Hej alla! Tänkte lägga ut en liten dikt så här efter semestern…

Vilse i mitt hjärta, ensam och förskrämd sitter hon och gråter

Vilse i mitt inre, liten och övergiven irrar hon omkring

Så vilsen hon den lilla som bara tog emot

Sprang fort bort från henne för att bli fri

Sprang fort bort från henne för att glömma:

Hennes sorg, hennes minnen, hennes skam

Inte min, jag är fri

Vilsen i mitt sinne, förvirrad i sin ensamhet väntar hon på mig

Hon är aldrig arg som jag, hon är aldrig bitter som jag

Hon viskar i mitt huvud: Varför är jag övergiven?

Varför bär jag smärta?

Varför bär jag skam?

Hon väntar på mig, tror att jag ska komma, ta henne i min famn, säga:

Allt är bra, du är inte vilse mer

Jag stannar här med dig, du har aldrig gjort något fel

Jag blir här nu med dig, du har alltid fattats mig

Vilse i mitt hjärta, ensam och förskrämd, sitter hon och gråter

Gråten ekar hög och klar, fyller mitt bröst, mitt huvud

Jag hör bara gråten från henne, hon den lilla som bara tog emot

Ändå är hon så svår att finna, plocka ut, ta i min famn, bli ett med, bli hel

Tyst!

Jag hör henne inte när livet låter, kan nästan glömma

Sov!

Vilsen i mitt sinne, förvirrad i sin ensamhet, väntar hon på mig