Önska jag kunde sluta.

Önskar hon kunde sluta riva på sina armar.

"vad har du gjort!?"

"det var en katt"

"ska jag tro på det"

"Det är ju sant!"

Springer in på rummet dörren smälls igen…

väggarna börjar krypa igen, som sniglar sakta men säkert emot min ihåliga kropp. Snart finns det inget utrymme kvar. skulle måla väggarna med mina mascaratårar. Skulle skrika om jag hade någon luft kvar. dem sipprar igenom mina tomma organ. och hennes tomma ögon stirrar ut i luften, Glöm inte att andas det gör ont att andas in Det gör ont att andas ut. Tar det första vassa föremålet det glimmar så vackert den hårda metallen, min lilla drog viskar jag och smeker bladet mot hennes arm huden rivs bort i flagor stackars ömma hud undrar hur länge till den ska kunna reparera alla ärr och skärsår och allt blod som bara rivs upp hela tiden. Tittar henne i spegeln. lova du inte att sluta. DU BLÖDER!

Tar en tröja binder runt armen för att stoppa flödet

börjar bli yr, virrar runt söker efter luft men faller ihop som en trasdocka. Jag söker frihet, var är min frihet viskar jag mot henne i den krossade spegeln.

"hon" är jag.