Jag har gått på en skrivkurs under hösten. Även om jag inte kände mig särskilt klipsk när jag satt i kurslokalen, så var det otroligt givande. Det känns som om mitt språk, skrivande och berättande verkligen har utvecklats.

Sista gången skulle vi läsa upp en text vi själva valt eller skrivit. Förutom en diktsamling av min favoritpoet som trygghet, så tog jag med en nyskriven text. Jag var inte ens säker på om texten var bra, utan valde den för att den innehöll flera olika moment som ingått i kursen, bl a miljöbeskrivning, beskrivning av ett händelseförlopp och Gestaltning genom Dialog, dvs ett försök att beskriva en person genom hur denne pratar. Det kändes otroligt nervöst att läsa upp en egen text. Påståendet "du är inte din text" gällde inte för mig den kvällen, kan jag säga. Om mitt nervösa jag lyckades tolka omgivningen rätt så gick läsningen bra. Jag var den enda som läste upp en nyskriven text. Flera hade valt texter som de hade skrivit i 20-års åldern (dvs för ca 20 år sedan).