Här kommer en ny kapitel novell så jag hoppas ni gillar den :D Den är dock inte redigerad men jag ska fixa det senare.. :D

Kapitel 1

Dagen började som vanligt, jag gjorde mig i ordning för skolan och åt frukost, packade ner mina saker i min ryggsäck och började gå ner till ytterdörren för att åka till skolan för att invänta första lektionen.
När jag väl kom fram så märkte jag inget annorlunda förrän jag kom till mitt skåp, jag tittade runt mig och alla i min närhet glodde på mig som aldrig förr, hade det hänt något som jag inte vetat om eller varför glodde alla så mycket på mig?

Jag tittade runt och jag ville bara skrika men jag ville inte få allas uppmärksamhet, jag tog mina böcker och gick vidare till slut orkade jag inte mer:
- Vad fan glor alla på?
Alla började röra på sig utan att glo så mycket på mig, första lektionen hade jag hål timma vilket jag hade glömt tydligen, jag gick till en dator för att sitta och kolla skolans hemsida och våran lokala hemsida.
"Har han gjort det eller inte?", jag läste rubriken om och om igen.
"vem har gjort vad?" tänkte jag för mig själv men vågade nästan inte klicka på länken som skulle ta mig till artikeln.

Jag bestämde mig för att klicka på länken och jag fick upp en bild på mig själv och en tjej som heter Lisa, tydligen var Lisa försvunnen men varför har de en bild på mig? Jag började läsa artikeln nu var det dags att gå till botten med detta.
"Lisa Göransson har hittats död i stadsparken tidigt i morse, det är folk som har sett henne med en ung kille som heter Henrik Sjögren, han är en 17 årig kille som fortfarande går i skolan men snart redo för att ta studenten. Men frågan är om han någonsin kommer att kunna ta sin student."

Jag tittade på artikeln en längre stund, stängde ner Internet och gick till min mentor och sa att jag inte alls mådde något bra. Jag gick hem och låste in mig på rummet, vad hade hänt med Lisa och vad har jag med saken och göra?
I samma stund som jag ställde mig frågan, så ringde det på dörren, mamma öppnade och jag hörde henne säga allt möjligt men ingenting funkade. Jag gick ner för att visa mig, jag frågade vad som försiggick, det enda jag fick tillsvars var att jag skulle med till polisstationen och det var nu. Jag fick inte höra varför jag skulle med till polisen utan jag var tvungen att följa med genast.

Ingenting visste jag vad som skulle hända, alla möjliga frågor kom i tankarna och jag förstod inte riktigt vad jag skulle göra eller säga jag trodde detta var en mardröm som jag ville komma ur, men jag visste innerligt att jag var vaken och att detta inte alls var en mardröm som jag kunde vakna upp ur. Det enda jag visste var att polisen säkert tror att jag har dödat Lisa Göransson, vilket är helt galet varför skulle jag döda henne?

Väl på polisstationen satte dem mig i ett litet rum som påminner om dessa förhörsrum som man kan se på film, vita tråkiga väggar, ett bord, två stolar, och en spegel som man säkert kunde titta på från andra sidan. Jag började svettas allt mer och jag hade svårare att andas, vad trodde dem om mig egentligen? Varför skulle jag ha dödat Lisa för? Det var frågor jag inte alls kunde svara på utan jag fick snällt vänta på att någon skulle komma hit och tala om för mig varför jag var här och vad dem tror vad jag har gjort. Jag har inte dödat Lisa, varför skulle jag göra det? Frågan kom upp flera gånger i huvudet, en fråga jag inte kunde få ur mitt huvud, jag ställde mig mot väggen och försökte att fokusera. Jag tittade på en fläck på andra sidan rummet och tittade på den fläcken tills någon kom in i rummet för att förhöra mig och tala om vad allt handlar om.

När väl en man kommer in så påminner han väldigt mycket om Martin Beck, men det är ju omöjligt att detta är på skämt, jag kollade honom och hoppades på att få några svar men han var iskall som en isbit. Han tittade på min stol och nickade mot den, han ville att jag skulle sätta mig på den, vilket jag helst inte alls ville göra. Men jag hade nog inget val, jag satte mig lugnt och sansat på stolen för att invänta denna man.

- Förhör med den misstänkte för mordet på Lisa Göransson, Henrik Sjögren. Förhörsman Hans Karlson. Ja du Henrik, du verkar ligga risigt till. Vad vet du och jag vill inte höra något om att du inte gjorde det, nu vill jag höra din story och det är nu.

Jag tittade på honom och trodde han skämtade, hur ska jag kunna berätta något jag inte har någon aning om? Hur ska jag kunna berätta om hur Lisa dog?
- Du skämtar med mig väl?
- Nej varför skulle jag skämta?

jag tittade på honom allvarligt och försökte komma åt hans svagheter men det gick absolut inte, jag tittade honom i ögonen och sa:
- Jag var med Lisa natten som var men när jag lämnade henne var hon vid livet, jag har ingen aning om vad som hände henne.

- Ja det är ju en klassiker att höra, vart har du sett den repliken? Beck? Wallander? Någon annan film?
- Jag har inte sett den någonstans jag har inte en aning om vad som hände Lisa, ni måste tro mig. Jag kom hem till klockan 23 och mina föräldrar kan säga att jag kom hem då, jag satt ett bra tag och pratade med dem i köket när jag åt lite grann.

Jag insåg snart att dessa ord som kom från min mun inte alls låter trovärdigt men jag hoppades på något sätt att jag skulle få komma ut härifrån snart, jag hoppas att dem hittar den skyldige. Varför skulle jag döda henne, jag är inte ens ihop med henne, det är någon som har hittat på det.

- Vi har uppgifter om att du var ihop med Lisa, stämmer det?
- Nej det stämmer inte, jag är singel, jag vet inte vart folk har fått ifrån att jag var ihop med Lisa. Jag tycker inte ens om henne på det sättet, kolla upp det om du inte tror mig men det är sant.