Hej, jag håller på att skriva e bok, jag har kommit en bra bit, tycker jag själv men vill veta vad ni tycker! Är öppen för Kritik! /Erran. P.S. Först kommer texten som ska vara på själva baksidan av boken, sedan själva boken.

_________________________________________________________

 VÄLJA?

Snart 15-åriga Pia bor i Linköping med sin pappa William. det enda Pia önskar sig i 15-årspresent är en alldeles egen moped. Hennes "kompisar" Malin, Kajsa och Nora retar henne i skolan så fort de får ett tillfälle, ibland t.o.m. "råkar" de möta henne i affären också då är de minst lika elaka mot henne som i skolan. Men en dag flyttar en tjej in som heter Karin, hon är också 15 år. Pia gillar Karin jättemycket men Malin, Kajsa och Nora vill inte släppa taget om Pia. Pia måste välja om hon ska strunta i att lyssna på Malin, Kajsa och Nora, och vara med Karin istället? Vilket hon hemskt gärna vill! Eller att bara låta Malin, Kajsa och Nora bestämma, vilket hon också vill eftersom det är lättare. Egentligen vill hon att alla 5 ska vara tillsammans, men det är helt klart omöjligt. KANSKE Nora kan tänka sig att byta sida om Pia själv också byter? Hur ska hon göra, vem eller vilka ska hon VÄLJA? Av: Erika Andersson.

 _____________________________________________________

Ok, nu kommer själva Boken då!

Kapitel 1 detta är jag.

Pia vaknade av solen som lyste in genom fönstret.

- Aaah! Pia suckade, hon hatade när solen lyste in genom fönstret! Hur kunde hon glömma att dra ner rullgardinen i går kväll? Det är faktiskt inte så svårt!

Pia var på ett väldigt dåligt humör när hon fortsatte mot köket, hon klampade ner för trappan det hårdaste hon kunde.

- God morgon Pia sade hennes pappa, William och log mot henne.

- Pia?  Frågade William när hon inte svarade.

- Det där är väl onödigt, kommenterade William, när Pia stampade runt på golvet.

- NEEEJ det är det inte! Fräste Pia till svar. Måste vi bo i den här hålan!? Bara namnet säger ju allt LINKÖPING!

- Det är väl inte så farligt… det ska väl åtminstone bli kul att fylla 15? Försökte William uppmuntrande.

- Nej, eller jo, om jag får en moppe…. Sade Pia.

- Behöver du någon "ride" till plugget idag då? Frågade William och försökte låta cool.

Pia log, om hennes pappa försökte låta som en tonåring lyckades han inte så bra.

- Nej tack, jag klarar mig, men tack i alla fall. Svarade Pia. Och du pappa?

- Ja? Frågade William

- Försök inte att låta så… "cool" log Pia.

- Okej. Skrattade William.

- Ha det bra idag sade William.

- Det ska jag svarade Pia. Och påminde sig själv att det skulle hon visst inte, så länga Kajsa och "gänget" fanns.

Pia gick mot busshållplatsen solen sken fortfarande och Pia hade redan blivit svettig när bussen kom fram.

Pia suckade, det fanns bara de vanliga klasskamraterna på bussen idag med. Det var inte så att Pia inte hade några kompisar men… Pia gillade inte riktigt sina kompisar. Det var alltid de som skulle bestämma vad de skulle hitta på. Ibland Ville Malin göra riktigt farliga saker, och naturligtvis fick Pia göra alla de där riskfyllda sakerna. Pia gick snabbt bort till en av sina kompisar med namnet Kajsa för att inte verka dum där hon stod mitt i bussen. Men

antagligen så stod hon där för länge, för när hon kom fram till Kajsa fnyste hon och sade något ohörbart. Sedan slängde hon upp sina väskor på platsen bredvid henne för att visa att den var upptagen. Pia vände sig om och fick syn på Nora, hon var nog den snällaste av Pias kompisar. Äntligen satt hon någon stans! Pia lovade sig själv att aldrig stå och dagdrömma sådär igen. Det var helt klart för pinsamt.

- Vad gjorde du igår? Frågade Nora.

 Pia satt tyst och låtsades inte höra. När Nora frågade sådana frågor fanns det två alternativ, antingen hade Kajsa övertalat stackars Nora. Eller så villa Nora bara tackla henne.

Framför dem vände sig Kajsa om:

- Vad snackar ni om då? Frågade Kajsa.

Nej! Nu kunde inte Pia undvika frågan. Pia blundade så hårt att det gjorde ont. Hon höll för öronen och skakade på huvudet.

- Jag var hemma! Skrek Pia.

Kajsas ögon blev stora som tefat.

- Vad fan gör du!? väste Kajsa.

- Å! Hon menar igår, när vi var på Jockes fest du vet. Sade Nora med en retsam röst.

- Jasså du, det var nog tur att du inte hängde med, du är ju galen sitter och skriker! Menade Kajsa.

-  jag var hemma… viskade Pia till svar.

- Vi har inte sagt till dig att prata, så håll käften vi vill inte veta när du sitter med din Pappa och äter smågodis och glor på gamla 80-tals filmer! Sade Kajsa med en vass röst.

- Det gör jag inte viskade Pia.

- Snälla lilla Pia det vet vi alla att du gör sade Kajsa och skrattade sitt motbjudande skratt.

Pia satt tyst resten av resan även om det var mycket hon ville säga dem till exempel ville hon skrika: HÅLL KÄFTEN! Till Kajsa. Men det gjorde hon inte.

Bussen började sakta in och de var redan framme vid den äckliga gamla skolan.

Pia skulle precis gå av bussen när Kajsa kom fram till henne.

- Pia, vi behöver snacka på lunchrasten bara så du vet, möt mig klockan ett PRICK. Sade Kajsa och kollade in i Pias ögon med en vass blick.

Pia nickade skrämt och gick av bussen.

- Å nej! Suckade Pia när hon kom ihåg att det var matteprov idag.

Efter matteprovet var det bara en lektion kvar, nämligen engelska. Men före det var det långrast som Pia, i vanliga fall älskade. Men Pia var säker på att hon skulle få träffa Kajsa igen… ofrivilligt.

- Nej men är det inte Pia som står där borta? Hörde hon Kajsa viska till sina "gängmedlemmar" onödigt högt, så att hon kunde vara säker på att Pia hörde henne.  

- Jo, svarade Nora.

- Mm sade Malin och hånlog.

Kajsa, Malin och Nora gick fram till henne, och ställde sig som en ring runt henne.

- Vad bra att vi såg dig Pia, Malin har en cool grej på gång sade Kajsa.

- En fest, sade Malin.

- Du kanske vill komma? Frågade Kajsa.

Pia bara stod och gapade, de måste ju skämta tänkte hon.

- Oj! Föresten, du är inte alls bjuden, du kan ju inte svara när man pratar med dig. Dessutom kommer du väl ändå inte, du kanske ska sitta och titta på en film med din lillebror på fredagskvällen? Undrade Malin.

- Klart hon ska, hon har ju inget liv vet du, svarade Kajsa.

Kajsa och Malin tittade frågande på Nora, och Nora öppnade munnen och skrattade åt deras "skämt" som på något hemligt kommando. Men Pia såg att det tog emot för Nora att få fram det där lilla skrattet, det var inte äkta. Men det räckte åt Malin och Kajsa.

- Iiiing! Ringde skolklockan. Det var dags för engelskan, sedan skulle Pia hem. Då kunde hon andas ut.

Efter engelskan sprang Pia mot busshållplatsen det var bara 5 minuter kvar tills den skulle komma, bara 5 minuter kvar i skolan. Klart att hon kunde stå ut i bara 5 minuter till. Det var det sista hon behövde göra. Men det kunde hon inte. När Pia tittade på klockan och sprang samtidigt, satte Nora krokben för Pia. Pia föll på asfalten och skrapade händer och knän. När Pia såg upp mot Nora, med tårar i ögonen av smärta. Såg hon att Nora grät hon med.

- Det var inte jag, kved Nora.

Pia nickade.

Sedan hörde man Malin ropa:

- Så jävla snyggt Nora! Kajsa såg du!? Skrek Malin och vände sig om.

Kajsa kom ut genom dörren, log mot Nora och Malin och sade:

- Klart jag gjorde, bra Nora. Sade Kajsa. Det lät som om Nora var en hund, tyckte Pia.

Nu kom äntligen bussen! Pia försökte tränga sig förbi, men Kajsa ställde sig i vägen för henne. Men Pia puttade bara undan henne. Nora sprang ikapp henne.

- Förlåt, sade hon.

Men Pia bara fnyste åt henne, och satte sig på bussen. Det kändes så bra!

När Pia kom hem ringde telefonen.

- Det är nog Malin, igen sade William.

- Jag tar det sade Pia.

- Pia? Sade hon.

- HEEEJ, det är Malin. Du det är klart att du kan komma på min fest, du var så cool när du puttade undan Kajsa och inte tog tillbaka Noras ursäkt, helt rätt! Menade Malin.

- Jasså sade Pia.

- Kommer du? Frågade Malin.

- Nej tack, jag är upptagen. Sade Pia och lade på.

- Vad handlade det där om?

- Det var en i min klass som undrade om en läxa bara, Sade Pia.

- Jasså, mat om 10 minuter. Varnade William.

- Vad gott det ska bli. Svarade Pia.

Pia gick upp på sitt rum efter maten. Hon stannade upp mitt i rummet och kände hur trött hon var. Hon skulle bara byta om till pyjamas och mysa lite med sin hund Anton. Pia gick ut till vardagsrummet

- Var är Anton? Frågade Pia.

- Han är väl ute någon stans… svarade William frånvarande, uppslukad av något tråkigt naturprogram.

Pia gäspade stort.

- God natt sade hon till William men fick inget svar. Pia behövde knappt lägga huvudet på kudden så hade hon somnat

Kapitel 2 dessa kompisar…

När Pia klev av skolbussen såg hon Malin, Kajsa och Nora på långt håll. Hon som nästan hade glömt bort dem! När hon kom in i skolbyggnaden stod flera elever vid skolans anslagstavla, Pia undrade vad det var för något kanske var det bara något sommarläger? Det var ju snart sommarlov. När de flesta elever äntligen hade flyttat sig kunde Pia gå fram och läsa hon med. Det var inte alls något sommarläger, utan det var en skolpjäs före sommarlovet!

SKOLPJÄS

   Kära elever, det har blivit dags för den årliga skolpjäsen! Detta år hade vi tänkt spela

    upp en påhittad pjäs som vi, personalen och ni, elever har hittat på och skrivit ihop         tillsammans. Ni får också skriva ett manus. Vi tar max in 20 personer/grupp om vi är många

kanske det blir musik, dans och teater! Om ni är intresserade, skriv era namn och nummer här nedanför! / Personalen. P.S. Vi ses klockan ett i lilla idrottssalen, där vi ska vara i ca en tre veckor om alla platser är tagna på denna lista, så är det tyvärr fullt.

Det måste jag vara med på! Tänkte hon glatt, vilken tur att det inte var fullt ännu! Hon skrev snabbt ner sitt namn och nummer. Sedan såg hon Kajsas blick, när det var för sent, när Kajsa såg henne log hon.

- Du vet att jag kommer få huvudrollen va? Frågade Kajsa och skrattade.

Pia gick bara därifrån, hon vågade inte säga ett ord, hon vad rädd för att hon skulle börja gråta.

Men Kajsa sprang efter

- Du, vi skulle ha mötts igår, klockan ett PRICK du glömde det va!? Röt Kajsa.

- Pia nickade.

- Jaha, men du det där med festen, du är inte bjuden till Malin det vet du va? Frågade Kajsa.

- Ja då. Fick Pia fram.

- Nej för det var bara för att lura dig, som straff för att du inte kom och mötte oss klockan ett. Så vi väntar på dig idag istället för vi behöver dig, till våran plan. Du får belöning om du hänger på, vad sägs om en diamantklocka? Undrade Kajsa, och tog fram en klocka ur fickan.

Pia stirrade på klockan, den där klockan ville hon ju ha så mycket, hon hade sett den i skyltfönstret och sett priset….

- Är vi överens? Frågade Kajsa otåligt.

Pia tvekade, hon visste att det var fel att hjälpa Malin, Kajsa och Nora men den där klockan… hon ville verkligen ha den. Om hon hjälpte dem så skulle hon också bli deras reservbästis. Många ville vara det, eftersom de tyckte att Kajsa, Malin och Nora var så coola. Alla ville utom Pia. För det var fel ändå tackade hon ja, bara för den dumma klockan!

- Jag k kommer klockan… ett då. Sade Pia trevande.

- Duktigt tjejen, du gjorde alldeles rätt, Malin hade rätt om dig, ibland är du ju inte så korkad. Riktigt smart ibland. Du fattar rätt beslut, även om det är i sista minuten. Sade Kajsa och log mot henne. Sedan sprang hon iväg till Malin och Nora.

- Hon kommeeer! Meddelade Kajsa till Nora och Malin.

- Tack vare min dumma klocka sade Malin.

Ja, tack vare din dumma klocka tänkte Pia som insåg att det var för sent att backa undan nu när hon tackat ja. Skulle de göra något läskigt, eller var det bara och reta småungarna lite grann?

Pia började gå mot sista lektionen före lunchen, sedan skulle hon få veta vad det var hon skulle hjälpa till med, om hon nu ville veta det….

- Hej sade Kajsa. Du kom visst, vad bra tjejen!

- Vad är planen? Frågade Pia, nästan illamående.

- Oj du vill visst köra igång på en gång du! Men vi måste planera och vänta till midnatt. Kvittrade Malin.

Kajsa himlade med ögonen.

- Att hon blir så ivrig med en liten plan… suckade Kajsa.

Nora nickade. Men Pia såg att Nora tyckte det var minst lika läskigt som hon själv tyckte.

- Jag ringer dig när vi har planerat litet mer, sade Kajsa. Sedan gick de iväg.

Pia sprang iväg mot skolans idrottssal, där alla som ville vara med i skolpjäsen skulle samlas.

Pia deltog i den stora ringen som hade skapats mitt på idrottssalens golv, av alla elever som ville vara med och spela teater eller dansa, spela musik. Konstigt, tänkte Pia. Kajsa var ju så säker på att hon skulle få huvudrollen, varför var hon inte här?

- Då så, alla som vill spela teater går till mig, alla som vill spela musik eller sjunga går till Per, och alla som vill dansa går till Josephine. Sade Mia.

Pia gick till teatergruppen.

- Okej alla ni som är här nu, vi måste tillsammans hitta på en teater. Så nu vill jag att ni hittar på förslag på VART pjäsen ska utspela sig? Undrade Mia.

Mia skrev upp alla förslag på en whiteboardtavla och höll skrattande upp handen i luften när ännu en elev räckte upp handen för att komma med ett förslag.

- Det är roligt att ni är så ivriga ungar, men nu räcker det nog med förslag sade Mia.

- Nu kommer det svåra, vilken platts ska vi ta, av alla dessa fantastiska platser? Undrade Mia.

- Kanske skogen, i skogen kan det hända mycket saker. Föreslog en tjej som hette Sonja.

- Ja, då kan vi göra värsta skräckpjäsen! Ropade David glatt.

- Ja vilken bra idé! Höll de flesta med om.

- Då, så. Vilken tid utspelar det sig i då? Undrade Mia.

- Typ 50- talet tyckte Sonja.

- Nej Nutid, 50-talets skräckpjäser är inte så läskiga som våra! Tyckte David.

- Det tycker jag också, att det ska vara nutid menar jag. Sade Pia.

- Jag med sade plötsligt Kajsa. Hon hade visst dykt upp i alla fall, tänkte Pia.

- Ja kom igen Nutid sade Rasmus.

- Okej då sade Sonja.

Okej och vad är det för typ av pjäs, undrade Mia och log någonting säger mig att det är skräck. Kan det stämma? Frågade Mia.

- Japp sade Rasmus.

- Och nu det svåraste vad ska HÄNDA? Vi måste skriva manuset. Men det får vi göra nästa gång för nu har klockan sprungit iväg sade Mia.

Pia kollade klockan, OJ! De slutade visst nu. Vad skönt tänkte Pia och gick mot bussen på väg hem.  

- Har du några läxor? Undrade William när hon kom hem.

- Nja, engelska sade Pia.

- Tror du att du hinner med dem före maten? Frågade William.

- Gör jag väl sade Pia.

Pia gick in i sitt rum och tog med sig väskan. Hon tog fram engelska böckerna och slog upp

Sidorna där de hade läxa. De skulle skriva en uppsatts, ämnet var att berätta om sig själv. Pia suckade och vässade pennan, checkade att hon hade sudd och linjal och pennvässaren redo, även om det inte var särskilt troligt. Men hon gjorde så för att driva ut tiden lite. Hon gick också ner till köket och tog med sig ett glas vatten upp till rummet. Om hon skulle behöva en paus. Men nu kunde hon inte göra så mycket mer så hon fick väl sätta igång då.

English

My name is Pia. I live with my father, William. I have one dog, His name is Anton…

Pia fortsatte skriva, hon skrev och skrev ända tills William ropade att det var mat. Först då insåg Pia att hon var väldigt hungrig och att hennes handled värkte. Hon läste det hon hade skrivit och bestämde sig för att få ett bra slut på det hela. Hon hade nämligen skrivet två a-4 papper, på båda sidorna!

- Jag kommer! Svarade Pia när William ropade för andra gången.

- Det blir köttfärssås och makaroner, jag kom inte på något annat förklarade sig William.

- Det gör inget, det är ju gott sade Pia.

- Så bra, föresten kanske du kan hjälpa mig att diska sen? Undrade William.

- Måste jag? Frågade Pia.

- Helst sade William.

- Okej då. Sade Pia.

Efter maten hjälpte Pia till att diska som hon hade lovat, och som belöning fick hon 10 kronor, inte så mycket kanske, men det räckte gott och väl för att Pia skulle få rysningar längst ryggraden och komma ihåg belöningen hon skulle få av Kajsa. Malins dumma klocka!

- Pia? Frågade William.

- Va?! Ropade Pia.

- Mår du inte bra, du såg så… fundersam ut? Undrade William.

- Jo då, jag undrar…. Hur det gick för mig på matteprovet. Sade Pia och log mot William.

- Jasså, tror du det gick bra? Sade William.

- Ja, det kändes så. Sade Pia.

Pia gick upp på sitt rum och stängde dörren. Hon hade tänkt läsa i sin nya bok innan hon skulle gå och lägga sig.

Men plötsligt ringde det i telefonen. Pia ryckte till, detta hade hon fruktat hela dagen!

- Jag tar det! Ropade hon till William.

Pia tog ett djupt andetag och lyfte sakta telefonen.

- Pia? Sade Pia lågt.

- Heeej Pia, det är jag Kajsa, känner du inte igen mig? Frågade Kajsa.

- Jo, har ni planerat nu då? Frågade Pia snabbt, hon ville helst bara lägga på luren.

- Jo då det har vi. Alltså typ klockan två inatt ska vi mötas vid kyrkan. Vi hade tänkt busa lite. Så ta med dig en äggkartong. Sade Kajsa.

- Ska det vara ägg i? Undrade Pia, men visste redan svaret. Hon ville INTE kasta ägg på kyrktornet…

- Klart det ska din dumskalle! Sade Kajsa.

- Kommer du klockan två? Frågade Kajsa.

- Jag kommer. Sade Pia.

- Bra ta med lite sprayburkar i såfall, så får du klockan. Sade Kajsa.

- Okej…. Ska Nora också få en belöning? Frågade Pia.

- Japp om hon kommer. Vi ses då, måste lägga på nu. Viskade Kajsa.

Pia lade på. Hon visste att Nora skulle få en belöning precis som hon själv, eftersom att Nora inte heller hade någon större lust att kasta ägg antog Pia.

Men hur skulle hon få tag på ägg och sprayburkar så inte hennes pappa såg det? Undrade Pia.

Affären hade stängt för längesedan, och om hon tog ägg från kylskopet skulle han märka det imorgon. Och vart skulle hon få tag på sprayburkarna? Hon hade ju lovat. Kanske gick det bara att skita i att komma? Säga att hon somnat innan klockan blev två. Men så fort hon hade tänkt tanken så insåg hon att hon inte skulle kunna lura Kajsa, Malin och Nora så lätt. Hon behövde ju inte lura Nora för hon kände ju likadant som Pia gjorde. Men det skulle inte gå att lura Kajsa och Malin så lätt. Pia bestämde sig för att ringa till Nora.

- Nora? Sade Nora.

- Hej det är Pia, ska du vara med i natt? Undrade Pia.

- Ja, men…. Sade Nora.

- Jag vill inte. Viskade Hon.

- Inte jag heller. Sade Pia.

- Har du några ägg eller sprayburkar? Undrade Nora.

- Nej, har du? Undrade Pia.

- Nej, vad ska vi göra? Undrade Nora.

- Jag funderade på att dra mig ur, säga att jag somnade. Sade Pia.

- Det går aldrig vi pratar om Malin och Kajsa. Påminde Nora.

- Jag vet, suckade Pia.

- Jag har bara några ägg, men om jag tar alla märker mamma och pappa det, sade Nora efter en stunds tystnad och tänkande.

- Ja, pappa kommer märka om jag tar alla också, men om vi tar några stycken, och lägger dem tillsammans i en gammal äggkartong. Har vi ju några stycken. Sade Pia.

- Ja! Men jag har ingen äggkartong. Suckade Nora.

- Men det har jag. Vi kan träffas och lägga alla äggen i gamla kartongen och så går vi dit tillsammans. Sade Pia.

- Men sprayburkarna då? Frågade Nora.

- Det vet jag inte sade Pia.

- Min bror kanske har någon halv burk som han har slängt i soptunnan. Han brukar bara använda halva. Han säger att han tröttnar på dem. Sade Nora.

- Ja ta med så många du kan hitta. Sade Pia,

- Ja det är väl lika bra det. Sade Nora.

- Vi ses vid det där huset där svarta katten bor. Sade Pia.

- Halv två, tyckte Nora.

- Det blir perfekt sade Pia.

Sedan lade Pia på.

Nu kändes det i alla fall lite bättre tyckte Pia, När hon så tyst hon kunde, smög ut i natten.

Kapitel 3 planen.

Pia var äntligen framme vid huset och väntade På Nora. Klockan var fem i halv två.

Pia ställde äggkartongen på vägen för att kunna knäppa jackan ordäntligt.

Nu såg hon Nora komma cyklandes längst vägen.

Pia vinkade, och Nora vinkade tillbaka.

- Jag har tre sprayflaskor och tre ägg sade Nora.

- Skulle jag ha med något mer? Frågade Nora.

- Nej det blir bra, jag har också med mig tre ägg så det blir ju en full äggkartong. Sade Pia.

Pia och Nora lade i de tre äggen Nora hade med sig.

- Sådär sade Pia och tittade på klockan, den påminde henne om belöningen hon skulle få.

-  Tio i två. Sade Pia.

- Ska du få någon belöning? Undrade Pia.

- Ja, en diamantklocka, jag kunde inte motstå den när hon visade den för mig. Sade Nora.

- Jag skäms så mycket. Viskade Nora.

- Ska du få någonting i belöning? Undrade Nora samtidigt som de började gå mot kyrkan.

- Ja, en… Diamantklocka. Sade Pia.

- En diamantklocka, det skulle ju jag få! Hon visade den för mig. Sade Nora.

- Det gjorde hon för mig med. Hon sade att det var Malins, vi har blivit lurade. Sade Pia.

- Vi får ingen klocka ändå lånar vi ut ägg och sprayburkar. Sade Nora.

- Jag vet sade Pia innan de svängde mot kyrkgården.

- Tjena tjejer! Sade Kajsa.

- Ni har med er ägg och sprayburkar, vad bra. Hur fick ni tag på det? Jag skämtade ju. Sade Kajsa.

- Men nu kan vi göra allt vi har planerat. Sade Malin nöjt.

- Alltså, vi kastar äggen högst upp på kyrktornet, på den stora klockan. Sedan sprayar vi en stor pil mot klockan. Sade Kajsa.

- Och så kan vi sprayrita lite på väggarna. Avbröt Malin.

- Ja, du ska få sätta igång snart! Sade Kajsa.

- Sedan när allt är klart, så får ni eran belöning. Sade Kajsa.

- Just det en liten detalj, den som sköter sig bäst får belöningen. Vi har bara en diamantklocka och jag har sagt till er båda att ni ska få den. Vi får väl se. Sade Kajsa.

- Sätt igång och kasta! Ropade Kajsa.

Pia tog upp ett ägg och siktade på klockan. Hon missade. Vilken bra idé tänkte hon. Jag låtsas missa hela tiden! Pia tog ett ägg till och siktade längst, längst upp på toppen hon kastade och… Hon TRÄFFADE! Å nej. Det var ju inte meningen. Tänkte Pia förskräckt.

- Första träffen går till Pia, tio poäng ropade Malin.

- Kanske du får belöningen ändå. Viskade Kajsa i hennes öra.

- Vi tävlar om vem som träffar bäst föreslog Malin.

Pia tog ett ägg till och siktade på samma ställe igen. Hon träffade.

- Det är bara ett ägg kvar, jag tror Pia vinner. Sade Malin.

- Nora! Ta det sista ägget du har inte kastat något. Men det gör inget om du träffar så har du fortfarande chans att få belöningen.

Nora gick med darrande ben och tog det sista ägget. Hon siktade noggrant… och träffade!

- Wow ni är ju duktiga på det här tjejer, men Pia vann. Sade Kajsa.

- Nu sprayar jag och Nora den stora pilen. Sade Kajsa, och drog med sig Nora.

- Då får vi spraya väggarna. Log Malin.

Kajsa hade tagit den röda färgen, det fanns bara blå och grön kvar. Pia valde den Blåa färgen och sprayade en stor valliknande varelse på väggen av kyrkan.

- Cool, du kanske vinner uppmanade Malin och tog den gröna färgen.

Malin sprayade en stor fet äcklig padda sade hon. Men Pia tyckte inte det syntes att det var en padda.

Kajsa och Nora kom tillbaka.

- Nora var jätteduktig jag tror hon ska få priset. Sade Kajsa.

- Men kolla Pias val. Den är jättestor. Sade Malin.

- Wow, tja Pia kan ju också få den. Sade Kajsa och nickade åt Malin.

Malin slängde klockan på gräsmattan sedan cyklade Kajsa och Malin iväg.

Nora tittade på den dyrbara klockan. Hon gick fram till den och plockade upp den.

Pia gick fram till Nora och sade.

- Jag tycker ingen ska få den, det är vi inte värda.

- Ja, vi slänger iväg den sade Nora och log.

Pia och Nora sprang till sjön och kastade klockan i vattnet sedan sade de hej då till varandra och Pia cyklade hem igen.

Så tyst hon kunde smög hon upp på sitt rum. När hon öppnade dörren kom Anton springande.

- Tyst! Varnade Pia.

- Anton kom hit. Sade Hon och satte sig på sängen. Anton hoppade upp till henne.

- Platts Anton, och god natt. Sade Pia och gäspade.

- Pia! Hörde hon hennes pappa ropa.

Å nej! Tänkte hon han har hört vad ska jag göra vad ska… Pia började skratta. Han hade inte hört henne klockan var inte tre på morgonen längre. Den var… kvart i sju. Han ropade alltid på henne när frukosten var klar.

- Pia! Hörde hon hennes pappa ropa.

Men lät han inte lite bekymrad ändå? Tänkte Pia. Hon gick försiktigt ner till köket. Där stod hennes pappa.

- var är äggen sade Pias pappa ock visade äggkartongen med bara två ägg i. Jag trodde det var åtminstone fyra igår? Undrade William.

Egentligen var det fem igår men det hade Pia ingen lust att tala om.

- Var det inte fyra kvar i förrgår då? Sade Pia.

-  Jo så var det nog. Inte kan det väl bara försvinna ägg sådär. Mumlade William.

- Jag ska bara byta om, sade Pia och gick till sitt rum.

Hon plockade upp telefonen och ringde Nora.

- Hemma hos Axelssons? Det var Noras pappa, Stefan som svarade.

- Hej, det är Pia. Kan jag få prata med Nora. Sade Pia artigt.

- Ett ögonblick. Svarade Steffan lika artigt.

…

- Hej. Sade Nora.

- Hej märkte din pappa något om äggen igår? Frågade Pia.

- Nej då. Han har inte sagt något.

- Okej vi ses… i skolan då. Sade Pia och lade på.

Vad håller jag på med? Frågade hon sig själv. Är JAG PIA KARLSSON KOMPIS MED NORA AXELSSON? Ja det värkar så. Svarade hon sig själv.

När Pia kom fram till skolan var hon på gott humör. Hon kom ihåg att det var teater. För att visa sig själv att hon var kompis med Nora Axelsson, satte hon sig bredvid henne i teatergruppen. Nora såg ut att fråga sig själv det som Pia hade frågat sig i morse. Hon verkade komma fram till samma svar som hon själv gjort. Och accepterat svaret. För hon vände sig mot Pia och log. Pia log tillbaka till henne och viskade:

- Vad ska du göra idag?

- Vara hemma, du då? Svarade Nora.

- Inget, vi kanske kan vara? Frågade Pia.

- Ja, Jag kommer efter skolan. Sade Nora.

- Okej. Sade Pia.

- God eftermiddag elever. Sade Mia.

- God Eftermiddag. Svarade några elever artigt.

- Vi har kommit överens om att det är nutid, i skogen och skräck. Eller hur? Sade Mia.

- Ja, och idag ska vi göra manus och bestämma karaktärer,  sade Rasmus.

- Just det, alla skriver upp på sin lapp som jag ska dela ut vad ni skulle vilja spela för något. Om ni inte vet så har jag skrivit upp tipps här på whiteboardtavlan.

- Varsågoda och skriv på lapparna nu. Sade Mia.

Jag vill spela en flicka som gått vilse i skogen. /Pia K.

Skrev Pia.

- Nu har jag samlat ihop alla lappar. Så får vi se vad ni skrivit.

- Sådär sade Mia efter ett tag. Nu ska vi skriva ihop ett manus.

Rasmus räckte upp handen.

- Ja Rasmus? Sade Mia.

- Jag har ett förslag, jag vill spela en varg och min kompis, David vill spela spöke. Så vi kan ju möta Pia och Nora när de går där ute i skogen. Sedan kan Sonja komma efter ett tag och skjuta mig eftersom hon ville vara en jägare. Sade Rasmus.

- Ja, och vargen och spöket skrämmer Nora och Pia. Fortsatte Sonja.

- Vad ska jag göra då? Undrade Kajsa.

- Vad ska jag göra Undrade Malin.

- Och jag då? Undrade en kille som hette Jonas.

- Jag kan vara en elak gumma som förgiftar Nora och Pia. Skrattade Kajsa.

- Ja, och jag är en fågel som spanar åt dig. Fortsatte Malin glatt.

- Jag då? Sade Jonas.

- Du kan vara en pinne. Sade Malin.

- Nej jag ska vara jägarens vakthund. Bestämde han.

- Okej barn, är alla överens? Frågade Mia.

- Ja det är vi. Sade David.

- Bra, då ska jag prata med musikgruppen och fråga om de kan göra någon spänningsfull musik till teatern. Och så får de spela alla låtar som dansgruppen ska dansa till. Sade Mia.

- Vad tycker ni dansgruppen ska dansa för något? De ville gärna ha förslag.

- Jag tycker dem ska dansa breakdance. Sade David.

- Och disco sade Sonja.

- Eller pop frågade Malin?

- En av varje. Sade Jonnas.

- Jag ska prata med dem sade Mia.

Efter teatern stod Pia och väntade på skolbussen. Då såg hon Kajsa och Malin komma.

- Hej, vi tänkte fråga om du ville vara med på ännu en av våra planer, du fick ju priset. Sade Malin.

- Em…. Nej, jag… Det var ju inte så länge sedan vi gjorde det där med kyrktornet. Tyckte Pia.

- Äsch, det var igår det.

- Men jag är upptagen. Ni får hitta någon annan. Sade Pia bestämt.

- Jasså men du kommer ångra dig rejält! Men var lugn bara, du kommer få fler chanser. Skrattade Kajsa.

Kajsa och Malin satt och viskade och skrattade hela vägen till stationen där Pia skulle av. Pia kände på sig att det var åt henne, eller kanske Nora som det skrattade åt. JUSTE! Hon hade ju frågat Nora om de skulle vara idag. Men så hade hon aldrig sett till Nora något mer. För att hon skulle komma EFTER skolan så var det ju! Pia suckade. Vilken tur, hon trodde hon redan hade tappat sin vän.

Efter att Nora hade gott hem knackade William på hennes dörr. Det måste vara William vem annars? Tänkte Pia.

- Kom in! Ropade hon.

Det knackade igen. Men vänta nu det var inte dörren det var… fönstret? Pia såg upp mot fönstret och där… där stod ju… KAJSA!? Vad gjorde hon här!? Hur visste hon var hon bodde?.

Pia gick försiktigt mot fönstret och öppnade det sakta.

- Vad vill du? Undrade Pia.

- Jag skulle bara hälsa från Malin och Mig att om du inte är med på våran plan ikväll så får du betala för det! Du har en sista chans NU ska du med? Frågade Kajsa.

Pia skakade på huvudet och stängde fönstret sedan drog hon för rullgardinen. Så där nu kommer jag inte vakna av solen imorgon i alla fall tröstade hon sig själv. Medan hon inte kunde sluta tänka på VAD straffet skulle bli?

Det fick hon veta i skolan nästa dag.

På hennes bänk stod det JAG ÄR NÖRD. Inristat med bläck.

Pia höll på att sätta sig på sin stol men hejdade sig på stolen låg det en pruttkudde. Guuud vad pinsamt det skulle ha varit om hon hade satt sig! Pia slängde ner den på golvet. Och strök över: JAG ÄR EN NÖRD!  Sedan skrev hon istället: JAG HATAR SKOLAN!

Pia skulle ALDRIG mer tacka nej till att hjälpa till med en plan igen. Vad skulle hända då? Säkert något ännu värre!

Pia suckade, hon saknade sin mamma. Hon hade vetat vad som skulle behöva göras.

VARFÖR hade det gått så snett? Hur kunde hon krockat… tänkte Pia. Sorgset.

Kapitel 4 Vem är hon?

På väg hem såg Pia att någon höll på att flytta in i grannhuset mittemot deras hus. Hon undrade vilka de var och om de hade en dotter som var i Pias ålder.

Nästa dag var det sista gången i teatergruppen, de skulle träna på manuset det hade skrivit och uppträda före sommarlovet. Pia längtade efter sin födelsedag, det var bara några veckor kvar.

- Okej, nu måste vi bara träna, träna, träna så att allt sitter! Sade Mia till teatergruppen.

- Nästa vecka spelar vi upp det här! Varnade Mia.

­

Det var den 1:a Juli, klockan var 17:00 och teatergruppen skulle alldeles strax uppträda.

Man kunde höra Mia som pratade uppe på scenen:

- Kära publik, det har nu blivit dags för teatergruppen att spela upp sin pjäs som de har övat på i 3 veckors tid. Var så goda!

Pjäsen  började med att Nora och Pia som spelar 2 tvillingflickor, skulle vandra i skogen… Plötsligt kommer David och Rasmus, som spelar varg och spöke. De gör massa obehagliga ljud. Pia och Nora blir rädda och börjar springa. De springer långt in i skogen och möter Malin som spelar den elaka gummans fågel. Fågeln visar vägen hem till Kajsa som spelar den elaka gumman. Nora som spelar en av tvillingflickorna ska precis äta äpplet, men då kommer Jonas och Sonja som spelar jägare och vakthund. Sonja skjuter Vargen och fågeln. Sedan hjälper hon flickorna ut, samtidigt som Jonas jagar iväg spöket och gumman… SLUT.

Efter pjäsen var alla lättade att inget hade gått snett.

- Gud vad skönt att det är över. Sade Pia.

- Ja, jag var jättenervös. Sade Nora.

Efter pjäsen kom William och hämtade henne.

- Vad duktig du var. Sade han till Pia.

- Ja, det var roligt. Sade Pia.

När de kom hem åt de kvällsmat, sedan gick Pia och lade sig. Att spela teater var roligt, men det tog också på krafterna.

- Vad ska du göra idag? Frågade Nora. Nästa dag i skolan.

- Jag ska åka och bada. Sade Pia till Nora.

- Får man hänga med? Undrade Nora.

- Klart du kan, jag ska åka med en buss som går ungefär en halvtimme efter att vi har slutat skolan, du bor ju så nära så du hinner väl packa grejerna du ska ha med dig? Frågade Pia.

- Jadå, vi ses på bussen. Sade Nora.

Nora vinkade åt Pia när hon gick i bussens smala gång.

- Hej. Sade Nora.

- Hej sade Pia.

När Nora och Pia hade bytt om bestämde de sig för att ta varsin macka eftersom de inte hade ätit något mellanmål, och klockan var halv fem.

När de satt där och åt kom så klart Kajsa.

- Nej men Pia, varför äter du macka? Jag tycker du redan ser tjock ut i din bikini. Du har tredan lyckats med det. Och Nora har du baddräkt så vi inte ska se hur tjock du är? Men det ser man ändå! Skrattade Kajsa. Och gick därifrån.

Pia suckade, och slängde mackan i soptunnan.

- Varför gjorde du sådär? Frågade Nora.

- Därför Kajsa får mig att känna mig tjock. Sade Pia sorgset.

- ÄH, det är ju bara ord. Sade Nora.

- Kan vi inte gå och simma istället? Frågade Pia.

- Jo visst. Svarade Nora.

- Vi kan testa den nya ruschkanan. Sade Nora.

På väg dit såg de Malin.

- Nej men Hej Pia och Nora. Kajsa berättade just att ni ätit macka här! Jag håller med Kajsa. Om ni vill ha ett tipps så gå åt andra hållet där ligger nämligen motionssimmet, jag trodde faktiskt ni åkte hit för att motionera er! Sade Malin. Och tog emot glassen som Kajsa räckte henne.

- När man är såhär smala som oss, då kan man äta massa god glass. Förklarade Kajsa.

När Pia och Nora hade kommit till ruschkanan sade Nora:

- De är ju fan FÖR smala! Skit i vad de säger. Sade Nora.

- Men även om vi skiter i de så skiter inte dem i oss. Sade Pia.

- Nej men, och? Sade Nora.

- Jag såg en familj som flyttat in mittemot oss. Sade Pia.

- Jasså? Undrade Nora.

- Ja, de kanske har en dotter som är 15? Sade Pia.

- Ja, vad kul det skulle vara. Sade Nora.

- Då kan alla vi tre vara. Sade Pia.

- Hoppas hon är snäll. Sade Nora.

- Vi måste ju ge henne en chans. Sade Pia.

- Kan vi inte hälsa på dem på hemvägen och se om de har någon dotter, vi kan baka en kaka som ursäkt för att gå hem till dem. Vi kan välkomna mina nya grannar. Föreslog Pia.

- Okej. Sade Nora.

- Nora verkade inte så intresserad, men om de hade en dotter skulle det bli kul. Tänkte Pia.

På vägen hem följde Nora med Pia hem och bakade en sockerkaka, sedan gick de till grannhuset. Pia tryckte på ringklockan

- Ding, Dooong. Lät det om den.

En kvinna i 40-årsåldern öppnade dörren.

- Hej sade Pia, vi ville bara välkomma er hit, jag bor mitt emot er. Sade Pia. Och räckte fram sockerkakan.

- Nej men så snällt av er, så synd att inte Karin var hemma, hon är väl lika gammal som er, hon fyllde 15 för inte så längesedan. Sade Kvinnan och log mot Pia och Nora.

- Ja, jag fyller 15 om några veckor. Sade Pia.

- Oj, jag glömde ju presentera mig, Jag heter Linda. Sade Kvinnan.

- Jag heter Pia, och det här är Nora. Sade Pia.

- Godagens, Jag heter Rickard och är Lindas man. Sade Rickard som kommit upp för trappan i huset.

- Titta vad Nora och Pia gav oss, för att välkomna oss. Sade Linda och visade sockerkakan.

- Jag sade nyss att det var synd att inte Karin var hemma. Fortsatte Linda.

- Vill ni att vi ska ta en bit nu? Frågade Linda, och såg frågande på Pia, Nora och Rickard.

- Ja varför inte? Sade Rickard.

- Nej tyvärr, vi har inte tid ni får nog kalasa på den själva, men vi ses nog snart igen. Sade Pia snabbt.

- Jasså, okej. Ha det så bra och välkommen åter. Sade Linda snopet.

Pia och Nora sade hejdå och skyndade in i Pias rum.

- Varför sade du sådär? Sade Nora.

- Jag vill väl inte fika med Karins föräldrar? Sade Pia.

- Jag tyckte det var snällt av dem sade Nora.

- Synd att hon, Karin inte var hemma sade Pia.

- Ja, men vi kan väl gå dit någon mer gång? Sade Nora.

- Ja det kan vi. Svarade Pia.

- Men vad ska vi göra nu? Undrade Pia.

- Vi kan diska och fixa i ordning så det blir fint här, vi kan städa ditt rum också. Sade Nora.

- Nej det är inget kul. Sade Pia.

- Jo då, det blir ju så fint! Sade Nora och drog med Pia till köket.

Pia och Nora diskade undan allt de hade använt när de bakade och städade Pias rum. Sedan lagade de mat också. Det gjorde de av bara farten.

När maten var klar kom William hem.

- Mm här luktar gott sade han.

- Ja, Nora tvingade mig att diska och städa rummet sedan gjorde vi maten av bara farten, förklarade Pia.

- Jag tvingade dig inte! Du ville ju. Försvarade sig Nora.

- Det blir i alla fall gott tror jag. Sade William glatt.

- Vi hoppas det sade Pia.

Efter maten åkte Nora hem.

- Du har börjat vara mycket med Nora märker jag. Sade William.

- Ja, hon är schysst. Sade Pia.

- Vi har fått nya grannar. Sade William.

- Jag, vet vi bakade en sockerkaka åt dem, och de har en dotter som heter Karin, hon är 15. Sade Pia.

- Jaha. Det var mycket du tar reda på samtidigt som man jobbar.

- Ja, så har jag badat också. Sade Pia.

- Jaha, vad det roligt? Frågade William.

- Ja… Det var det. Sade Pia.

- Ska jag hjälpa dig med disken igen pappa? Frågade Pia.

- Ja tack, vad snäll du är. Sade William.

- Jag har inget annat att göra, så jag kan lika gärna hjälpa till. Sade Pia.

Nästa dag var det stafett i skolan. Det skulle hålla på hela dagen och det började tidigt på morgon. Men Pia tyckte inte att det gjorde något, hon gillade stafett, även om det var jobbigt.

- Okej, klass 8-B, ni värmer upp där borta sedan ställer ni er i ledet där borta. Sade Magnus, som var skolans idrottslärare.

Pia följde med de andra i klassen och sprang lite för sig själv för att värma upp, då såg hon Nora komma springande till henne.

- Jag missade bussen, så jag fick skjuts av pappa, men vi blev lite sena så jag fick springa lite. Flåsade Nora.

- Ja då är du ju uppvärmd i alla fall. Sade Pia.

- Ja då, men vi kan ju springa lite i alla fall? Frågade Nora.

- Ja visst. Sade Pia och sprang om Nora.

- Vänta! Skrattade Nora och sprang ikapp henne.

- Jag tror det är dags att ställa upp i leden. Sade Nora.

Nora stod mittemot Pia, alltså skulle de lämna stafettpinnen till varandra.

- Okej, i erat lag börjar det här ledet med pinnen, sade Magnus och pekade på Pia.

- Varje person ska lämna pinnen tre gånger var. När man har gjort det får man sätta sig ner, några frågor. Sade Magnus.

- Bra då sätter vi igång på tre, och kom ihåg om det blir tjuvstart börjar vi om och då tappar ni mycket tid! Sade Magnus.

- Klara, Färdiga… TRE! Skrek Magnus.

Pia började springa emot Nora men vägen dit var mycket längre än hon trott, hon började trötta ut sig själv, hon tittade på Magnus, han gav täcken att fortsätta springa. Pia tittade omkring sig hon låg först! Deras lag var först tack vare henne! Då fick hon ny energi och ökade takten ännu mer fram till Nora, vilket inte var så långt kvar.

Pia räckte över pinnen, men såg vad som var på väg att hända hon tog den precis när Nora tappade den och räckte över den till henne igen. Nora sprang iväg som en stucken gris.

Pia kom ihåg att man skulle springa tre gånger så om hon inte vilade tillräckligt medan hon hade chansen, skulle hon aldrig orka. Men det var bra att hon tog pinnen då tappade de bara max tio sekunder. Annars hade de nog tappat tjugofem, om Nora skulle ha behövt böja sig ner och ta upp pinnen. Men deras lag låg fortfarande först, så det var lugnt. Tänkte Pia.

Nu var det Pias tur igen, hon kände att energin hade kommit igång och hon tog tag om pinnen ordentligt för att inte tappa den sedan sprang hon, först sakta men för varje steg så ökade hon farten. Hon höll på att springa rakt in i Nora.

Nora följde hennes exempel, och de gjorde de flesta i deras lag. Det slutade med att de vann.

De vann överlägset tack vare att Pia sprang så fort i början. Och för hon hade fångat pinnen när Nora nästan tappat den. Pia kände sig stolt när hon, tillsammans med klassen tog emot priset de hade förtjänat.

Efter skolan hade Pia bestämt att hon skulle slappa, Det hade hon förtjänat.

Hon gick till affären och köpte en liten chokladkaka, sedan satte hon på en film. Hon tittade på film ända tills William kom hem, sedan hjälpte hon till med maten. Efter maten hjälpte hon till och torkade disken. Sedan tittade hon tillsammans med sin pappa på något naturprogram, efter det gosade hon lite med Anton och tog med honom på en promenad.

Sedan gjorde hon sin svenska läxa. Och ringde Nora.

- Hej jag tänkte fråga om du var hemma i morgon så kan vi gå till grannen och kolla om hon Karin är hemma? Frågade Pia.

- Ja vad spännande sade Nora.

- Jag ringer dig imorgon, det kanske blir på eftermiddagen det beror på om jag har tid på förmiddagen. Sade Pia och lade på.

Kapitel 5 Karin

Idag var det lördag, och Pia hade bestämt att hon skulle vara med Nora så de kunde se om Karin var hemma. Men hennes pappa hade andra planer.

- Jag tänkte att huset skulle behöva en sommarstädning. Och då passar det utmärkt att du är hemma och kan hjälpa till. Sade William.

Pia kunde inte göra mer än att nicka.

- Jo Pia du har väl städat ditt rum? Frågade William.

- Ja i förrgår. Sade Pia.

- Då kan du alltid städa litet till. Sade William.

Pia suckade, det hör skulle bli en lååång förmiddag…. Eller dag?!

- Pia, du kan väl dammsuga i vardagsrummet. Föreslog William efter ett tag.

- Pia du kan väl damma porslinet i fönstren? Sade William.

- Pia vill du vara snäll och sätta på kaffe till mig? Frågade William.

- Pia, du måste faktiskt ta bort de här böckerna från köksbordet! Sade William.

- Pia Du har rena kläder i tvättstugan. Hämta dem om du inte har något att göra.

- Pia har du några läxor? Inte? Så bra! Då kan du ta ut soporna. Sade William.

- Pia, är kaffet klart? Är det? Vad kul då kan vi spela kort. Sade William.

Pia suckade hon ville inte spela kort!

- Pia kan du…

- PAPPA!! Jag har hjälpt dig nu! Jag orkar inte mer. Vi har hållit på i tre timmar!

- Jag skulle bara fråga om du kunde köpa fikabröd så vi kunde fika. Sade William.

- Okej, men det är det sista jag gör! Sade Pia.

När Pia kom hem hörde hon William:

- Kan du laga mat, tar vi fikat sen som efterrätt.

- Vad har du gjort hela dagen då? Varför ska JAG laga maten? Sade Pia.

- Jag är upptagen här borta. Sade William.

Efter maten fikade de muffins och drack saft och kaffe. Sedan spelade de kort.

- Pia kan du… Sade William och börja skratta.

Pia skrattade också och sade:

- NEJ det kan jag inte!

Jag tänkte ringa Nora, vi ska hälsa på nya grannen. Sade Pia.

- Gör du det, det har du förtjänat. Sade William.

Klockan två kom Nora och ringde på dörren. Pia öppnade och tog på sig skor och jacka sedan gick de till grannen.

- Är Karin hemma frågade Pia.

- Ja då, vänta lite. Sade Linda.

- Hej, jag heter Karin. Sade Karin.

- Jag heter Nora och det här är Pia. Sade Nora.

- Vi undrar om du har lust att hitta på något? Frågade Pia.

- GÄRNA! Mamma och pappa har kört med mig hela dagen vi skulle städa hela huset. Sade Karin.

- Ja, pappa sade att jag skulle göra en massa saker! Jag blev tokig. Vi skulle "sommarstäda" sade Pia med en fånig röst för att härma sin pappa.

- Jag vet! Jag hatar städning. Sade Karin.

- Jag var tvungen att städa i förrgår. Men inte HELA huset. Skrattade Nora.

- Vilken tur. Det är jobbigt. Sade Karin.

- Jag får nog snart göra det, även om jag inte vill. Sade Nora.

- Stackare, jag och Karin har det redan överstökat. Sade Pia.

- Nej vi har det överstädat. Sade Karin.

- Ja! Överstädat menade jag. Skrattade Pia.

- Men vad ska vi göra då? Undrade Karin.

- Vi kan gå till ett fik och fortsätta prata. Vi är värda litet fika. I alla fall ni två. Sade Nora.

- Jag har redan fikat men jag kan fika mer. Det är så gott. Sade Pia.

- Ja om jag, som inte har städat får fika borde du som har fikat få fika gånger två. Sade Nora.

- Ja, det har du rätt i. Sade Karin.

Nora, Pia och Karin gick tillsammans till fiket och beställde. Sedan satte de sig ner vid ett bord nära fönstren. För Karin och Nora ville sitta vid fönstren men det tålde inte Pia eftersom hon hade dammat all porslin som stod i fönstren. Så då fick de sitta nära fönstren istället.

- Varför går du inte i skolan? Frågade Nora.

- Därför att det bara är en vecka kvar av skolan nu så jag ska börja här i nian. Sade Karin.

- Jaha! Sade Nora.

- Hoppas du hamnar i våran klass. Sade Pia.

- Ja jag ska önska mig att hamna i B. Sade Karin.

- Kan man det? Sade Nora.

- Ja eftersom att jag bara hoppar in så får jag välja klass då kan jag säga att jag vill gå i B för där har jag kompisar, då kommer jag få gå där för de vill ju att de nya ska känna sig välkomna. Sade Karin.

- Ja vad roligt. Sade Nora.

- Ja men om du hamnar i våran klass måste du se upp för Kajsa och Malin. Sade Pia.

- Jag har redan mött dem, jag gillar dem inte alls! Sade Karin.

- De tvingar oss att göra saker. Sade Nora.

- Äsch, det ska vi nog bli två om! Jag tänker inte hjälpa dem. Sade Karin.

- Men, de skrev på min bänk att jag var en nörd när jag inte hjälpte dem. Sade Pia.

- Det är en bra början att kunna säga nej, nästa steg är att inte bry sig när dem skriver nörd. För då så slutar dem eftersom du inte bryr dig om vad dem än hittar på för straff så finns det inget de kan göra för att tvinga dig. Och då har de tappat dig. Sade Karin.

- Men de gav oss mutor också. Sade Nora.

- Då är de bara att motstå dem. Sade Karin.

- Hur? Frågade Pia.

- Ni kan tänka såhär, jag får den här saken för jag hjälper dem, är jag värd den här saken som jag vill ha om jag är så dum att jag hjälper dem? Svaret kan ni också. Sade Karin.

- Om man säger det till sig själv, så får man ingen lust att ta emot den här saken för det känns inte som man är värd det eftersom man hjälper fel person. Sade Karin.

- Nånting säger mig att nian kommer bli superbra. Sade Nora.

- Skål för ingen Kajsa och Ingen Malin! Sade Pia.

Det var alla med på. Sedan pratade de om mycket roligare saker. De bestämde att de kunde bada någon gång, för att tackla Mia och Kajsa. Eftersom de sade att Nora och Pia var tjocka förra gången. De bestämde också att de skulle titta på bio någon gång och kanske åka till något sommarläger tillsammans på sommarlovet. Kanske kunde de åka till Liseberg också? Och de kunde ju ha filmkväll någon gång också. Sedan kunde de kampa också! Och Karin hade en sommarstuga inte långt härifrån. Där kunde man övernatta.  Det visade sig att Karin hade en hund också precis som Pia, och av en slump så skulle Karin och Pia på samma hundläger. Så Nora bestämde sig för att också vara med, och ha en lånehund där på lägret. Det skulle nog gå bra, för hon hade haft hund så hon var hundkunnig. Vad rolig sommaren skulle bli! Tänkte Pia lyckligt.

- Hinner vi med allt det här på en sommar? Frågade Nora.

- Jadå, vi får lite pressat schema bara, men det är ju kul. Sade Karin.

- Jag längtar redan, tur att det bara är en vecka kvar av skolan! Sade Pia.

- Ja vad kul det ska bli! Sade Nora.

Efter att de fikat gick var och en hem till sig. Pia kunde inte sluta tänka på alla planer. Och Karin som hade hjälpt dem att besegra Malin Och Kajsa! Hon hade blivit en ny människa bara av att träffa en människa. Hon berättade alla planer för sin pappa och han höll med om att det nog skulle bli pressat, men det gjorde ju inget så länge det var kul.

Pia var så lycklig den dagen, alla planerna inför sommaren var det sista hon tänkte på innan hon somnade, och det första hon tänkte på dagen därpå. Inte ens dagen kunde förstöra hennes goda humör inför planerna. I vanliga fall hatade Pia söndagar, men inte nu för ju fler dagar desto närmre sommarlovet. Och när denna fantastiska söndag var slut, som den snart skulle vara eftersom helgdagar går snabbt, så skulle äntligen den sista veckan av skolan börja, och då kunde den också ta slut!

När Pia åt frukost satt hon och nynnade för sig själv hon var så glad idag att hon kände sig som en sol. Och allt blev bara bättre och bättre ju längre dagen gick. Särskilt när Karin ringde och sade att hon hade ringt Nora och de hade bestämt att de skulle till parken, och frågade om hon ville komma dit hon också. Det ville Pia självklart och nu var hon på väg dit. På långt håll såg hon KAJSA!!! Å nej, vad skulle hon göra!? Jo just det, hon skulle göra precis som Karin hade sagt, strunta i belöningar, för hon var inte värda dem och strunta i alla straff och ett tipps av sig själv dök upp i huvudet, tänk på dig själv och Karin och Nora, du får inte svika dem, de som hade gett henne ett nytt liv.

Men vad nu? Kajsa kan inte ha sett henne för hon kom aldrig fram till Pia hon svängde av vägen och gick mot… MALIN. Pia glömde allt hon hade i huvudet och sprang hela vägen till parken, först där kände hon sig säker.

- Varför springer du? Frågade Karin.

- Jag såg Malin och Kajsa. Flämtade Pia.

- Gjorde du som jag sade? Frågade Karin.

- Nej kved Pia.

- Då får du försöka igen nästa gång. Sade Karin.

Pia log, inte ens det kunde såra Karin, inget kunde såra Karin hon skulle aldrig tappa henne som vän. Precis en sådan vän behövde hon. Tänkte Pia glatt.

Nora, Pia och Karin satt i parken länge och bara pratade, sedan gick de hem igen.

När Pia kom hem gav William hennes hundtidningen som hon hade fått av posten medans hon var borta.

- Ska du och Anton vara med på det här i sommar? Frågade William.

- Ja, det var jättekul där förra året och Karin ska också vara där. Sade Pia.

- Vad bra, jag trodde du inte hade tid nu för att du är så mycket med Nora och Karin. Sade William.

- Jo då, vi ses ju samtidigt. Sade Pia.

- Ja vilken tur. Sade William.

- Jag måste till affären sade Pia snabbt.

Pia cyklade iväg mot affären i sista stund, hon måste ju köpa en födelsedagspresent till sin pappa han fyllde ju år imorgon! Hur kunde hon glömma det!? Jo, Karin och Nora.

Pia suckade. Varför hade hon inte köpt den när hon var i parken? Nu måste hon cykla en gång till, och kanske stöta på Kajsa och Malin!  Men det gjorde hon inte som tur var.

Pia gick tyst till vardagsrummet senare på kvällen och slog in sin pappas present, en tavla.

Sedan gick hon och lade sig för att sedan tidigt imorgon bitti göra i ordning kaffe och en macka. Till William. Hon tog en bricka och lade presenten. Kaffet, mackan och ett grattiskort. Sedan gick hon sjungande Jag må du leva… till sin pappas rum. William blev väldigt glad av tavlan och sade att han skulle hänga upp den i sitt rum.

Sedan fick Pia brottom att göra sig i ordning för skolan.

På kvällen skulle de ha avslutning i skolan eftersom att det var sista dagen innan sommarlovet!! Så efterskolan åkte Pia, Nora och Karin till stan för att köpa avslutningskläder.

- Jag tycker den här klänningen var fin. Sade Karin. Glatt.

- Ja och jag ska köpa den här kjolen, då kan jag ha min röda kofta och mitt vita linne till. Sade Nora.

- Karin och Nora hade hittad sina kläder, och betalt för dem. Så nu skulle de hjälpa Pia.

- Den här då? Sade Nora och höll fram en röd klänning.

- Nej den är tråkig sade Pia.

- Men den här söta kjolen då? Sade Karin.

- Nej den är… grön. Sade Pia.

- Ja och? Sade Karin.

- Jag ska ha den där! Sade Pia och pekade på en vit sidenklänning som hon nyss hade fått syn på.

- Inte så dyr. Sade Nora.

- Ja, den passar dig! Sade Karin.

Pia kände sig väldigt fin när hon stod i sommarsolen och sjöng den blomstertid nu kommer.

Hon såg sin pappa som försiktigt vinkade till henne.

Hon vinkade tillbaka och det var då hon kände att sommarlovet skulle bli härligt, alldeles underbart.

Pia tittade på klockan. Om bara några minuter var sommarlovet här. Och Tänk vad roligt det skulle bli! Tänkte Pia glatt. Och följde Pia och Karin ner för backen.

Kapitel 6 sommarlov! ( Del 1 )

- Ja vad kul! Sade Pia.

- Så vi möts på bussen då? Sade Karin glatt.

- Självklart! Sade Pia.

- Jag hälsar Nora att vi åker. Sade Karin.

- Gör det, ses senare hejdå. Sade Pia.

- Hejdå sade Karin och lade på.

Äntligen skulle en av önskningsaktiviteterna uppfyllas. Åka och bada och tackla Malin och Kajsa. Pia hade nämligen hört att de skulle bada idag.

Pia kom ihåg förra gången hon mötte dem i badhuset nu skrattade hon av tanken vad som skulle hända denna gång!

Pia slog sig ner bredvid Nora och Karin i bussen.

- Så kul det ska bli att bada. Tyckte Nora.

- Sommarlov. Sade Karin drömmande.

- Äsch, du har ju varit ledig mycket längre än oss. Sade Pia.

- Jo men det var jobbigt att flytta, jag lämnade alla kompisar. Sade Karin.

- Ja, men du har ju oss nu. Sade Nora.

- Yes. Sade Karin glatt.

- Oj, här ska vi av sade Pia.

- Oj, just snyggt att missa busshållplatsen. Sade Nora.

- Ja, skrattade Karin.

- Efter att tjejerna bytt om gick Karin mot fiket och Nora och Pia följde med.

- Jag har en plan. Sade Karin.

- Vi sitter här och fikar tills Kajsa och Malin kommer. Fortsatte Karin.

- De beställde varsin macka och läsk samma macka som Pia hade beställt förra gången, men nu tänkte hon äta upp den!

- Hejsan tjejer. Hördes Kajsas röst.

- Tjena. Sade Karin.

- Jasså du tog med dig en till fet kompis, var det därför du inte motionerade sist? För att inte hela styrkan var med? Sade Kajsa.

Malin fnissade till bakom henne och sade:

- Och ändå äter du samma macka fast du egentligen är här för att motionera. Sade Malin.

- Det är väl inge fel på den här mackan. Sade Pia med darrande röst, som ingick i planen.

- Vadå motionera? Frågade Nora som planerat.

- Jag är INTE tjock! Skrek Karin över hela badhuset.

Planen fungerade och Malin och Kajsa såg ut att skämmas rejält.

- Nejdå. Sade Malin tyst.

- Kajsa såg vasst på henne, sedan spände hon blicken i Nora, Karin och Pia. Sedan gick hon fort därifrån.

Efter ett tag så gick de till äventyrsbadet där så klart, Kajsa och Malin var.

Men denna gång kunde alla tre faktiskt bara ha kul när de var här. Tills Kajsa såg dem. Hon hade tydligen inte riktigt fått nog än. Men det skulle hon snart få.

- Nej men, sade Jag inte åt er att motionera? Sade Kajsa.

- Jodå, det sade du.  Sade Nora.

- Jag tycker du ska börja redan. Sade Karin.

- Nej hon menade ER sade Malin.

- Ja, och Karin menade ER sade Pia.

- Karin! Fnös Kajsa. Vilket fult namn. Jättegammalt ju. Pia med.

- Ja Malin och Kajsa är också gamla. Sade Karin.

- Men mitt är nytt. Sade Nora.

- Och? Sade Kajsa.

- Och du ska dra annars skriker jag igen. Hotade Karin.

Äsch, här finns ingen vettig människa, kom vi drar. Sade Malin.

Sedan var Malin och Kajsa borta. Resten av tiden i badhuset var en trevlig stämning.

Redan nästa dag skulle Pia, Karin och Nora på bio också. Annars skulle de inte hinna med sitt pressade schema.

De hade bestämt att de skulle se Alice in wonderland.

Pia tyckte det skulle bli kul, hon hade hört att den var väldigt bra. Hon hade velat se den länga, det spelade igen roll om det var med familj, vänner, släkt eller t o m. Skollan! Tänkte Pia. Hon ville gärna själv bedöma, men den hade ju fått bra resultat. Därför var Pia väldig glad idag, när hon var på väg ännu en gång till bussen… Vad tjatigt det blev att hela tiden åka buss. Snart kanske hon skulle få en moppe, då kunde hon själv köra och inte behöva stressa så mycket hela tiden. Tänkte Pia och suckade när hon gick på bussen. 

Pia tyckte bussresan gick allt för fort när man satt och snackade med sina kompisar. Men då skulle ju snart bion börja. Men Pia hatade att man måste hämta biljetterna en halvtimme innan filmen började. När man hade hämtat biljetterna, köpt popcorn och gått på toa, Så var det ändå 10 minuter kvar. Vad skulle man göra då? Jo, äta upp popcornen, så man inte hade några kvar när filmen började eftersom det var så lång reklam innan filmen började. Då ville man också äta popcorn för man var så sugen.

Men hon fick väl stå ut, försöka att INTE äta popcornen. Men det var ju så mumsigt…

- Vad ska du köpa? Frågade Nora.

- Jag ska köpa popcorn såklart och Cola. Svarade Pia.

- Jag ska köpa sacks. Sade Nora läskande.

- Jag ska köpa Godis. Sade Karin.

- Inte popcorn? Sade Pia.

- Nej det äter jag så ofta hemma. Sade Karin.

- jag med sade Nora.

Pia kunde inte förstå varför man inte köpte popcorn. Pia åt bara popcorn när hon såg på film. Det var hennes tradition. Inte åt man det annars? Tänkte Pia.

När alla köpt det de skulle ha, satte sig de vid ett bord och började prata om minnen.

Pia tvingade sig själv att inte äta popcorn, hon skulle allt spara, hon som inte åt det så ofta.

Men tiden gick fort och hon lyckades att spara sina popcorn tills reklamen började, då bara måste hon ta bara ett litet popcorn… sedan kunde väl hon ta ett till? Äsch, lika bra att ta en näva så räckte det ett tag. En till kunde inte skada… Bara en till. När Pia tittade ner i popcornkartongen hade hela 2 cm. försvunnit på bara 3 minuter. Nu måste hon spara

Nu började snart filmen då kunde hon äta lite till hon måste bara vänta lite till…

Nu släcktes rummet och bion började äntligen. Tänkte Pia glatt.

- Nehe! Jag trodde filmen skulle börja nu! Sade Karin.

- Jag troode också det viskade Pia.

- Va? Sade Karin.

- Jag trodde också det! Sade Pia.

Reklamen avtog medans Karin och Pia diskuterade reklam. Nora fick putta till Pia.

- Den börjar! Väste hon.

- Den börjar! Sade Pia förtjust.

Alla vände blickarna mot skärmen, och satt så de närmaste 2 timmarna.

- Vad bra den var! Tyckte Nora.

- Ja, till och med bättre än jag trott. Sade Karin.

- Ja, den var så… annorlunda. Sade Pia.

- Spännande och rolig. Sade Nora nöjt.

- Ja och konstig. Sade Karin.

- Bra film. Sammanfattade Pia.

- Vad ska ni göra nästa vecka? Frågade Karin.

- Jag är ledig. Sade Pia och visste vad Karin syftade på.

- Jag kan. Sade Nora och log.

- Jag med, jag tänkte att vi kunde ha filmkväll och kolla på Happy Feet som ni ville se. Jag har den hemma hos mig. Förklarade Karin.

- Ja, vad skoj. Då har vi gjort ännu en sak på vår sommarlista. Sade Nora.

- Ja, vi ska hinna med allt. Tyckte Pia.

- Ja, vad kul. Sade Karin.

- Hoppas vi hinner. Sade Nora.

Alla tre tittade på varandra och sade samma sak: Klart vi gör!

- När Pia kom hem kände hon sig så lycklig. Hon hade 2 RIKTIGA kompisar nu.

Nu var det alltså dags för filmkvällen hemma hos Karin.

Pia visste inte riktigt hur hon skulle klä sig. Skulle hon vara fin, eller cool eller bara vanligt som i skolan, eller skulle hon vara festlig. Skulle hon klä upp sig eller inte? Skulle hon ha någon frisyr? Skulle hon sminka sig?

Så många frågor att besvara.

Pia bestämde sig för att Klä sig som vanligt, t-shirt och jeans, men de var ändå snygga, en blå tröja som framhävde hennes ögon.

Sedan bestämde hon sig för en hög hästsvans. Och bara lite mascara. Och läppglans.

Kanske de andra skulle vara som vanligt? Men det var för sent nu, dessutom ville Pia vara fin för att visa att hon gillade sina nya kompisar.

Nu var Pia redo för att gå till Kajsa. Hon sprang över vägen och ringde på. Karin öppnade dörren,

- Hej, Nora har inte kommit än. Sade hon med chipps i munnen.

- Det gör inget, jag var ju tidig, ska jag hjälpa till med något? Sade Pia.

- Ja du kan hälla upp läsken i en bunke, jag ska ha bål. Vad fin du är föresten! Sade Karin.

Tack, jag slängde bara på mig något. Sade Pia.

- Nu känner jag mig så tråkig. Sade Karin och gick iväg.

Pia hällde dricka i bunken och hällde upp chipps och smågodis.

- Kolla nu Sade Karin.

- Hon hade tagit på sig en svart kjol och hade en hög hästsvans precis som Pia.

- Snyggt sade Pia.

- Åh, vad bra att du hällde upp allt, det var bara det kvar. Sade Karin.

Filmen satt redan i DVD:n.

- Hej Nora! Du vad också fin, vilken tur att jag bytte om till min kjol. Sade Karin. Hörde Pia.

- Pia, Karin och Nora gick till köket och hämtade varsin skål, indelade i olika fack. Där kunde man själv hälla i lite chips och Godis, Popcorn, nötter och salta pinnar som man ville. Det tyckte Pia var smart, då behövde man inte trängas om skålarna. De tog också varsitt glas och hällde i bål. Sedan gick de in till tvrummet och Karin satte på filmen.

Pia tyckte filmen var väldigt rolig.

Det handlade om en liten pigvin som var väldigt annorlunda. De andra pigvinerna gick i skolan och var så duktiga. Den annorlunda pingvinen kunde bara steppa.

Alla tyckte han var konstig och han blev mobbad. Men sedan träffade han en tjej som tyckte han var gullig, hon brydde sig inte om ifall han bara kunde steppa. Sedan Blev den lilla pingvinen väldigt populär. Och det slutade lyckligt. Pia älskade lyckliga slut. Hon förstod sig inte på att folk kunde gilla sorliga slut. Då började hon bara gråta.

Efter filmen så stannade de kvar ett tag hos Karin. Nora ville så klart hjälpa till att diska undan och städa. Pia och Karin himlade med ögonen.

- Där ser du, jag överdrev inte. Sade Pia.

- Men du sade ju att du tyckte det var jobbigt att städa hela huset, jag tycker det ser ut som du sattsar på att bli städtant. Fnissade Karin.

- Äsch, det är bara kul att städa hos anda, men jag vill inte bli städerska, man får så uselt betalt. Sade Nora.

- Du låter som en. Skrattade Pia.

Nora tog en kudde från soffan och kastade den på Pia sedan var kuddkriget igång.

- Oj vad stökigt det blev. Nu måste vi städa sade Nora.

Pia och Karin tittade på varandra, sedan nickade Karin och de tog upp varsin kudde. Stackars Nora såg ingenting, de var bakom henne. Men hon vände sig om…

- Var tog ni vä… Började Nora.

- Nu skrek Karin sedan kastade Pia och Karin kuddarna på Nora.

- Nej nu hjälper jag inte till att städa! Skrattade Nora.

Men efter en halvtimma var allt ändå städat och fint igen. All disk var diskad och nu satt de i Karins rum.

- Gud vad bra att ni hjälpte mig med disken, det hade varit så tråkigt att stå och diska själv. När ni hade åkt hem också. Sade Karin.

Pia och Nora tittade på varandra sedan sade Pia:

- Jag tycker inte man är värd att komma hit om man inte hjälper till sade Pia.

- Nej, då är man taskig. Sade Nora.

- Kanske det. Sade Karin.

 _____________________________________________________

Om ni tycker den är bra, ska jag fortsätta skriva på den och kanske skicka in den till sånt där ställe.