Jag tycker att du har ett bra material att arbeta med. Man blir, som du efterfrågar, nyfiken på att läsa mer och det väcker intresse, men det finns mycket att arbeta på.

Först och främst känns det som om handlingen rusar fram. Det försvårar läsflödet och lättlästheten; jag fick läsa om några gånger för att förstå vad som hände.

Eftersom att du funderar på att skriva en bok och inte en novell gör det absolut ingenting att du brer på med beskrivningar. Det får gärna bli långt, då ser det inte bara proffsigare ut, utan det blir även bekvämare för läsaren att hänga med. Du ska inte heller vara rädd för långa meningar, har man bara korta meningar blir texten väldigt stötig.

Jag stängde dörren bakom mig in till mitt rum och utropade YES i en kvävd väsning, (satte kommatecknet här istället) samtidigt som jag gjorde en segerrörelse med kroppen.  Sötman av seger smakade gott i munnen och mitt leende var brett. (här kan du ha samma text, fast i en mening). Äntligen hade Gud hört mina böner!

(INDRAG)

Jag hade just kommit hem från skolan och mötts av en ambulans på uppfarten till vår röda trävilla. Ut ur huset kom ambulanspersonalen med en kvinna liggande på båren. (Här använder du ordet "kom" som huvudverb i båda meningarna. Försök att hitta en synonym. Du kan också utveckla meningen betydligt; Hur bär ambulanspersonalen båren? Hur gick de ut ur huset? Rusade de? Beskriv så som du ser situationen framför dig i huvudet.) Hon hostade och kunde knappt andas. Jag kände ingen empati i kroppen utan endast starka känslor av hämnd (Jag tror inte att du behöver skriva det så bokstavligt som "starka känslor av hämnd". Du behöver nog inte ha med det alls. Som läsare förstår man i nästa mening att huvudperson avskyr denna kvinna. Ex: Jag kände ingen empati i kroppen överhuvud taget. Nu kanske hon äntligen, ÄNTLIGEN skulle dö den där elaka kärringen!). Nu kanske hon äntligen skulle dö den där elaka kärringen! Jag skulle få slippa lida mer och allt kunde nu bara bli till det bättre.

(INDRAG)

Kvinnan på båren var min mamma. Jag var fjorton år och hatade henne mer än allt annat. Hon var som en plågsam sjukdom och hennes närvaro stack som glas i mina fötter. Hennes djävulska diktatur i hemmet kanske äntligen skulle raseras? (Här skulle du kunna lägga in en beskrivning om hur hon haft det innan.) Mitt hopp var enormt stort. (Den här meningen är egentligen onödig. Som läsare förstår

man att hon är hoppfull ändå.) Tänk om jag kanske skulle bli fri?

(INDRAG)

Mitt hopp grusades allt för snabbt; Min mamma (Kalla henne för förbannade tanten, hehe!) kom tyvärr hem igen. (Här skulle jag ha lagt till något som..: , efter endast en kväll på sjukhus. Uppenbarligen stod inte heller de ut med henne, så de skickade hem henne så fort de kunde.) Hon dog inte den förbannade tanten och allt fortsatte som det alltid hade gjort. (huvudpersonen skriver ju om sig själv som tonåring, om jag har rätt? Jag hade skrivit något i stil med detta; Jag önskar än idag att jag tagit lite mer av (giftet)/ringt socialen/rymt hemifrån/vad du nu vill skriva. Jag har önskat det varje sekund efter att hon klev över tröskeln den kvällen. Om jag gjort saker och ting annorlunda, om jag inte varit så naiv som jag var.. Kanske, kanske hade det funnits en liten chans om att slippa det helvete som brakade löst. Slippa det helvete som nästan tog mitt liv. Det är ju en inledning, så du kan gott och väl vara dramatisk och skapa cliffhangers. Det är det som får en att hela tiden vilja veta mera och läsa vidare.

Hoppas du inte tycker att jag gick för hårt fram.. Det är alltid lika knepigt att ge bra kritik utan att trampa på tår Det är inte meningen att du ska ändra precis som föreslagit, utan det är endast hur jag skulle ändra texten personligen.   Se det bara som tips och "aha!"-grejer.

Lycka till med skrivandet i framtiden!

Kramar Bea28

Det är en intressant historia, väl värd att arbeta vidare på. Som "färdig" inledning så ger du läsaren väl mycket information på en gång. Tänk dig att du ska ge läsaren ledtrådar för att det ska bli spännande och för att läsaren ska få gissa sig till och ana vissa saker.

Tips:

Fortsätt att skriva på historien på det sätt som du tycker känns bra att skriva den och fundera på inte så mycket på språk och Gestaltning osv i början. Det kan du göra när du bearbetar manuset. Huvudsaken är att du får fram historien.

Fundera på om du ska skriva i jag-form eller om du ska skriva i tredje person. Det kan kännas lättare att skriva i jag-form, eftersom man som författare lätt kan tänka sig vad "jag" gör och tänker i olika situationer. Som läsare är det ofta tvärtom. Det är lättare att identifiera sig med han och hon än jag i en historia. Skriver du som berättare så ger det också mer utrymme att beskriva andra personer i berättelsen, t ex mamman, ambulanspersonalen, lärare i skolan, grannar osv.

Åh, TACK så mycket för att ni tog er tiden att lämna synpunkter!
Jag tar till mig av vartenda ord ni skriver och är jätteglad för vägledningen ni ger mig. Nu när jag fått kritik som jag inte alls tog illa upp av, tvärtom, ser jag vad som behöver göras. Är ju ingen författare men vill gärna försöka bli en…

TACK, än en gång! 

http://berattarskolan.se/snoflinge-metoden-for-att-skriva-en-roman/

Om du går igenom den nålade tråden "skrivlänkar och sådant" här på sidan så kan du kanske hitta en del material som du kan ha användning av i ditt projekt, bl a snöflingemetoden för att skriva en roman.

http://fictionprofiler.wordpress.com/

A-C Collins fictionprofiler kanske också är användbar. En liknande mall finns också i Elisabeth George - Skriv på.

Känns som en mycket annorlunda och intressant historia:D Hoppas du skriver vidare på den :)