Det här är en dikt jag skrev till skolan. Vi skulle jobba med Dikter på teatern.

Porslinsdockan

Du hade en gång en docka
En vacker porslinsdocka
Hon var liten blond och leende

Du älskade att leka med din docka
Ibland lite för intensivt
Du tappade henne

Förtvivlad är vad du blev
Jag räddade dig
Limmade ihop dockans huvud gång på gång

Jag vet inte vad som hände
Kanske visste du inte hur ömtålig hon var
Kanske brydde du dig bara inte

Du tröttnade på att leka med din docka
Du lämnade henne på golvet
För att senare trampa på henne

Den här gången gick hon inte att laga
Porslinsdockan var trasig för alltid
Kanske brydde du dig inte
Kanske märkte du det inte ens

Jag var din porslinsdocka
Alltid med i dina lekar
Jag var liten, blond och leende

Det här är en dikt jag skrev när jag inte kunde sova för några veckor sen - något ska man ju roa sig med :P

**I vår förbittrade värd
**Solens strålar smeker din rosenröda kind
i den stjärnlösa natten
Oskuldens naiva blick
förvrids i fördärvets landskap
Min förtröstan till dig
ekar här i hopplöshetens avgrund
Saligheten varar inte länge
här i vår förbittrade värld