Några ord om att ofrivilligt vilja stanna
Du lade din hand på mig. Inte hårt, inte mjukt.
Men det var obehagligt.
Du ser ner på mig, likt man ser ner på vägen framför sig man trampar på för att komma framåt.
Är jag din väg?
Du är i min väg, du står i vägen.
Jag hör flåset bakom mig och vet att jag har bråttom. Bråttom härifrån, iväg, bara bort från denna plats.
Men jag stannar på tröskeln och vänder in
Jag skapar egna fängsel och fängslar mig brutalt vid dina anklar.
Niger, hukar, lever för dig och jag hatar det.
Släpp mig!! -Skrek flickan och klamrade sig fast..
Medarbetare på Misshandel iFokus
/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)

Texten är ju ganska symbolisk och tvetydig och kan tolkas på ett antal olika sätt, tror jag. Jag tror vidare att du har haft en ganska bestämd bild när du skrivit den. Speciellt sista raden kan leda till olika tolkningar. Flickan kan vara ett litet barn eller någon som vill vara barn och bli omhändertagen (på ett positivt sätt) eller någon som blir förminskad och behandlad som ett mindre vetande barn som man inte riktigt behöver ta på allvar.
Ja, förminskad är nog rätt ord.
Att man varit tillbakahållen och aldrig fått välja själv. Sedan, när man väl får välj vet man inte hur man gör eller vad man vill..
Medarbetare på Misshandel iFokus
/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)