
När skrivandet tar emot
Vad gör du när det tar emot att skriva? När det känns som om alla i hela världen skriver bättre än vad du gör och de ev inte gör det har åtminstone självförtroende nog att inte visa sig misslyckade? Kan det kännas som allt du skriver är en störande upprepning av dig själv?
Har du några pepptips att dela med dig av? När känns det som du har flow och skrivandet flyter på som aldrig förr? Vad gör du när det känns motigt att skriva?

När allt tar stopp sätter jag mig ner och skriver, men inget seriöst. Typ bara en massa skit rent ut sagt. Allt som kommer upp i huvudet försöker jag få ner i ord. Jag försöker strunta i att det låter dåligt.
Sen när det börjar lossna lite försöker jag få ner något om ämnet, och skriver ner en grov skiss ungefär som jag vill ha det. Det jobbigaste sen enligt mig är att läsa igenom det man skrivit och man inser att det faktiskt inte är bra. Jag brukar inte orka läsa igenom det av den anledningen, men det är enda sättet att kunna rätta till de fel man gjort.
Så mitt tips; Skriv ner allt du kommer på om ämnet, och strunta i att det ser jättedåligt ut. Läs texten om och om igen, och utöka texten där du tycker att det behövs. Till slut, efter typ 10 omläsningar, har man faktiskt en text man kan vara hyfsat nöjd med.
Och mitt motto: strunta i att försöka vara fantastisk. Det är bättre att vara bra än att inte vara någonting alls. (Och dessutom kommer det fantasiska när man inte försöker tvinga fram det)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
*avtryck* har precis samma problem, jaghar slutat skriva för att jag är bara rädd att det ska bli dålig :(
Att skriva handlar inte om att skriva bra! Det handlar om att vara orinell och annorlunda!
Jag vet att jag skriver mycket på samma tema men det viktigaset för mig det är att fånga en känsla som ska förmedlas. Det spelar ingen roll VAD du skriver utan HUR du FÖRMEDLAR! =)
Alla skriver olika, försök inte efterlikna någon det blir sällan bra! Försök skriva det som du själv skulle vilja läsa och det som du tycker är viktigt. Det blir oftast bäst eftersom du med engagemang och intresse skriver något!
Lyssna på musik har alltid varit en inspirationskälla för mig! Lyssnar på känslan som förmedlas i musik och den känsla som väcks hos mig. Vart föreställer jag mig att jag är och gör när jag lyssnar på låten.
Att kolla på gamla fotografier kan också hjälpa!
Annars tar jag en promenad och får inspiration från naturen!
När jag kör riktigt fast låter jag texten vara tills det dyker upp något nytt. Jag sitter inte och försöker får fram något när det inte finns något att trycka fram!
Jag är verkligen en periodare! Jag kan producera många texter en period och så ingenting på något år!
Försök att inte känna negativitet när du kör fast det kan påverka ditt fortsatta skrivande i en negativ riktning!
Lycka till!
Fånga inte dagen släpp den fri!
Att vara modig är inte att vara orädd utan att trots sin rädsla ändå stå kvar!

Jag tror på
- struktur och framtvingad kreativitet, flödesskrivning, det som Julia Cameron kallar morgonsidor odyl
- lära sig att vara "dålig", man behöver inte vara genial jämnt
- att se skrivandet och skapandet som en form av andlighet eller hjärnmotion
För en tid sedan hittade jag ett visdomsord som fungerar:
Får du beröm, ta det till hjärtat, utan omvägar.
Om NN säger: "Du skriver bra", så ta till dig berömmet, rakt av, utan att börja fundera på om NN bara vill vara snäll eller inte har en aning om vad NN pratar om, eller något annat kritiskt mot NN.

#3 Jag tror inte att man ska sträva efter att vara originell, lika lite som man ska sträva efter att likna någon annan. Man ska skriva så som känns rätt. Att det sen liknar det någon skrivit, eller att man skrivit något helt nytt, ja, enligt mig får det bli som det blir. Börjar man tänka att man måste vara originell (tankar som jag haft ibland) då låser man sig otroligt mycket. I övrigt håller jag med dig :)
#4 Mycket bra råd. Ska försöka ta till mig det.
Just nu sitter jag totalt fast, ska skriva ett tal till imorgon men har inte lyckats få ner ett enda ord på papper.. Inte lyckat må jag säga.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5 Haha jaa det var ju det jag skrev ;) (eller menade haha)
"Försök skriva det som du själv skulle vilja läsa och det som du tycker är viktigt. Det blir oftast bäst eftersom du med engagemang och intresse skriver något!"
Jag menade bara att alla är olika och att skriva på sitt sätt är ju speciellt (orginellt och annorlunda) ingen skriver ju likadant!
Fånga inte dagen släpp den fri!
Att vara modig är inte att vara orädd utan att trots sin rädsla ändå stå kvar!
Jag tycker att viss strävan mot orginalitet är bra, så länge (precis som ni säger) det inte gör att man känner sig begränsad. Vi har alla våra förebilder, jag tar inspiration när jag öppnar en bok. Då kan det vara bra att ha en röst i huvudet som säger "gör något eget istället", jag tror att det är ett kraftfullt verktyg som ger författaren Karaktär när han skriver. (det kan också ha att göra med min ovilja att vara grå och karaktärslös och att jag gärna applicerar min strävan på andra, vilket är fel)
Men det beror också på varför man skriver. Jag hamnar lätt i tankebanorna "vad funkar om jag vill sälja en dag?" med ett antagande att en personlig stil är att föredra. Då blir det ofta krystat och det är inte bra! Jag har upplevt detta på musikfronten också, man liksom sitter och försöker tvinga fram något. Det är inte bra.
Jag tycker man ska skriva för att man gillar det och tycker det är kul men ändå försöka att skapa något orginellt. Kan man leva på sitt skrivande, hur bra som helst, men skapande ska inte enbart vara ett medel för framgång tycker jag, då blir det pannkaka. Jag håller med Bea och Filuring med betoning på en strävan att göra något eget.

Länken leder till en sida på facebook.

http://theresistancewhisperer.blogspot.com/2010_02_01_archive.html
Amerikanska kreativitetsmänniskan Barbara Sher om att tvivla på sina idéer bl a.

#7 Skulle jag börja tänka på vad andra vill ha av mig (dvs sådant som går att sälja) skulle jag låsa mig själv på direkten tror jag. Men det är nog annorlunda; vissa kanske till och med behöver den pressen för att få fram sitt material.
Om man ska leva på att skriva kan man nog inte vänta på att inspirationen och kreativiteten ska flöda. Där funkar det nog definitivt inte att ge upp, som jag gör ibland. Man får nog istället tvinga sig att skriva så mycket man kan, utan att det till en början blir fantastiskt, eller ens bra. Det viktigaste då är nog att skriva för att komma över "inspirationsspärren".
Sen när man får tillbaka inspirationen lite kan man sätta igång och ändra texten som man vill ha den.
Kvällens visdomsord: Desto mer du tvingar dig själv att skriva, desto fortare tar du dig över hindren.
Jag vet inte om flödesskrivande är vad jag tar till, men jag ser till att skriva alla ord som kommer upp i hjärnan och att skriva en mening som blir ett stycke som blir en sida osv… Oftast har jag kommit på nåt bra långt innan jag fått lov att fylla en sida.
Annars går jag till nåt som jag tycker är bra som jag skrivit tidigare och ser om jag kan ändra lite där bara för att komma i kontakt med känslan av att jag är bra på att skriva.
Och så gäller det att inte ha för stora krav på sig själv. Sätter jag mig ner och tänker att nu har jag en deadline för att lämna in nåt briljant så kan man ge sig fasen på att det tar tvärstopp och jag tycker att allt jag skrivit är astöntigt. Medan att använda gamla kvitton och baksidan av kuvert för att fånga tankar i flykten tar ner prestationsångesten.