Låt mig existera.
Låt mig andas.
Låt mig finnas.
Låt mina hjärtslag höras.
Låt min puls slå.
Känn mig.
Berör mig.
Se mig.
Hör mig.

Jag vill skrika.
Jag vill dundra.
Jag vill förundra.
Inspirera.
Skrämma.
Uppröra.
Jag vill glädja.
Jag vill uppmuntra.
Uppkomma.
Uppfinna.
Vinna.

Kalla mig inte stark, då jag är svag.
Kalla mig inte hjälte, då jag är skurken.
Kalla mig inte vid namn, ty jag är namnlös.
Kalla mig inte vacker, då jag är ful.

Stryk över allt det onda.
Stryk under allt det goda.
Stryk allt för fan.
Stryk allt.
Skriv nytt.
Skriv rätt, skriv bra, skriv fint, vacker, gott.

Jag kan inte måla sorgen, den fastnar för fan inte på papper.
Jag kan inte skriva om smärtan, det finns inga ord för det jag känner.
Jag kan inte berätta om hatet, min röst kommer aldrig kunna bära det.
Jag kan inte.
Jag kan bara inte.

In i dimman mina vänner.
Sup bort allt som en gång fanns.
Låt verkligheten bli en dröm, ett minne,
dränkt dina sorger i whiskey, öl och sprit.
Häll lite vin på mina tårar,
låt dem blandas,
det liknar näkrosblod.
Låt mig glömma,
förtränga,
förvrida,
förlåta.
Jag är fan inte redo för det här.

Låt oss leka bland körsbärsträd och blommor.
Fallna äpplen, söta bär.
Springa nakna, barfota, blottade,
naken hud mot mossa.
Jag vill ge dig det här, käresta.
Jag vill ge dig allt och lite till.
Du kommer aldrig riktigt försvinna, eller hur?
Vi kommer alltid vara en del av varandra.