När jag var liten uppstod mina karaktärer genom lek. Jag utgick nog väldigt mycket ifrån mig själv när jag skapade dem. På så sätt så lärde jag mig känna dom ganska bra tror jag, och jag hade egentligen inga problem att få dem att kännas levande för mig själv.

Jag målade också mina karaktärer, på paint, haha! :D

Nu har jag lite mer problem när det gäller att uppfinna mer originella och intressanta karaktärer. Istället för att bli mänskligablir de för perfekta. Inga brister alls och alla karaktärer känns likadana. De blir helt enkelt tråkiga.

Det var en smart idé Morfalum, att skriva frågor. Det tänker jag nog nästan pröva jag med. :)

VAd intressant. Genom lek, man underskattar ofta lekens makt :)

Hahaha på paint XD Jaa jag fastnar också på ett sätt. Har vissa preferenser gällande karaktärer och det blir ofta samma.

Gör det! Det var faktiskt väldigt roligt!

Det är nog ifrån alla lekar jag utvecklat min knäppa fantasi, hah! :D

När jag var i sisådär 12årsåldern hade vi världens långsammaste modem. Tog år att koppla upp sig på nätet. Så medan jag väntade på att det skulle ringa upp brukade jag sitta och fantisera och rita mina karaktärer på datorn, och paint vra det enda ritprogrammet som fanns att tillgå x)

Vad brukar du ställa för sorts frågor då? Jag har total idébrist just nu så behöver all inspiration jag kan få :)

Som när man träffar en vän. Hur är det? Vad gör du? Varför gör du så? Värsta samtalsterapin ;)

Haha paint, det tyckte jag var roligt.

Ska man vara som en karaktärspsykolog typ? ^^ Heh, det hade man ju kunnat ha som buisness! " Har du gråa och tråkiga karaktärer? Känner du att du vill ge dem mera liv? Kom då till oss! Vi ger gratis analyser till alla fiktiva varelser; vare sig det är monster, vampyrer, utomjordningar eller människor."

I begränsningen visar sig mästaren, eller hur är det man säger? ;)

#5 Jaa gör det! :) Du kan göra det ideelt till en början så slår du på stort sen och blir världens första karaktärspsykolog., blir nästa ingvar kampad

Ibland så kan jag bli lite 'Mary-Sue' med mina karaktärer, men jag försöker göra mitt bästa för att det ska bli verkligare. Genom att t. ex sätta dem i vardagliga situationer, att de ska ha problem som alla andra. Fast eftersom att det fortfarande måste bli en story så måste ju karaktären stå ut från mängden lite. Ibland så kan jag bara ligga på kvällarna och tänka närmare på deras utseende, hur de rör sig mm. Detail is the key

http://fictionprofiler.wordpress.com/en-fraga-om-karaktar/

A C Collin har en seriös PDF som man kan använda om man vill umgås med sina litterära gestalter. Elizabeth George presenterar ungefär samma metodik i sin bok Skriv på.

Avvikelse från ämnet: Jag insåg precis att jag har mina nuvarande litterära gestalter på en halvgammal tavla som hänger mitt framför näsan på mig. På tal om att måla bilder av dem alltså. :)

#7 Du har så rätt, Detaljerna är verkligen nyckeln :)

#8 Jättebra länk med matnyttiga tips. Ska sparas.

Kul att du också målar dina karaktärer Parsley :)

#1 Jag hade samma problem ett tag, xD Att karaktärerna blev FÖR perfekta, och att de inte har några fel som helst. Nu blir det nästan tvärtom, jobbar på någonting där huvudkaraktären nästan bara har brister. Och i andra saker jag skriver, så har alla karaktärerna rätt många fel, börjar älska att utforska en Karaktär vars moraliska kompass inte direkt pekar norr.

Det är det bästa med att skriva; komma på karaktärer. Och försöka förstå vad de gillar, vem de är som personer och liksom vad det är som gör de så speciella. Kan ofta sitta i timmar och komma på vad man ska göra med karaktärerna och sedan inte ha något att skriva om de.

Ska dock pröva frågorna :D Att ha en konversation med de, och liksom fråga frågor. Tycker att det lät som en bra ide när jag läste det här, så ska pröva =)!

Innan jag börjar skriva själva historien så sätter jag mig ner och skriver ner karaktärernas bakgrund, deras intressen, personligheter osv. Skriver gärna ner deras historia i korthet i jagform för att få en känsla av hur de själva upplever det som jag utsätter dem för.

Genom att göra så här så är det orftast många luckor i historien som jag kan fylla när jag vet varför en Karaktär reagerar på ett visst sätt. Jag älskar den känslan jag får när jag gått och grubblat över något som inte känns bra i historen och sen helt plötsligt kommer på lösningen. Många problem har lösts genom att skriva deras bakgrund.

Jag målar dem, flear buntar med ark av samma person kan det bli, i olika situationer. MEn jag skirver oxå dialoger där de berättar om sig själva :D

Jag sätter in dem i olika situationer och ser hur de reagerar. Tex använder jag favoritfilmer eller böcker där jag sätter in dem i handlingen. Skriver mycket fantasy, så då kan jag använda Sagan om Ringen eller liknande som bakgrund.

Ofta har jag en liten ide om deras bakgrunder innan, men den utvecklas iom att jag sätter in dem i olika situationer. "Det är research" säger jag till pojkvännen när jag ligger där på soffan

Annars skriver jag oftast inte ner något, utan låter dem utvecklas i mitt huvud och tillsammans med historien. Ibland kanske lite nyckelord skrivs ner. Är så dålig på att teckna, så jag skulle skriva om streckgubbar om jag försökte!

Fast sen går man ju tillbaka i historien och ser till att karaktären känns riktig. Oftast lär jag känna dem väldigt bra. Började gråta en gång när jag dödade en av dem…

Jag har lajvat en gång i tiden (levande rollspel, oftast i historisk/fantasytid) och har en del kläder hemma till just det ändamålet. Om jag är ensam hemma och känner för att skriva fantasy brukar jag strutta omkring i karaktärernas kläder för att komma i stämning, hehe