Ibland känner jag mig som ett sprängt berg

en splittrad själ

En regnbåge

jag har så många färger

Då är jag gud

som ser ner på människrona      med sorg i blicken

och en önskan, om akseptans, kärlek och tröst

Då är jag vinden, som försöker styra dem in på rätt väg

och regnet, som vill få dem att uppskatta solen

Andra gånger är jag tyst och sätter mig tillbakalutad

Jag ser då    med glädje i blicken   hur människro hittar sina egna vägar

och jag njuter av solen

för jag vet att regnet kommer igen