Min passion till Gotland - av Maria Engelwinge
1968 föddes jag på Visby BB och när jag var fyra år flyttade vi till Lärbro, ett litet samhälle på norra Gotland. Huset jag växte upp i var ett vitt kalkstenshus byggt 1894 med en underbar trädgård; gamla, knotiga äppelträd, syrenhäck, meterhöga rosor och skogen alldeles inpå knuten, där vi plockade skålar fulla med smultron. Men det kanske bästa av allt var att havet låg inom gångavstånd. Under hela min uppväxt tillbringade jag större delen av somrarna på Tors, eller Kappelshamnsviken som den egentligen heter. Namnet Tors har viken fått av ett gammalt strandat vrak som fortfarande ligger kvar. På 70- och 80-talen var Tors en underbar sandstrand där man träffade alla sina kompisar, blev förälskad i killar och badade från morgon till kväll.
Närheten till havet och att vara uppvuxen på en exotisk ö i Östersjön har för alltid präglat mig. Sedan tretton år tillbaka bor jag på fastlandet, numera i Småland, men längtan efter havet finns alltid med mig. Jag saknar doften av släke och tallar, jag saknar det iskalla vattnet och den skräckblandade förtjusningen sekunderna innan man dyker i. Jag saknar det magiska ljuset som bara finns på Gotland; lätt, skirt och överjordiskt. Och den brinnande kvällshimlen med alla sina fantastiska färger; rött, orange, lila och rosa.
Jag tror inte att någon som växt upp på Gotland kan bli opåverkad av all kultur och historia man stöter på överallt. I varje socken finns en medeltidskyrka, på åkrarna står bildstenar kvar från en svunnen tid och fortfarande hittar folk då och då skatter som varit nedgrävda sedan forntiden. I Visby finns den tre och en halv kilometer långa ringmuren, kyrkoruiner, medeltidshus och kullerstensgränder. Kultur och historia ligger mig varmt om hjärtat, och jag trivs väldigt illa i betongförorter och småstäder som växt fram under 1900-talet.
Med tanke på allt detta kändes det helt naturligt att förlägga handlingen i min roman till Gotland. Man ska gräva där man står, brukar det heta, så vad passade bättre än gräva i den gotländska myllan när jag skulle placera ut mina huvudpersoner? Alla årstider har sin tjusning, men somrarna på Gotland är något utöver det vanliga. Hela ön blommar upp, och då menar jag inte bara floran som är nog så speciell. Turisterna strömmar till ön, vilket medför ett rikt nattliv, till mångas glädje och somligas förargelse. Restaurangerna runtom hela ön blomstrar, stränderna fylls och i augusti hålls varje år den spektakulära medeltidsveckan. Därför valde jag att låta boken utspelas under sommaren 2010. Både bofasta, återkommande sommargotlänningar och turister kommer att kunna känna igen sitt Gotland.
Att jag som 29-åring lämnade ön är inget jag ångrar, trots min kärlek till den. Jag flyttade med min dotter till Stockholm för att utbilda mig till lärare och även om jag inte arbetar som det längre, ser jag all utbildning som något positivt. Kunskap kan man aldrig få för mycket av och jag brinner fortfarande för lärande. Att lära mig skriva tillräckligt bra för att bli publicerad blev ett av mina mål senare i livet. Efter utbildningens slut var det dags för en ny flytt. Jag trivdes aldrig i Stockholm, så nu bar det iväg till Katrineholm där min syster redan bodde. Dottern fick snabbt nya kompisar och jag började på min nya arbetsplats. Fyra härliga år följde då jag hade samma klass från tvåan till sexan. Jag har fortfarande kontakt med många av dem på facebook och det är så roligt att se hur bra det har gått för dem.
För sju år sedan träffade jag min man, en underbar smålänning. Efter tre år tillsammans gifte vi oss och för ett och ett halvt år sedan flyttade vi till den lilla byn han kommer ifrån. Här stormtrivs jag och här har jag tänkt stanna. Naturen är viktig för mig, och natur finns det gott om här. Inte ett stadsplanerat träd så långt ögat kan nå, bara gamla, vackra ekar och ståtliga björkar. Massor med skog och sjön 150 meter från huset. På somrarna brukar vi ro ut med ekan och fiska. Än så länge har jag inte fått napp, men det är lika roligt ändå. Sedan lägger vi till vid någon liten ö och har picknick. Jag badar helst inte i insjöar, bortskämd som jag är med klart vatten och mjuka, vita sandbottnar, men är det riktigt hett kan det hända att jag tar ett snabbt dopp.
Jag har en enorm kunskapstörst, och har hela tiden olika projekt på gång. Ett tag var det krukväxter. Jag hade som mest fyrtio stycken, alltifrån de vanligare sorterna till sällsynta och svårskötta. Backgammon har jag spelat i femton år, varav sju år på nätet. Några partier försöker jag hinna med varje dag. Jag har så smått börjat lära mig HTML-programmering. Jag har inte kommit så långt ännu, men målet är att kunna göra en egen riktigt snygg och proffsig hemsida. Skrivandet är förstås det som tar mest av min tid och som jag tycker är allra roligast. När jag började skriva romaner för några år sedan skrev jag inte alls som en etablerad författare, men jag bestämde mig för att ta reda på hur man gör. Jag ser skrivandet som ett hantverk som går att lära sig. Alla kan naturligtvis inte bli briljanta, men de allra flesta kan bli väldigt mycket bättre. Jag gick in för att lära mig skrivandets konst till hundra procent, och lyckades får man väl säga, eftersom Anna Lindvall Olsson på Ord/Text/Mening i september 2010 beslutade sig för att ge ut min bok.
Jag vill fortsätta skriva romaner och då kan man inte bara luta sig tillbaka och tro att allt är frid och fröjd för att man får en bok utgiven, anser jag. Därför skriver jag varje dag. Dels håller jag på med en uppföljare till första boken och dels skriver jag på min blogg. Dessutom läser jag mycket, all slags litteratur, från skräck till faktaböcker. Jag har alltid läst mycket, men nu läser jag på ett annat sätt. Jag analyserar språket, formuleringar, liknelser, Gestaltning, vad som får mig att känna riktigt starkt, vad som gör att jag känner mig likgiltig och vad som får mig att vilja läsa vidare. Förutom att det är roligt ser jag det som en del av min utbildning.
Om jag får önska så är det att få fortsätta vara författare och skriva böcker, även om jag aldrig skulle bli en kändis eller kunna försörja mig på det. Att skriva en roman, hitta på huvudpersoner med bakgrunder, sorger, längtan, passioner, brister och älskvärda små egenheter, och att väva in dem i en spännande, fängslande handling är ett äventyr. Ett äventyr jag vill ska hålla på i många år till!
En SHOT till tack går att beställa direkt från mig med signering och några ord från författaren för samma pris som Adlibris tar, 170 kronor inklusive frakt. Skriv ett mejl på skogsnuvan@yahoo.se.
Eller beställ från Adlibris http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197895342
Bokus, CDON och Ginza har också romanen.
En riktigt god och underhållande läsning önskar jag alla som köpt romanen.

Jag blir så glad när du skriver så varmt om gotland. Det får mig verkligen att uppskatta att jag bor här, trots att det är mitt ute i ödemarken, långt ifrån alla vänner. Jag är ju i den åldern då man minst av allt vill känna sig isolerad. Men, alla fördelar med att bo här; himlen, ljuset, kulturen och den vackra naturen överväger verkligen den där extra timmen det tar för att åka in till Visby på moppe.
Du skriver verkligen fantastiskt bra och jag blev inte förvånad när man senare förstod att du är en författare
Jag har inte sett dig skriva på Skrivlust förut, så jag antar att du är ny här? I så fall är du mycket varmt välkommen hit 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vad kul att träffa en öfrände! Jag har inte skrivit här förut så tack för välkomnandet:). Ja, Gotland är verkligen speciellt. Jag är inte där så ofta längre, men inom har jag alltid med mig min älskade lilla ö!
Kram, Maria