Författarhyss
En del författare har små "hyss" för sig och lägger in referenser till andra böcker, filmer eller sångtexter. Läsaren som upptäcker detta får en chans att känna sig smart.
Stieg Larsson referar t ex till Astrid Lindgren och en del andra deckarförfattare. John Ajvide Lindqvist lånar från musikvärlden. Låt den rätte komma in är en Morrisey-låt och i en av hans böcker heter huvudpersonen Mahler.
Brukar ni ha små "hyss" för er när ni skriver? Känner ni till några författare som gör det?
Om jag använder mig av författarhyss? Det är hemligt. 
Källa: Konsten att skriva en bästsäljare av Wennersten-Lagerwall
Hyss? Man kan ju kalla det intertextualitet och tycka att man är lite extra briljant när man får till det också 
Så länge man har koll på det rent upphovsrättsliga så tycker jag att det är helkul med både lån och referenser …
Lewis Carroll gjorde det i sin bok Alice i Underlandet, har jag hört, har inte läst boken dock, bara om den. Om det var hattmakaren eller kaninen minns jag inte, men Carroll lät i alla fall någon ställa Alice en gåta, som han aldrig avslöjade svaret på.
Men om du inte talar om dina hyss så talar inte jag om mina. 
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! 
Jag tror Henning Mankell har en del hyss för sig i Minnet av en smutsig ängel. Det är möjligt att det är långsökt och bara sitter i skallen på mig, men Elin gifter sig med en man som är liten, hjulbent och kal på hjässan innan fyllt 25.
Starta ny diskussion
