Hon såg sig omkring.
De fanns överallt, ansikten hon trodde sig känna men bakom dem fanns ingenting.
Omringad.
I ett fullt rum fyllt av Tomhet.

Varje gång de öppnade munnen för att säga henne en av sina sanningar, grät hon inombords.
I hennes ögon var det Lögner.
Tänk att så verkliga ansikten i hennes värld av overklighet, kunde verka så långt borta
Hon ville bara sträcka sig fram och ta på dem, känna dem. Men hennes hand orkade liksom inte fram.