Tillägnat en föredetta pojkvän. Inte riktigt nöjd med den, men lägger upp den som motpol till alla mina sorgsna Dikter.. ;)

Isblå vinterögon.
Tunga av dagg

pärlor nerför dina kinder. 
Väter dina vackra drag med sorgens salt. 
Strö dina bekymmer över marken, låt dem få smaka på hur det känns att med jordsmak i munnen kräla fram över det våta, kalla och mörka.

Mitt fel är det, det är jag som lösgjort alla känslor, det är jag som drar tårar ur dina ögon, som får dig att vackla, som får dig att se allt på nytt. 
Är det bra, min vackra, eller är det dåligt?
Vill du förändras med mig,
dansa i silverglitter över ängar ingen nånsin trampat på..
Åka bilen genom skogar dit ingen annan åkt..

Vi blir först på jorden med att flyga, för flyga, det är vad vi gör bäst, 
ruskar om allt i universum så att solen ramlar ner. 
Isblå vinterögon fulla av kärlek och sång, isblåa vackra som regndroppar över min hud.
Dina händer värmer och lösgör, ger mig liv.