Det beror på vilken typ av text det är.

En novell skulle jag först tänka ut i huvudet och sedan skriva ner. Skulle den behöva research skulle jag gå tillbaka i novellen och ändra när jag faktakollat.

En dikt skrivs med utgångspunkt från en känsla. Orden ger varandra.

Hur en faktatext ska läggas upp beror på i vilket sammanhang den skrivs. Skriver man den i skolan så vill lärarna att den ska se ut på ett visst sätt. Läser man på högskola eller universitet och ska skriva en längre text eller uppsats så kräver den mycket planering och administration bl a eftersom den ska innehålla mängder av källhänvisningar och fotnoter.

En debattartikel eller debattinlägg kan skrivas efter en mall "NN påstår att …..Det stämmer inte eftersom… istället är det så att…". Alternativt kan man skriva med utgångspunkt från en känsla. "Det som hänt får mig att känna så här…"

Skulle jag skriva en roman eller längre skönlitterär text så skulle jag behöva mycket material vid sidan om. Själva handlingen skulle behöva ett dokument (A är ihop med B, men blir kär i C, vilket innebär att B). Huvudpersonerna skulle få sina egna flödesskrivna biografier där jag som författare lär känna dem. Skriver man fantasy så behöver man kanske dokumentera sin fantasyvärld så man vet hur den ser ut.

Kolla gärna min tråd här på skrivlust i fokus om "skrivlänkar och sådant". Där hittar du en del användbara länkar om skrivprocessen.

#1 Hihi, jag brukar göra ungefär som du. =)

Undrade mest om det var någon annan som brukade göra på något annat sätt.

Jag skriver bara skönlitterära texter typ noveller. Jag vet i stort sett aldrig handlingen i förväg. Jag kan tro att historien är påväg åt ett visst håll men blir oftast bara lurad:)

Jag startar med en ide som jag fastnar för. Jag kanske ser en viss Karaktär i en knepig situation och det blir startpunkten. Jag är alltid nyfiken på att se vad de hittar på.
"Men det är ju du som skriver. Såklart att du vet vad som kommer att hända?" kanske någon undrar. Och till viss del stämmer det. Jag känner mina karaktärer bättre än vad jag kan ge rättvisa åt i texten. Jag vet hur de tycker och känner och har oftast en god ide om varför. Sedan finns det liksom bara ett sätt som just den personen kan agera på i en viss situation utan att gå utanför sin Karaktär och det är vad som för handlingen frammåt. altså karaktärernas samspel och reaktioner mot sin omgivning. Jag kan slänga in något utom deras kontroll ibland om det blir tråkigt (typ en brand, olycka, ny Karaktär eller annat) men oftast har jag roligt bara genom att följa vad som händer. förmodligen roligare än andra som läser texten efteråt då jag sitter inne bed all inside information.

Det är roligt att vi fungerar så olika! Jag kan tänka mig att vissa skrivsätt gör sig bättre i vissa téxter. jag skulle till exempel inte få för mig att skriva en deckare. Där känns det som att man måste ha helhetsbilden klar för sig för att sy ihop alltihopa.

#3 Intressant! Så gjorde jag förr också. =)

Så länge jag skriver för att roa mig själv i första hand så kommer jag att fortsätta med det. Vill man bli framgångsrik är det kanske inte bästa sättet.

# Jag tror att det viktigaste är att skriva med hjärtat och skriva det man har lust att skriva, inte skriva något som man tror blir säljbart. Känner man inte för att skriva deckare, så ska man inte skriva det.

Det går ju trender i bokutgivning. På 1970-talet var det populärt med bekännelseromaner, på 1980-talet med "tantsnusk". Nu ska det vara deckare eller sanna historier. Hur mycket det påverkar vad folk faktiskt skriver har jag ingen aning om. Allt som skrivs skickas ju inte in till Förlag och Förlag ger ju inte ut allt som skickas in.

Många av de författare som är "rika och berömda" har ju någon annan utbildning i botten, t ex jurist eller journalist.

Frågar man någon författarcoach eller lärare på skrivkurs så skulle de säkert betona vikten av att skriva det du tycker om och det du tror på.

#6 Mycket klokt talat!

Hmmm… svår fråga.

När jag skriver så skriver jag gärna en liten presentation av huvudpersonen(huvudpersonerna) och utifrån det lär jag mig ofta känna karaktären. Sen handling, slut och början börjar alltid med att jag bara skriver på och allt flyter.

Det är helt olika beroende på när och vad jag skriver om. Vad jag har lust med och tid helt enkelt:)
När man ska skriva en text på en kvart på svenskan så tänker jag lite i huvudet vad som ska hända, vem som är med och hur den ska berättas (jag form, andra person, tredje person), nu eller då tid.

Vid längre berättelser skriver jag ner lite och tänker ut lite olika sätt berättelsen ska vara på. Tänker ut personer och deras personligheter osv. Sen brukar den ändras lite när jag skriver också;)

Men när jag väl tänkt ut och ev. srivit ner lite så skriver jag bara på, och läser igenom ganska ofta:)

Verkligen intressant hur andra arbetar. =)

#3 ÅH! Du skulle lika gärna ha kunnat beskriva mig! Jag skriver också för min egen underhållning, jag tycker att det är jättespännande att se hur historien tar form framför mig, antingen på papper eller i huvudet.

Skriver jag skönlitteratur skriver jag oftast ner historien direkt ifrån huvudet, utan att tänka för mycket på grammatik och stavning, alltså flödesskrivning.  Sen rättar jag texten och ändrar på det som jag tycker behöver ändras.

Ibland skissar jag på  händelser för att inte glömma bort vad jag vill skriva senare, tex om jag fått en superbra idé, men inte har mycket tid att skriva.

Om jag måste skriva en faktatext brukar jag rada upp alla fakta jag vill ha i texten, ev. placerar ut dom på de sidorna där jag vill ha dem. Sen läser jag och läser och läser och läser om ämnet jag ska göra en uppsats på… Det är fullkomligt omöjligt för mig att skriva en uppsats ifall jag inte kan en hel del fakta. Sen omarbetar jag faktan i huvudet, och skriver ner en egen version av texten direkt på pappret (som jag gör med skönlitteratur).

Föredrar INTE att kopiera text direkt från andras texter. Mina uppsatser blir verkligen inte bra då. Försöker alltid att skriva en text med helt egna ord. Jag vet att det är tidskrävande, och jag lämnar oftast in mina uppsatser nästan försent varje gång, men resultaten blir nästan alltid bra iaf :P

Jag skriver oftast bara rätt upp och ned. Skriver jag noveller eller Dikter så låter jag texten växa fram medan jag skriver. Oftast vet jag inte vad som kommer hända eller vad det kommer att handla om förrän det kommer på papper.

När jag skriver på romanen gör jag i stort sett på samma sätt förutom att jag lite mer vet vad jag vill skall hända och måste jobba mig till det målet. Jag skriver inte alltid kapitlen i ordning utan skriver ned det som vill bli nedskrivet.
Jag tycker att det är lite spännande att inte veta vad som kommer att skrivas, det blir som om jag är den första att läsa min bok :)

Några tips om man ska skriva en längre text med många personer inblandade.

Skaffa en arkivmapp och ge varje person ett fack där information, funderingar och lösa lappar om den personen samlas.

Skriv ner personer och händelser på lappar och nåla fast dem på ett påslakan.

Använd post-it lappar och sätt fast dem på en dörr istället för att nåla fast dem på ett påslakan.

Använd samma system men gör någon form av arkiv i datorn eller på weben. Skapa t ex en blogg för projektet men spara materialet som utkast istället för att publicera det. Blogger är lätt att använda.

Skriv ett meterlångt, men glest Synopsis på ett långt papper och klottra händelseförlopp och personer på det.

Jag skriver ner lite karaktärer som jag tänker mig vara med i storyn, sedan gör jag en tidslinje i stora drag. Skriver ner lite större händelser jag vill ha med, sedan slutar det alltid med att jag blir lite flummig och börjar skriva ner lite oseriösa minneslappar runt om tidslinjen.
Dock har jag inte skrivit så mkt, hade en ide i sommras som jag jobbade på. Men jag tkr jag skrev ner för mycket och tyckte då att hela ideén blev dålig XD

#14 Dålig i förhållande till vad? Det är ju inte bara själva historien eller intrigen som ska vara bra eller dålig. En tillsynes ointressant historia kan vara ytterst läsvärd, om den är intressant berättad och en spännande historia kan vara urtråkig att läsa om den är dåligt skriven.

När jag skriver (blir mestadels Dikter, eller bara text med mina känslor) så måste jag vara i en speciell känsla och "flow" för att det ska bli bra. Jag har jättesvårt att bara sätta mig ner framför ett vitt papper eller skärm och skriva. Detta gör att jag kan få lite problem när jag skriver uppsatser i skolan, jag skriver oftast klart i sista stund för då har jag mer press på mig.

Sen när jag har skrivit ner allt jag kan och mitt "flow" tagit slut, då läser jag igenom texten och ändrar lite småsaker som inte blev bra.

Något bland det bästa som finns är när man har en speciell känsla i kroppen som bara skriker för att komma ut och att sen kunna uttrycka den med tryckta ord. Underbart!

Återigen, det är väldigt intressant att se hur gör.

jaa det håller jag med om :)