Jag vill inte. 
En Prinsessa, söt och ödmjuk.
Förvandlas sakta med fort till ett känloslukande monster.
En h**a som säljer sig för en stunds närhet.
Hon har så många smeknamn bland männen, Lillan, lilla vackra **** m.fl.
Min vän sa att hon älskar mig. Och hon var nykter. Hon vet nästan allt.
Jag vill gömma mig i din hatt, eller en tom sko.

Ystert och glatt rusar hon genom gräset på ängen, formligen flyger över bäcken tillsammans med en av sina hundar.
Den stora, yviga dobermannsaken..
Medan hon rusar känner hon blodet i ansiktet, hur ord tar form i hennes bröst och hon slänger sig i gräset och börjar skratta.
Hunden tycker det är skitkul och de ligger en stund i det höga gräset för att sedan rusa vidare med träd, buskar och stenar som enda syn. Naturen i all sommarprakt.
Hon älskar naturen, att springa genom skog så fort att hon knappt ser marken, det är hon van vid.
Många bra ögonblick finns att hämta vid stugan på kusten.
Bergen, havet, vass.. Båt och vatten. Öar med får på bete, allt kapslas in i en dröm om att rusa vidare, att finna det där barnet med så mycket ork i benen..Men hon blir trött ganska snabbt, hon är inte tio längre trots allt. Inte alltid iallafall.