All grönska är borta, Cement platt och jag tror jag såg en bild när jag var liten på en grön jord, Nu går inte ens folk längre vi har rullband, och man får själv välja färg, rosa turkost eller grönt. men det är ingen som bryr sig längre. det är bara vardagligt. Hemma står våra robotar och diskar åt oss, och vi har inbyggd solvärme. så vi slipper gå ut. Jag undrar ändå meningen med våra händer och fötter vad är dem skapta till, för många århundrade sedan var dem våra redskap, vi hade använding av dem.. Men nu vet jag inte..

Efter en lång natt, vaknade jag ur en dröm. Den var sluddrig ibland dök det upp olika matte tal det var en av dem tusen bi effekterna ifrån att vi slapp skolan, Allt vi behövde lära oss inprogrammerades i våra hjärnor, som datorer, När vi sov. Jag hade ingen aning hur systemet fungerade men förut var det så hemskt.. Alla funktionshindrade var diskriminerade och fick gå i särskola, det säger alla vuxna när vi barn undrar vad skola är och varför det inte existerar längre, när jag var riktigt liten gick jag på dagis tills det var ersatt av min robot daisy. Hon kunde aldrig leka och när jag skulle förklara var hon bara två par tomma ögon. jag vet inte hur många gånger jag hade lust att kasta mina leksaker på henne. men jag gjorde det aldrig hon genomskådade alltid mig, och höll fast mig med sina metallgrepp.

Jag tog ett tandkräms piller och tittade länge på mina Turkosa puppiler i den fyrkantiga spegeln. Sedan gick jag ut i vardagsrummet, Mamma log mot mig med sitt stela leende. alla i 40 års åldern hade lika len hy som en bebis.

Ska du iväg och träffa Viola? Undrade mamma med sin hesa röst.

Ja det ska jag viskade jag tillbaks och Min robot daisy var där på några sekunder, det var nästan så jag ville putta undan henne och säga JAG KAN TA PÅ MIG JACKAN SJÄLV! men det var lika bra och inte säga emot det gick snabbare.. sen vår flygande bil, bytte alltid färg till förarens ögonfärg. Så den skimmrade i turkost när vi flög långt upp bland molnen jag och daisy. Och en sekund senare landade vi ner i ett gigantiskt höghus. Med glas hissar det tod en sekund sen var jag hos viola. Det var 20 våningar och på den 15 våningen var alltid viola

Hej viola! skrek jag upphetsat när daisy var utom synhåll. Men ingen viola var där.. Tomheten slog mig som en knytknäve i magen.. Vad hade hänt?

Den är inte klar berättelsen men i varje fall^^ ..