…bara fick för mig att skriva detta på bussen häromdagen när jag kände mig låg och började jämföra hur det var förr om åren när jag var inne i en depression… Milsskillnad verkligen, och leendet spred sig på mina läppar:

--------------------------------------------------------

En känslig dag behöver inte betyda något alls, inte som förr när allt var slut, tiden var min fiende och alla var emot mig. Idag vet jag att det blir bättre, känslor spelar mig spratt, tiden är min helande vän och livet min läkande stig av kärlek.

Det är en tröst att blommorna fortsätter växa även om hösten griper med gråa dagar. Det känns skönt att veta att skrattet bara är en glimt borta och att min förmåga till kärlek spirar även om stundens tårar rinner.

Så härligt det är att bara veta att när man släpper ut forsen av tårar som bor i hjärtat så släpper spänningarna, mina läppar kan åter le och världen känns åter fräsch!

Det är gudomligt skönt att leva och spännande att inte veta vad som kommer!