Från mitt håll sett skulle de demoniska krafter, som fanns i den undersköna Katherins kropp inte kunna undfly rättvisan. Det hade tagit tre år för den här dagen att infria sig. Hon hade äntligen gått rakt in i hans fälla. Han drog ut henne i ljuset, från skuggan under den gamla eken. Han höll fram en bukett, med rosa rosor. Hon tog emot dem. De passade hennes bleka hud och ljusblåa ögon. Hon log och undslapp sig ett skratt. Det klingade så ljuvlig i hans öron att han för en sekund tvekade. Som lätta regndroppar en tidig vårdag lockade det honom. Tror du verkligen att du klarar av det? , frågade hon. Han tittade på henne, hon log ett självsäkert leende. Vad menar ni? Frågade han. Ta kol på mig, sade hon lugnt. Hon tittade på honom, mötte hans blick. Jaså, ni visste kära Katherin, sade Han och suckade. Ja, Daniel, sade Katherin.

Han vände sig bort, tittade över fälten och lät tankarna flyga. Lät dem framkalla ett minne, av första gången som han hade mött Katherin. En droska hade saktat in framför porten, till herrgården. En man som Daniel aldrig hade sett förut steg ut, och sakta närmade sig porten. I nästa sekund såg Daniel hur hans far slog upp dörren, framför näsan på den okände mannen. Öppnade sina armar och greppade tag i manen och gav honom en stor kram. Julien, äntligen har du tagit dit sunda förnuft till fånga och kommit för att se mig. Hur är det med dig?, Sade Daniels far. Ja nu är jag här Thomas, svarade Manen som hette Julien. Det är bra med mig, men hur är det med eder. Jag hörde att eder hälsa har vacklat. Jaså, sade Thomas. Jag mår i alla fall alldeles utmärkt, Julien. Det är inga större fel på mig. Sade Thomas med rynkad panna. Sedan vände han sig mot fönstret där Daniel satt, kom ner pojkvasker, ropade han gladlynt. Daniel steg upp från sin plats vid fönstret och stegade ned för trappan, när han slutligen steg ut genom porten stod hon där. Katherin, vacker som en ros var hon. Hon log mot honom. Thomas bad Julien att presentera den undersköna skapelse som klev ned från droskan. Det här är min dotter, Katherin. Jaså, sade Thomas. Vilken vacker flicka ni är, Daniel har du förlorat målföret? Hälsa på den unga damen nu förmanade Thomas honom. Daniel bugade sig mot henne, välkommen Lady Katherin, sade han. Han hade känt blickarna från hans far och mannen som kallades Julien. Han hade sett deras leenden mot varandra, det skulle bli han och Katherin. Så var det bestämt och han ville ha henne. Bara för sig själv, ända tills han förstod det djup som gömde sig bakom de kristall blå ögonen. Det var en mörk avgrund, ett monster som existerade bakom det vackra leendet. Men trots hans avsky för henne tvekade han.

Han vände sig snabbt om, rusade mot henne och försökte tackla ner henne på marken. Men hon var redan borta. Nämen oj, så aggressiv du är hörde han hennes röst säga. Hon satt högt uppe i den gamla eken. Hon lekte med honom, en lek som han var beredd att spela. Han förväntade sig en utgång där han vann. Det får vi allt se, sade hon. Så du läste mina tankar Katherin, sade Daniel. Ja, du är ju som en öppen bok, stackars Daniel, sade hon beklagande. Jaså sade han och log. Kom ner sade han mjukt. Kom undersköna Katherin ….