En långsam människa jag kände en gång

En långsam människa jag känd en gång

Han tog sin tid

att bli till

Att få konturer,lyster och glitter runt de vassa kanterna

tog tid för honom

Han brukade stå mitt i väg banan med armarna rakt ut

Han glödde!

På Aschebergsgatan

brann ett kors varje tisdagsnatt

Innan vi smet in till de andra

så långsamt vi kunde

Redan då fast så ung: ett kors!

Snön som föll de åren finns sparad

Sparade,glödande spår i snön

Vi jagade varandra nedför mörka backar,genom svarta portar

Hann han alltid först

Ändå stod vi alltid tillsammans på torget

Vi släppte aldrig varandra med blicken

Han dog häromdagen

Det fanns en runa  i tidningen

Med ett kors och en dikt man läst förut

om att mötas på en annan strand

Några bokstäver i svart som bildade namn

slog sina sotade vingar

Det hördes ett sjukt ljud i hela rummet

Och röster bakom väggarna

Vi var tillsammans igen

Och allting av det som hänt

Alla år

Koncentrerades

Vägde ingenting

Stod inte i vägen,

gick enkelt att ta sig runt

Jag fick färg igen

Glöd

Och lyster

Glitter runt de vassa kanterna

Och något i rummet viskade till mig

att allt som hänt sedan vi föll ifrån varandra,

sedan folkmassor på torg kommit i rörelse och lösgjort våra blickar

att alla år som gått,

inte är en dröm ens

utan bara ritningarna till en dröm

som några spöken står lutade över

i förtvivlan över

att ingenting hänger ihop

(Marcus Birro)

                              Fattigdomen

     Ack du vill inte,fattigdomen skrämmer dig,

     du vill inte gå i trasiga skor till marknaden

     och komma hem i gamla kläder

     Älskade,vi älskar inte misären som dom rika vill

     Vi ska rycka ut den som en elak tand

     Som har gnagt på människans hjärta tills nu.

     Men jag vill inte att du ska vara rädd för fattigdomen.

     Om den når din boning genom mitt förvållande,om den sopar ut

     dina gyllene skor

     skall den ändå inte sopa bort ditt skratt,som är mitt livs bröd.

     Om du inte kan betala hyran

     gå till arbetet med stolta steg

     och tänk på,älskade att jag betraktar dig

     och att vi tillsammans utgör den största rikedomen

     som någonsin hopbragts på jorden.

     (PabloN)