Hej Hej!

Har hållit på nu att skriva en liten bok :P och jag vill ha lite tips och kritik på hur jag kan göra den bättre :)

Här kommer första kapitlet:

Början på allt

Kapitel 1

- Amanda, Amanda!

- Mm… Vad är det?

- Amanda, hur vågar du sova på mina lektioner?

- Mmm… ge mig bara 5 minuter till

- AMANDA!!!!!!!!!!

Miss Claire tog hårt i min arm och körde ut mig ur klassrummet.

- När du har vaknat ordentligt så får du komma in!

- Ja ja okey!

Miss Claire stängde dörren till klassrummet. Och jag stod där ensam utanför …

- Vilken dålig dag idag. Tänkte jag

Oj, vänta! Ska jag inte berätta lite om mig själv först innan du läser vidare?

Jag heter Amanda "Mandy" Miller och är 16 år. Jag är född och uppväxt i Sverige. Men pågrund av att min pappa Clark Miller fick ett bra polis jobb är i London så har jag flyttat hit. Du kanske tycker att det är coolt, men det är det inte. Skolan och lärarna suger. Och dem har en konstig accent som jag fortfarande inte lärt mig in. Nog väl om mig, nu kan du fortsätta läsa!

Jag stod där utanför i hallen i flera minuter, jag tänkte om jag skulle gå in till klassrummet eller inte. Jag tänkte och tänkte men sen så ringde plötsligt min mobil. Jag tog upp den ur fickan och kollade på numret.

- Hm… vems nummer kan detta vara? Har aldrig sett det innan, men bäst jag svarar.

Jag tryckte på den gröna svara knappen och sa:

- Hej det är Amanda!

- Amanda!! Det är Connie, du måste komma till polis stationen nu!

- Va!? Men vad har hänt?

Jag hörde att Connie grät, jag försökte fråga henne om vad det var som stod på. Men hon bara fortsatte att gråta…

Sen så sa jag att hon skulle ta det lugnt och att jag skulle komma så fort som möjligt. Jag la på, la ner mobilen i fickan och började springa. Först till mitt skåp för att hämta jackan och väskan. Men sen så efter det sprang jag ut mot skolan utgång. Många kollade på mig där jag nu sprang som en galning. När jag hade sprungit över den stora motorvägen förbi Birminghamsslottet och höger om en liten glass affär så var jag framme vid polis stationen. Jag gick in, tog upp mobilen och ringde Connie för att fråga i vilken rum hon var i. Hon svarade och sa att hon var i min pappas kontor.

Men vad gör hon där? Tänkte jag.

Och var är alla dem andra poliserna? Jag blev lite misstänksam men släppte den tanken och sprang upp till tredje våningen där min pappas kontor var.

Där är det! Det stod en skylt att det var Clark Millers kontor och jag öppnade dörren och gick in. När jag gick in så fick jag se det mest fruktansvärda syn jag sett i alla mina 16 år…

- Pappa?! Pappa!!!

Jag sprang fram till honom och grät. Jag grät så mycket att jag glömde bort att Connie satt bredvid mig.

- Amanda, du får släppa det. Din pappa finns inte mer, ok?

När jag hörde vän Connie säga det så fick jag bara fler tårar i ögonen. Min pappa, som nu låg där blodig och kall är nu död. Jag kan inte fatta det. Vem kan ha gjort det? Och varför?

Medans jag grät så märkte jag att Connie försökte fly ut ur rummet.

- Connie, var ska du?

- Eh, va .. Jag ska bara ut och hämta lite vatten.

Vatten? Tänkte jag. Hur fan fick hon den iden att hämta vatten ifrån? Jag blev plötsligt arg och torkade bort mina tårar.

- Connie…

- Vad?

- Ut här ifrån NU!!!!

Connie blev chockad, men gjorde som Amanda sa och gick ut. När Connie stängde dörren så kollade jag på min pappa, han bara låg där …

Ilskan, rädslan alla känslor flöt inom mig vad skulle jag göra?

Jag började gråta igen, men torkade snabbt bort tårarna. Plötsligt hörde jag några fotsteg som kom närmre och närmre. Jag kunde se handtaget rotera och dörren öppnades …

In till rummet kom Railey, pappas kollega. Man kunde se rädslan, sorgen, allt i hans min.

Han tappade alla sina papper och böcker han hade med sig och gick snabbt till pappa, tills hans döda kropp.

Med en svag röst frågade han vad som hände.

- Jag vet inte, han bara låg så här när jag kom in.

- Men hur kunde du komma in utan nyckel? Frågade Railay fundersamt.

- Ehh … dörren var öppen när jag kom.

- Omöjligt, kan det inte ha varit. Clark har alltid dörren stängt. Säkert att ingen annan var här innan du kom?

- Jo, Connie

- Connie? Du menar väl inte Cornelia Sniper?

Sniper? Tänkte jag. Connie heter inte Sniper i efternamn. Hon har alltid sagt till mig att det är Slider som är efternamnet, men jag kan ha fel.

Jag sa till Railey allt jag visste om Connie hur hon såg ut, var hon bodde, när hon var född, ja jag berättade allt.

- Som jag fruktade det är Cornelia.

- Vad menar du? Undrade jag.

- Ingen tid och snacka, vi måste göra nåt med din pappas kropp.

- Ja, men vad?

- vänta här.

Railey reste sig upp, gick ut och stängde dörren efter sig. Jag gick till dörren och pressade mina öron vid dörren för att höra nåt. Men Railey pratade så lågt att jag knappt kunde tyda vad han sa.

När han hade lagt på kom han tillbaka in och såg mig stå vid dörren.

- Du hörde vill inget? Sa han

- Nej, ingenting

- Bra

Sen så gick han fram till pappa och tog fram en penna och skrev någonting på hans hand.

- Vad skriver du? Frågade jag

- Några siffror bara. Men det är bäst om vi lämnar rummet nu.

- Men pappa då? Sa jag oroligt

- Han kommer att lämna denna jord, lämna dig för alltid.

Railey tog tag i man hand och vi började lämna pappas kontor.

Och när jag vände mig om för att se en sista glimt av pappa så var han borta …

Raily stängde dörren till pappas kontor och tog tag i min hand och ledde mig någonstans.

- Var ska vi? Frågade jag

- Bort här ifrån, så långt bort som möjligt.

Jag förstod ingenting, varför skulle vi åka bort och vart?