På tal om Kabusa. Hittade det här på deras hemsida och det säger ganska mycket om hur de hanterar debutanter och jag misstänker att de etablerade förlagen tänker och agerar på samma sätt:

Vi tar inte emot spontanmanus utan hittar nya samarbeten genom:

- Litterära agenter.
- Rekommendationer från vårt kontaktnät.
- Manuspresentationer som man anmäler sig till i förväg – tider, platser och praktiska upplysningar meddelas på denna sida.
-Besök på uppläsningar, föredrag, seminarier, konferenser och andra sammanhang där skön- och
facklitterära författare medverkar, som nätforum och tidskrifter.

Spontanmanus och annat material som skickas till förlaget behandlas inte.

Särskilt punkten: Rekommendationer från vårt kontaktnät säger väldigt mycket.

Jag är fullt medveten om att Förlag får in massor med manus och har svårt att hinna med dessa och det är ett faktum som är viktigt att tänka på när man vill skicka in sitt manus.

Om nu manuspitchar är vägen till att sålla är jag mycket tveksam till. Om man är bra på att prata är inte det samma sak som att skriva bra. Inte heller är det alla som lyckas göra något bra av sina böcker även om man, i grunden, har en bra idé.

Vad tror ni andra?

#1 Kabusa är åtminstone ärliga.

På fem minuter så hinner de säkert bilda sig en uppfattning på om författaren lämpar sig i en TV-soffa eller inte och om författaren själv är bra på att marknadsföra sig.

Funderar på om litterära agenter kommer att dyka upp i Sverige också. I England och USA så brukar man försöka hitta en agent som tar sig an ens manus och säljer in det till Förlag. I Sverige har man hittills skickat direkt till Förlag.

parsley: Det håller jag med om och jag menade inte på något sätt att Kabusa skulle vara sämre än något annat Förlag. Bra med ärlighet.

Det kan nog hända att agenter kommer att dyka upp här också, men jag är inte säker på att det skulle vara så mycket bättre, men kan naturligtvis fungera.

Det vore synd om ett bra manus sållades bort bara för att författaren inte passade i en TV-soffa. Eller motsatsen att en väldigt dålig författare "kom igenom" bara för att de är duktiga på att marknadsföra sig själva.

Ett exempel på mediahantering som lett till bok är en kompis till mig. Han blev publicerad enbart därför att han synts i media pga av att han hade en nära relation till en kändis. Och nej, hans bok stoppades inte när de sen läst hans manus. Den gick till tryck och såldes. Många köpte den naturligtvis pga mediaanknytningen, men recensionerna var hårda (och välförtjänta). Endast en av recensenterna gillade den därför att han trodde att den dåliga svenskan medveten. Och ja, min kompis passar väldigt bra i en TV-soffa.

http://ettknytt.blogspot.com/2011/10/presentera-ditt-manus.html

Så här går det till på en manuspitch. Förlaget anordnade en i samband med bokmässan. Lyckas din presentation så ber de dig skicka in manuset.

Jag vill först poängtera att det inte är en kritik mot dig personligen eller förlagen som väljer denna metod. För mig är det istället viktigare att diskutera bok- och skrivrelaterade företeelser. Detta för att öka min personliga förståelse. Naturligtvis kan jag ändra mig i min åsikt om jag förstår mera om bakgrunden. Det är också roligt att diskutera dessa frågor. Roligt därför att böcker är mitt stora intresse och därför att jag tvivs med att kommunicera med likasinnade.

Jag håller med om att det är viktigt att kunna presentera sitt manus på ett kortfattat sätt. Det är något jag behöver öva på personligen. Det är nog mera "showen" jag inte riktigt kan känna är ok. En författare behöver inte vara utåtriktad och trivas med att stå i centrum. I alla fall inte i början.

Oftast känner jag att jag ofta biir besviken när jag ser intervjuer och liknande med mina farvoritförfattare. De kan vara hur duktiga som helst att prata alternativt dåliga. Det är deras texter jag gillar och inte dem själva. "Manuspitchen" kan ingå i följebrevet till förlaget t ex.

På vårt Förlag (visserligen av microförmat än så länge) begär vi in tre kapitel och en presentation av bokidén, målgrupp och lite om författare. Är boken illustrerad gärna en eller ett par bilder. Sen, ifall vi gillar det vi sett och läst så långt så vill vi ha in manuset i sin helhet. Inte förrän då vill vi ha ett möte med författaren.

# 5 Jag har inte upplevt någon som helst kritik från din sida.

Manuspitchen har diskuterats en del i sociala medier och folk verkar vara positivt inställda till företeelsen. Det finns de som är beredda att åka 20-25 mil enkel resa, för att få möjligheten att sälja in ett manus under fem minuter.

Jag kan se det från tre håll eftersom jag innehar tre olika roller själv:

Ur författerens synvinkel: Som författare är man säkert villig att ta till de metoder som erbjuds för att synas i den stora flod av inkommande manus. Manuspitchar är inget undantag. Personligen är jag övertygad om att jag skriver bättre än jag pratar.

Ur förlagets synvinkel: Det är naturligtvis ett sätt att sålla bland den stora mängd manus som kommer in. Är personligen inte säker på att man får "rätt" manus på det sättet. Vi har valt en annan väg.

Ur bokläsarens synvinkel: Jag läser hellre en bok där författaren är duktig på att skriva än en där författaren är duktig på att prata. Är inte säker på att det måste hänga ihop. Personligen har jag sett många exempel på där författarens sätt att vara och att presentera sig själv som nästan skulle fått mig att avstå från att läsa boken ifall jag inte läst den innan.