Dagens bästa stund
Den allra bästa stunden,
är inte alltid på dagen
Det är drömmen, på natten
när man kommer till insikt
om något okänt omedvetet
och vaknar med klarhet
Något svalt
Någon blev något
något som svalt
som smet hemifrån, ut
när han var på jobbet
till närlivs på hörnet
för att köpa lite mat
(kakor i en ask
tonfisk i en burk)
som hon åt hungrigt
ute på gatan direkt
i avsaknad av det
disciplinerade sätt
han hade till mat
Snoka
Det kändes som att snoka
att rota runt i det gamla
det där privata, otillåtna
de gamla dagböckerna
breven och tonårstexterna
som är sparade hos mamma
det otäcka i att läsa
om de halvglömda händelserna
och alla känslorna
som kanske är glömda
eller kvar att bearbeta
om det är nåt man ens kan göra
Jag kom mig inte för att börja
så rädd att börja gråta
så förbaskat rädd att känna
Hur tycker ni man ska göra?
Ska man läsa de gamla dagböckerna?
Att skala
satt på tåget
det var försenat
som vanligt, resignerat
Chocken hade inte släppt,
hon hade inte gråtit,
tänkte ännu rationellt
(-en olycka, jag är på akuten, har fått morfin, väntar på röntgen
-jag kommer hem, så snart jag kan, ska bara kolla tidtabellen)
Längre bort i vagnen
satt en välkänd man
som hon skrivit i en text
och skalat ner, klokt
innerligt och intensivt
i tanke, handling och kontext
på hennes eget speciella sätt
Hon tyckte det var märkligt
och kändes lite speciellt
att han satt där han satt
Hans liv var drucket bittert
sant och säkert älskat
hågkommet och skålat
I stillhet, hon log åt sitt
för det var sorgset kreativt
kärleksfullt och virrigt
och knappt ens minnesvärt
i jämförelse så ynkligt litet
De hade alls ingen kontakt
han pratade med tågvärden
och hon flyttade på hunden,
rotade i väskan, fann biljetten
Han skickade SMS till nån
Tåget kom fram till station
Det snöade på perrongen
och kändes kallt i vinden
ganska sent på kvällen
Starta ny diskussion
