Nyhetsmagasinet Fokus skriver om Kerstins Ekmans nya roman "Grand final i skojarbranchen". Boken handlar om en ful, men litterärt begåvad kvinna skriver en vacker väninnas romaner, som den vackra kvinnan får all ära för.

http://www.fokus.se/2011/10/huvudperson-mot-sin-vilja/

Hur ser ni på att använda verkliga personer i era texter. Är mamman i det ni skriver lik er egen mamma eller påminner hon om bästisens mamma. Är killen eller tjejen  lik din fd? Försöker ni undvika att skriva om personer som liknar någon ni känner eller är det inspirerande att göra det?

Omvänt. Hur skulle det kännas att hamna i någon text, dvs att en vän skriver om någon som påminner om dig?