loppisen skulle tas bort. Det var mycket folk och trångt. Jag ser det inte själv, men kompisen ser två kvinnor som står och knuffas, den ena faller samtidigt som repen tas bort. Stackarn håller nästan på att bli nedtrampad, men en man hjälper henne upp. Förövaren rusar iväg och försvinner i folkmängden.

Hatiskt:
De jävla människorna knuffades och trängdes. Fan vad prylarna var fula. Inte en kattjävel inom sikte. Fan vilka priser försäljarjäveln begär. Hur fan kan de? De har ju fått de jävla sakerna gratis. Ser jag ut som om jag hade en hel jävla massa pengar. Den förbannade kvinnan fattar ju inget. Hon är ju helt blåst i bollen. Hur fan tror hon att jag ska ha råd med det här. Vad i helvete gör jag här?

Tankar ur en annan synvinkel:
Gud vad skönt att få komma ur kartongen. Måste du tränga ihop oss. Jag kommer bäst till min rätt om jag får vara ensam på ”catwalken”. Det regnar ju inte i alla fall. Undrar hur många som ska slåss om mig idag? Kommer någon att förstå att jag är en märkeskatt och betala vad jag är värd? – Jaha, då var det dags igen. Slit inte i mig. Jag kommer att gå sönder. Vad snål du är! Jag är värd mycket mer än fem kronor, fattar du inte det, dumhuvud? Neeej!!! Jag vill inte till dig. Tack och lov att du inte fick mig. Du där, snälla kom hit. Du verkar juste. Dig vill jag till!!!!. Snälla ge försäljaren vad hon begär. YIPPIIEEE! Härliga känsla, linda in mig lite till. Uppdraget utfört. Det här är underbart! Hon hade till och med tagit med en handduk att linda in mig i. Inte kan jag önska mig mer. Jo kanske en bra plats att residera på så att jag verkligen kan visa upp mig. Gärna med en spotlight riktad mot mig!