Ni bad mig att blotta

mitt innersta

Och jag målade en tavla

med mina färger

.

Ni tog tavlan och skrapade

bort färgen med era tungor

tills inget annat än

den blodiga ingenheten

fanns kvar

Denna skrev jag nyss i tråden "Vad föreställer bilden?", och den hade kunnat få stanna där men.. jag gillar den. På något konstigt sätt, så därför får den även en plats här i min "riktiga" poesitråd.

.

Han skrattade åt deras utsatthet och nyfunna närhet

hans tjocka skinn var inte mera än en mur mot det de hade

trots att han inet visste så ville han raka av sig barken och tappa de löv han odlat så länge

.

men har man levt i utanförskap tills man nått den gräns

som ingen vill nå

när barken är så tjock att man inte längre kan ta sig igenom

då blir det lätt så att all grönt mögel man samlat på sig under barken

tar sig ut och förgiftar det man allra helst vill ha

.

de två råkade stå i vägen för hans hårdbarkade mögelgröna

och han skrattade ännu mera mögelgrönt när de åt av vad han sa

.

och han skrattade så mögelgrönt att han inte såg annat än grönt när de själva började samla mögel under sin bark

.

(egentligen skrattade han inte)

(egentligen grät han)

Fiskmås

Jag gick längs vägen idag

och fiskmåsarna flög

högt ovanför

.

Jag önskar att jag var som en fiskmås

för fiskmåsar flyger som vi går

och vi flyger som dom går

.

Deras lekfulla hoppande

över asfalten i stan

måste vara lika fantastiskt som

om vi hade kunnat lämna asfalten  

och sväva fritt när vi ville

.

Hade jag varit en fiskmås skulle

varje vanligt steg vara

ett glädjehopp

.

Det hade varit så skönt

att få den känslan av

svävande

fast man går

.

För vad gör man

om ens tankar inte längre flyger.

Jag tror att jag lärt mig att falla

Det behövs bara ett tygstycke

som hindrar en från att störta mot marken

och en hand

som håller ens huvud ovanför vattenytan

Jag vill dra med en penna i din nacke

 få håret att resa sig

 och lekfullt skratta bort din frågande blick

- såsom alla andra gör

Jag vill möta dina ögon och hålla fast

utan att avslöja mer än vad jag egentligen vill

utan att avslöja mer än vad som är

- såsom alla andra gör

Jag gör inte såsom alla andra

Mina sånger svänger lika snabbt

som klockans pendel

och vid varje andetag

så lyser alltid doften alltid igenom

Jag gör inte såsom alla andra

För du är en blodhund

som vet mer än vad du borde veta

och därför vågar jag inte ens

andas i din närhet

Min mamma sa en gång till mig: "Gör det nu innan mörkret faller"

Och jag svarade: "Det blir aldrig mörkt. Månen lyser alltid".

Och hon frågade: "Även när du sover?"

Klockan slår utanför glasväggen

den du omsorgsfullt byggt upp

 evigheten mellan varje tickande

blir längre och längre för varje minut

pendeln kommer att stanna snart

det var alltför längesen som jag kunde

vrida tillbaka allt på sin plats igen

men glasväggen du byggt

den håller mig tillräckligt långt borta

för att inte riktigt nå fram

och nyckeln till dörren

 ja, den slängde du bort.

Jag tänker knacka på ondskans port

och be den att ta emot mig med öppna armar

Jag tänker inte bry mig om att den slår med hårda slag

innanför bröstkorgen och att den får mina ben att darra

som torra asplöv

Om jag bara låter den omfamna mig

tillräckligt många gånger

då kanske jag blir van

även den vildaste storm

blir en vanlighet efter ett tag

kanske kanske

vanlighet hade varit bra.

Det finns dom säger att dom blir glada

när snön smälter

alldeles för tidigt

Jag blir inte glad

Jag gråter

När snön smälter kommer all skit

som legat och grott under ytan

tillbaka med full kraft

och det man inte velat se

ligger brutalt upplyst

på det som är kvar

av min överlevnad

Egentligen ska jag inte klaga

Att förlita sig på något

som kan förintas

av ett felaktigt andetag

är dömt att misslyckas

redan från början

Puh! Detta var alla utom en. Jag har haft en riktigt dikthelg, allting som står skrivet i tråden skrev jag den här helgen, plus idag. Så ingenting är genomarbetat eller genomtänkt, det bara är, liksom.

jag har i inte läst alla men de jag läste va väldigt bra. De fångade mig på ett sätt och jag såg nästan allt framför mig :)

#11 åh, det var roligt att höra! det här var de första dikterna jag skrivit på 2 år (och jag skrev bara 3-4 stycken då), så det var väldigt roligt att du gillade dom här nya :) vilka Dikter läste du?

Jag läste 1#, 4#, 5# och 6#

5# är min favorit, jag började le efter de tre första raderna men sen blev jag lite fundersam på vad det egentligen var som hände. En jättefin dikt!

#13 tack! vad roligt att du tyckte om just den, etersom att den faktiskt är en av mina favoriter (tillsammans med med inlägg #1 och #2).

Gillar som man säger på facebook. Känslosamma, intensiva, balanserade, bra bildspråk.

#13 Tack Parsley! Finns det någon dikt du facebookgillar extra mycket? :) skulle vara jättekul om du kunde berätta varför i så fall.