Jag är inte dum, men kanske inte så snabb.

Jag kan verka tom, men jag förstår i efterhand.

Skratten som kommer när jag har sagt något fel.

Dem kan jag ta och även kommentarerna, för all del.

Jag är inte bitter utan glad att jag förstår.

För det ger mig chansen att tänka på.

Varför det är så, då har jag något att göra.

Så jag öpnnar min mun för att sedan få höra, skratten eka då jag sagt något segt.

Nu har jag någonting att tänka på i min ensamhet.

Ingen tycker bra om mej.

Men där är heller ingen som hatar mig o nej.

Jag önskar hellre att dem skulle vilja mig illa.

För då skulle min tid inte blivit så stilla.

Nu ska jag tillbaka till min ensamhet för jag har skratt bakom ryggen att tänka på.

Tack för att ni lyssnade, tack och hej då.