Telefonen ringer
Alla väntar till sista sekund
"varför svarar alltid jag"
Skriker alla och svarar irriterat

Då har Katarina redan lagt på
Hon skulle ändå bara säga
Att hennes son tog bort sig
Och att Elina är förlorad

------------------

Siri ser Elinas nummer
Hon borde ringa upp
Men hon gömmer sig stället
Under täcket finns hon inte
Och inte heller några krav

------------------

ELINA

Jag tror inte längre
jag existerar
Varför spelar de musik
På radion, tvn, på gatan
Vet de inte
Att allt är slut?

Jag dunkar huvudet mot väggen
Så grannarna i huset vägg i vägg
Bankar tillbaka

Det kommer att viskas
men imorgon kommer de
vara tysta igen

Jag tycker den är bra. Du skapar uttrycksfulla bilder med små medel. Tror dock att du  skulle du vinna på att skriva allt i tredje person, även det sista som handlar om Elina.

Elina tror inte längre

hon existerar

Varför spelas musik

på radion, tvn, gatan

osv

jag älskar det här. jag är oförmögen att skriva sådant här själv, men du är väldigt duktig!

Låter bar

fortsättning?

förresten, tog bort sig= självmord?

lite förvirrande där, men ändå väldigt bra, för du får dt att låta så ovilligt just de två meningarna

man riktigt känner meningslösheten, hur ändå ingen riktigt bryr sig

är jag rätt ute?¨

Ella

Bra :D

Oj, tack, vad glad jag blir :)

Parsley: Jo, funderar själv på det, får se hur det blir…

Ellamary : Jo, du är helt rätt ute :)

Emma kastar sig över telefonen
Men rösten som möter henne
räddar inte dagen

Hon inser bara
Att man aldrig sitter säker
För det oförståeliga
Fruktansvärda

----------

Elina
-

Hon tänker att det var världen
Och aldrig någonsin Joel
Som var så omöjlig och vrång
Men hur hon än skriker det
Kommer han ändå inte tillbaka

---------
Hos Siri
-

De sitter runt middagsbordet
Hennes föräldrar håller händer
Men hon vet att det bara är
Ett tappert försök att skydda sig
Från världen som den är

Hennes mamma slutar aldrig upprepa
Hur fruktansvärt hemskt det var
För tågchauffören som körde

Men Siri tänker bara på Elina
Och vill hålla henne hårdare
Än någonsin förr

----------

Emma tänker att man kommer över allt
Hon stryker Elinas skakande rygg
Och känner sig otillräcklig
Precis som det ska vara

För hon kan inte få tillbak Joel
Och det är bara det som räcker

-----

Efter två månader vaknar Elina
som ur en lång dvala
Hon tittar sig i spegeln
och ser inte bara Joel

Utan ett söndergråtet ansikte
hos någon som saknar
sin broder

Jag vet att det är en gammal tråd, men jag måste bara säga att jag tyckte väldigt mkt om denna "mininovell"! Underbart skriven, och trots fåordigheten har den ett djup som kan förlora sig lite i.

Tack så jätte mycket :)