Ser du dessa händer?De har mätt upp

   jorden,de har skilt mineral

   från mineral,sädesslag från sädesslag,

   de har krigat och stiftat fred,

   de har övervunnit avstånden

   på alla hav och floder

   och ändå,

   när de far

   över dig,du lilla

   du sädeskorn,lärka,

   förmår de inte omfatta dig,

   omfattar de intill utmattning

   tvillingduvorna

   som vilar eller flyger på ditt bröst,

   färdas samma avstånd som dina ben,

   rullar ihop sig i ljuset från din midja.

   För mig är du en skatt,större

   och rikare än havet och dess klasar

   och du är vit och blå och vidsträckt

   som jorden vid skörde tid.

   I denna trakt,

   från dina fötter till din panna,

   vill jag vandrande,ständigt vandrande

   tillbringa livet.

   (PabloN)