Solen brände det.. Daterat: Onsdagen den 21:a december 2005

Träffade pappa i lördags för att laga vår trasiga relation, men solen lyste mellan oss och jag såg gapet.

Där solen träffade på pappa brände svarta tårar istället för glädje. Knuten i magen vreds åt när jag såg solen bränna in orden i min själ; du har ingen far.
Det jag såg sved och jag lät gråten komma med invändningarna.. Jag ville laga och jag lade mina känslor vid hans fötter.
Allt visade jag; vrede, sorg, längtan, ärr och framförallt viljan att få den pappa jag inte riktigt fått ta del av. 

Han sopade mycket till marken.
Sedan trampade han över det och såg på mig som man ser på en grå sten ibland.
Vassa papper rev mig över hela kroppen och blottad försökte jag skyla mig igen.
Han hade visat vad han är och framförallt inte är kapabel till.

Den sanningen sved. 
Han hade sorg i kroppen, ledsnad kring munnen för att han behövde vara här, att jag ställde till det för honom och hans fru, för att jag tvingade honom till detta han tyckte var så svårt; att träffa mig ensam för att få träffa mig alls.
Framförallt för att jag tvingade honom, jag slängde en sista repstump, livlina mot vår relations framtid, sedan var det upp till honom att förstå i tid att det också var sista repstumpen jag ägde.
Detta gjorde han inte.
Jag tittade inte bakåt, men jag visste att min lina låg där nånstans i Slottsskogen.
Kanske vid stolpen Dooly kissade på.
Eller under bänken vi satt på när han slängde stenen i ögonen på mig. Stenen med bokstäverna "Jag väljer min andra familj" textade över sig.

Jag drog min hund intill mig och stängde dörren om oss.

Jag åkte dit för att få tillbaka min pappa, och åkte därifrån med ett hål.

sann novell, hände 2005. Idag har vi kontakt igen.

Kommentera gärna, var 19 när jag skrev denna novell.