Hej Mitt namn är melissa. jag är 15 år. kan vara bra att veta :)

jag är ny här på skrivlust. jag är också ganska ny med att skriva. Jag skriver inga berättelser. eller Dikter. jag är inte bra på grammatik eller stavning. Men jag skriver ner mina känslor och tänkte ni skulle få läsa en liten text jag skrev när jag hade bråkat med min kompis för första gången i början av sommaren 2010. Det komm4r även känslor från mitt förflutna och vad som händer just nu. så det är inte bara bråket i texten. Jag gör också något medans jag skrev det där. något som jag ångrar idag.

visste inte vart jag skulle placera inlägget. så ni kan ändra om ni tycker det hör till någon annan stans :)

Nu skriver jag av mig här igen, fånigt va? Liksom, "hej, dator min.."

Hur fan säger man till någon man älskar som vän. Jag känner mig otillräcklig, inte inbjuden, ivägen, jobbig. FAN.

Varför ska allt vara så svårt. Min linjal är inte tillräckligt vass. Jag går inte igenom. Det är deras fel

saxar.

tårar har slutat komma. Musiken är lugn. Jag skriker inte. Jag tänker. Var det verkligen nödvändigt. Var det fel? Det var rätt då.

Han kommer fråga.

jag kommer svara.

Do you prefer a lie or the truth?

Mitt öra gör ont. Jag töjde. Jag töjde reglerna. Min arm gör ont. Man ska inte blunda. Det svider. Öppna ögonen. SE vad du har gjort.

Lee åt vad som hände. Tänk tillbaka. Ser du? Eller blundar du fortfarande.

Jag vet, vet du? Jag ser, ser du? Jag känner, känner du?  Säg förlåt. Det gjorde jag. Varför. Det ändrar inte på varför du gjorde det. Att du gjorde det. Vad är poängen. Det är en symbol för att du inte menade det. Men du menade det då. Ska man ljuga. Leva i en lögn. Låta personen leva i en lögn. Det funkar inte så. Tårar symboliserar rädsla. Rädsla för vad. Du vill inte att de ska se men samtidigt vill du ha den uppmärksamheten. Låtsas göm din upphetsning och gråt. Gråt för allt du gjort fel. Du vet att det var fel. Men vem bryr sig.

ge tillbaks, göm dig. Min hand. Svullen. Sår. Göm. Se på dig själv. Du är inte felfri. Vad ser du? Alla är precis likadana men alla använder olika taktiker. Vissa vill bara framhäva godheten. Andra vill spela spelet bortkastad. Ser du din hand. Hur många sår har du?
De har hjälpt dig att forma dig själv till den person du är idag.

Lee. Tänk på dig själv och alla du sårat. Var stolt över dig själv. Ser du?

Lev i en låstas värld. Lyssna inte på vad andra säger. Lev i din egen uppfattning av världen och alla människor. Eller så öppnar du dina ihopsydda ögon och känn smärtan. Ingenting var som du trodde. Vill du ta risken? Är du rädd? Gråt.
 
De står där. De kollar på dig. Vill du fortfarande gå. Eller ska du ta en omväg. Du är osäker. Du vet inte hur du ska vara. Du ändrar stil hela tiden för att passa in. Du säger att du inte bryr dig om vad andra tycker men egentligen vill du ta livet av dig för nästan ingen accepterar dig. Det är så viktigt för dig.  Det räcker inte. Aldrig. 

Du blöder. Du gråter. Det svider. Du måste bara vara accepterad. Det finns inga alternativ. Ännu ett ärr. Alla ljuger hela tiden. För sig själva.  Jag är stolt. Jag vågade. Jag tog risken. Det blir ett fint ärr på handleden. Ännu ett i min samling. Vad ska de säga? De kan inte straffa mig för att jag vill vara fin. De ser inte. De ser inte mig. Jag ska göra vad som helst för att ALLA ska se mig. De ska se mig som en person. Jag ska göra allt.

Pennan sveper över pappret. Ännu ett streck. Strecken tillsammans formar en bild. Bilden som visar mitt liv. Allt är inte så jävla perfekt. För någon stans finns det ett streck som inte är helt rakt. Du kollar på ditt verk, det ser perfekt ut. För i din bild har du gömt de suddiga strecken. Strecken som inte hör till. Du låter andra kolla på bilden och de bildar en uppfattning om dig. Du får det precis som du vill ha det. Du vill att de ska tro på det du visar, men också vill du att de ska se det som du gömmer.

Du väntar. Vad väntar du på?  Ska du bara sitta där? Hoppas att någon ser. Att någon öppnar sina ögon. Folk brukar inte vilja göra det eftersom det gör så jävla ont. Andas. Ge upp. Vanligtvis ska man inte ge upp. Men när det gäller andra människor så måste man ge upp någon gång.

Andas. Titta ut. Dra bort gardinerna. Se dig själv. Det gör ont. Du är ful. Du är äcklig. Det är inte så. Det ska inte vara så. Ljuset tänds med en enkel tändsticka. Den kollar på dig. Du ler. Den är det vackraste du sett. Du vill röra den fina lågan. Är det verkligen sån bra idé?  Aj aj aj. Det är varmt. För varmt. Din hud smälter. Du är sårbar. Ingen vill se dig igen. Du är ful. Du är äcklig. Hur kan något så vackert vara så dumt. Hur kan det skada någon som inte har gjort något. Den som försöker få fram sanningen får ta konsekvenserna. Lågan var inte vacker. Den var arg. Dum. Ledsen. Rör inte.  Öppna inte dina ihopsydda ögon i fall att du är rädd för smärta. Lev i en lögn.