Du skriver så bra, Lindansare. Du borde verkligen fundera på att skriva en Självbiografi :)

och så har du återigen en snygg bild till texten :D

Å bea28, du är så go!

Självbiografin skulle nog bli horribelt tragisk, haha..

Men tack vare dig håller jag på o jobbar på att föra över handskrivet till datorn för ett Förlag så småningom.. =))

Det glädjer mig att du tycker det! Jag måste säga detsamma också :)

Vad spelar det för roll om den är tragisk? Det enda som räknas är att den är äkta. Vad är det för mening om man skriver en Självbiografi och cencurerar den från allt dåligt? Man kan inte bara ignorera de dåliga händelserna. De formar ens person och den man är, på både gott och ont.

Det låter helt underbart att du planerar att arbeta vidare på materialet! Jag ser fram emot att läsa mer ^^

Ja gärna, är bara lite orolig för plagieringar av min texter.. =/

Tror du sånt är vanligt?

Nä, men jag får nog skriva biografin när mina föräldrar är döda annars skulle de bli så ledsna.. =(

Har massa material som jag kan PM:a om du vill?

Du kan gärna få PM:a mig :) Läser gärna.

Jag tror inte att det är speciellt vanligt. Har man dessutom originaldokumenten märkta med datum i sin ägo så kan man ju alltid bevisa vem som är den riktige författaren.

Något som däremot är vanligare är väl att man snor en idé eller liknande istället för att kopiera en text rakt av. Det är jag lite orolig för när det gäller mina noveller som ligger ute här..

Mm, jag med.. men mail kommer då så får du berätta hur du tolkar dem.. väldigt gärna!!

Vill du att jag ska vara ärlig gällande dessa texter? Jag stöter på dom var än jag kollar på i fokus och de tråkar verkligen ut mig. Jag känner inte personen bakom och jag bryr mig inte om hur mörkt det är för den och hur dåligt den mår. Faktiskt inte (jag är bara ärligt). Och jag tycker att språket stundtals är ganska naivt och inte särskilt målande för att ibland växla och bli ganska bra. Det så otroligt många som skriver sådana här texter. Konceptet är så otroligt bekant, det blir liksom som en genre i sig. Jag hade kunna välja att inte läsa dessa texter men herregud de är ju överallt! Vad är det 5 sajter som du bara matar ut dessa?

Personligen blir jag hemskt uttråkad av att läsa detta. En före detta vän till mig har en blogg som hon bara matar ut texter och det är alltid likadant. Det är en annan sak att lyssna på när någon du känner berättar för dig om hur dåligt den mår och hur den känner (då bör man lyssna) men när man gör det till en medel för att skriva texter och stolt visa upp dom på nätet och hoppas på kommentarer. Det blir så konstigt. Är man stolt över att man mår dåligt?

Kalla mig osympatisk, det är mig likgiltigt och varför ska jag ljuga för och säga att jag bryr mig och orkar läsa dessa?

Spinner man inte vidare på detta mörka och dröjer sig kvar i det om man hela tiden matar upp inlägg om hur dåligt man mår? Vore det inte bättre att skriva vackra texter och se frammåt?

Förklara detta för mig, snälla, jag förstår inte.

#8 Man måste kunna bearbeta sina negativa känslor på ett bra sätt. Hur man gör det är indivduellt.  För någon räcker det med att man går och lägger sig, sen är alla problem ur världen dagen efter. Andra kanske måste prata ut och vissa, som lindansare och din kompis, skriver.

Lindansare, enligt mig, har en klar röd tråd i sin text. Hon skriver grammatiskt korrekt, intresseväckande (enligt mig) och känslosamt. Jag känner i alla fall sympati och texten är absolut inte tråkig.

Personligen tycker jag inte alls om det inlägg du skrev. Det finns ingen som helst konstruktiv kritik, endast negativ. Inga tips om hur man kan förbättra skrivandet, ingen välvilja, ingenting. Du som dessutom studerar till lärare (läste din profil) borde väl förstå detta. Hur ska man kunna behålla sin positiva anda till att vilja utveckla sig om man bara får kritik och inga ledande tips?

Sen är det ingen som tvingar dig att läsa en text om du tycker att den är tråkig. Det finns otroligt många andra texter på den här sajten som du förmodligen skulle tycka var intressantare, varför tar du dig inte en titt på dem istället? Du behöver ju inte plåga dig själv i onödan om man säger så.

Jag skulle kunna ge konstruktiv kritik, men hur patetiskt hade inte det sett ut, om jag pekade ut språkets svagheter bara sådär?"Hörredu, den där meningen låter lite halvbra". Då skulle du säkert ha kallat mig en besserwisser.

Jag tycker vissa grejer är bra och denna dikt är faktiskt en av de bättre jag sett av henne. Det är inte det jag vill förmedla, det jag vill förmedla är att detta är mediokert, det är mediokra texter som vem som helst kan skriva och därmed är det kanske inte något att posta över halva iFokus? :) Okej om hon hade fått skit bra respons och alla bara överröste henne med lovord, skriv mer, skriv mer. Jag tycker det blir så pretentiöst att massposta på det här viset.

Nu blir du väl lite personlig va, att jag läser till lärare säger väl ingenting om vad jag tycker privat, det där tyckte jag var slag under bältet. Det hade vart en annan sak om jag postade "jag är språklärare och jag tycker det här suger alltså!"

Jag bad någon förklara för mig hur man kan vara stolt över att man mår dåligt. Må dåligt->skriva dikt om det ->posta dikt på nätet och hoppas på lovord och kommentarer. Att skriva ner vad man känner, fine, visa det för vänner och bekanta, varför inte? Men att göra sig själv så naken inför flera hundra människor som man inte känner? Det är så konstigt, om man mår så kasst, vill man visa det på det här sättet? Därför frågar jag. VArför göra det till en grej och stolt visa upp det på nätet? Det måste ju finnas något visst mått av stolthet i det här?? Jag undrar om personen bakom vill må dåligt och tycker det är lite romantiskt? En studie från england visar att en betydande del av unga människor tycker det är coolt att må dåligt exempelvis. Och man hyllar legender som Ian curtis och Curt cobain. Bådde dessa mådde skit men många tycker om dem för att de är så djupa och mystiska. Det är ju sjukt! Varför väcker sinnessjukdom positiva känslor hos människor, det är ju inte så att vi hyllar cancer! Sinnesjukdom är sjukt och borde inte uppmuntras. Finns det en viss romans med depression? Om inte, varför skriva en dikt om det och posta det på iFokus? Och detta är vad jag undrade från första början, jag förstår inte, förklara det för mig!

JAG ÄR INTE STOLT ÖVER MITT STUNDVIS TRASIGA MÅENDE.

-Vill jag du ska ha klart för dig.

Jag har extrema trauman bakom mig som jag inte har någon som helst skyldighet att förklara för dig och jag får tät, intensiv hjälp för detta då jag varit sjukskriven i sex år.

Mitt sätt att få ur mig mina innersta tankar är att skriva ner dem.

Det var min psykolog som SJÄLV föreslog att jag skulle lägga ut dem på forum där det handlar om sådand här, där det finns SYMPATISKA människor som kan relatera till och känna igen sig i mina texter som sträcker sig bakåt til -99.

Men fan fick jag för det ser jag ju nu. Jag kan inte ens få vara jag på forum där det handlar om att skriva, eller andra sidor här på iFokus där inriktningen är psykologi eller ångest. -Vad bra! Jag kanske ska gå in i skuggorna igen och inte yttra mig om hur jag känner, hur jag mår och låta andra bestämma vad som är rätt och fel/bra eller dåligt så som jag blivit fostrad i 16 år?!

Att texterna finns på fler forum är för att de passar in även där och det finns olika sorters svar beroende på vart man lägger ut dem.

Och Nej, jag vill aldrig bli kuvad och tillsagd att det jag känner är TRÅKIGT, för jag vet att så är inte fallet förutom dina totalt utdömande inlägg.

VARFÖR inte PM:a mig istället för att totalt kasta allt det jag skrivit i papperskorgen här? Förstår du skadan som uppkom här?

Mina ord som var spirande löv påväg mot ett friskare liv faller som tomma höstlöv framför mig på marken. Måhända många som inte har en aning om hur det är att vara så sjuk att de ansöker om ETT till år sjukskrivning och får TRE med dagens hårda regering skriver liknande texter, men jag äiknar inte dem. Som person. Alls.

Jag kan förklara för dig att jag varit "sjuk" ssedan 12 års ålder, det är 12 år av ångest, flaschbacks, agorafobi och terapi, vilket inte är lätt och absolut INGET jag är fucking stolt över! Jag har spenderat sammanlagt ETT HELT JÄVLA ÅR SAMMANLAGT PÅ OLIKA SJUKHUS, är det en kul start på livet?

Vet du vad? Jag skulle GÄRNA byta liv med någon som jobbar, mår ok och inte behöver känna allt det som existerar i mina rader här och i 12 dagböcker mot att denna fick bära min ryggsäck av skräck, misshandlar och det extrema utdragana posttraumatiska trauma jag gått igenom och ÖVERLEVT.

Jag är i n g e t offer, jag är en överlevare och DET är jag stolt över.

Fråga först och döm sedan är min kritik tillbaka till dig.

Nästa gång du trashar någon, tänk på vad skadan blir OM du har fel i alla anklagelser?

Jag är stark, för jag har använt mina krafter till ATT FÖRSÖKA BLI FRISK, det gör inte alla.
Men jag skriver för min del. Jag vill må bra.

Att lägga ut dessa texter jag skrivit gråtandes i sjuk ångest är inget rop på hjälp, hjälpen får jag ändå, det är inget sätt att skaffa negativ uppmärksamhet, det alutade jag med vid 14 års ålder, utan för att deär finns så många som inte kan uttrycka sin ångest och kan känna igen sig.

Där kan mina texter lösgöra känslor och möjligtvis hjälpa till.

Punkt.

Klart även jag kan må bra, jag samlar på bra upplevelser och plockar fram dem när det blir svårt.

En annan av mina trådar som handlar om roliga dialoger från min vardag:

http://skrivlust.ifokus.se/discussions/4d712e16b9cb462227044276-roliga-sanna-dialoger-med-en-stor-portion-ironi#discussions-1

OCH JAG KÄMPAR!

Ett annat inlägg här;

Ystert och glatt rusar hon genom gräset på ängen, formligen flyger över bäcken tillsammans med en av sina hundar.
Den stora, yviga dobermannsaken..
Medan hon rusar känner hon blodet i ansiktet, hur ord tar form i hennes bröst och hon slänger sig i gräset och börjar skratta.
Hunden tycker det är skitkul och de ligger en stund i det höga gräset för att sedan rusa vidare med träd, buskar och stenar som enda syn. Naturen i all sommarprakt.
Hon älskar naturen, att springa genom skog så fort att hon knappt ser marken, det är hon van vid.
Många bra ögonblick finns att hämta vid stugan på kusten.
Bergen, havet, vass.. Båt och vatten. Öar med får på bete, allt kapslas in i en dröm om att rusa vidare, att finna det där barnet med så mycket ork i benen..Men hon blir trött ganska snabbt, hon är inte tio längre trots allt. Inte alltid iallafall.

Den som dömer människor de inte vet något om, har jag inte mkt till övers för och jag hoppas du noga läser mina svar. Det är det minsta du kan göra efter sparken jag fick i ansiktet.

"Glöm inte att det är inget mått av välmående & hälsa att vara välanpassad till ett sjukt samhälle.. snarare tvärtom!"

Jag sa bara vad jag tyckte om texterna. Jag trodde du ville ha respons på dem.

Okej då förstår jag bättre! Din psykolog föreslog detta. Jag förstår mycket bättre. Jag förstår även att du inte är stolt över att du mår dåligt, du har övertygat mig.

Inte meningen att du skulle ta illa vid dig, jag förstår det bara inte. Men nu förstår jag det bättre.

Tack för att du tog dig tid att berätta för mig hur du har det.

Jag är ledsen om du tog illa vid dig, det var ingen illvilja bakom, bara förvirring och frustration eftersom jag har människor i mitt liv som mår dåligt och jag vet att det finns folk som skymfar dem genom att skapa sig en identitet som handlar om att må dåligt, vara i skiten.

Jag har en galen mytoman som tar sig in i mitt liv, jag känner henne, jag vet hur hon är och jag ser henne i hennes rätta sken, hennes liv bygger på att skapa sympati hos folk, klä sig i trasiga kläder och blogga om att hon mår dåligt. Och tro mig, hennes problem är att hon måste köpa cigaretter för halva sitt studiebidrag, att hon är ett uppenbart lögnaktigt svin (och alla vet om det) och därför aldrig kommer få en bästa vän eller en partner som stannar längre än några månader.

Du har övertygat mig, jag tror inte att du är sån och du har faktiskt skrivartalanger.

Ledsen om jag gjorde skada/ Varg

Tack för ditt ärliga svar!

Texterna är mitt innersta och känsligt att trampa på, så försök i fortsättningen att antingen inte svara eller tänk till, vad betyder dikten?
Är den verkligen som alla de där andra du läser?

Gick du in på länken om dialoger? Den är faktiskt rätt kul.. =)

Och en sak till, genom texterna vill jag verkligen inte att folk ska tycka synd om mig, utan kanske se identifiera sig med dem eller nå djupet.

Många som inte kan formulera sig på detta vis.

Har naturlig talang men är även otroligt intresserad av svenska språket.

Aldrig kul med mytomaner, har en vän som skapat blogg och dessutom kopierat delar av mitt mående för att folk SKA tycka synd om henne.. Hon lägger tom ut bilder där mascaran rinner i tårar över nån liten grej. Hon tatuerar sig i ansiktet, skaffar galna frisyrer, ALLT för att synas.

Den vännen har snart satt sin sista potatis hos mig!

Det är avskyvärt att "vilja vara psykoskt labil" för att uppnå något. Hon lägger tillochmed ut bil.der på sina ärr och bandage och shit.

Det är en skymf mot mig. Det är inte klokt!!!

Skadan fanns där ja, men jag är aldrig långsint om jag får ett sådand svar som ditt. =)

Kanske du nu kan läsa mina inlägg på ett annorlunda vis. ;)

Ja det är verkligen hemskt som de håller på alltså, ibland har man otur att stöta på dem.

Jag är glad att jag nådde fram till dig för jag menar det faktiskt!

Jag ska aboslut läsa dina texter mer norggrannt och fundera över dem, som sagt du har talang :).

All lycka till dig. / Varg.

Tack fina du, jag är glad att du tog till dig och inte hade taggarna utåt över mitt utlämnande svar. =)

På återseende, och du.. kommentera gärna. Fast på ett pedagogiskt och känsligt vis. ;)

Du berörde mig, förstod att det inte var någon som skojade. :)

Ja på återseende, iFokus är väldigt roligt, sitter här för jämnan, vi lär stöta på varandra igen.

Jag är mindre bra på att inte låta elak ibland, kan vara en svaghet i vissa situationer, jag håller med dig.

Ha det.

Det var väldigt stort och vackert att jag berörde dig. Tack för att du delade med dig av det.. DET berörde mig.

Får jag fråga vart i alla svar jag berörde dig mest?

=)

#10 Jag tänker inte svara på inlägget, dels för att jag har för brottom just nu och dels för att jag inte vill spä på diskussionen, som egentligen är mellan dig och Lindansare. Dessutom verkar ni ha rett ut situationen själva, vilket är bra.

Jaaa om du gärna vill veta.

"Vet du vad? Jag skulle GÄRNA byta liv med någon som jobbar, mår ok och inte behöver känna allt det som existerar i mina rader här och i 12 dagböcker mot att denna fick bära min ryggsäck av skräck, misshandlar och det extrema utdragana posttraumatiska trauma jag gått igenom och ÖVERLEVT.

Jag är i n g e t offer, jag är en överlevare och DET är jag stolt över"

Jag tycker det var bra skrivet, att du inte är ett offer utan en överlevare. Det tyckar jag talar sitt klara språk. :)

Tack.