Här är en början på en bok på SV. vill ni ha mer?

I månskenet

av Evelina

Prolog

En kväll satt jag i fönstersmygen och tittade ut i skymningen. I skogsbrynet rörde sig något, jag kunde inte se om det var ett rådjur eller en räv. Jag blev nyfiken, djuren brukar inte komma såhär nära skolan. Jag slet åt mig jackan öppnade fönstret. Efter en viss möda lyckades jag ta mig ner från mitt rum på fjärde våningen, tur att man inte är höjd rädd. Jag små sprang bort till stället där jag sett djuret, när jag kom dit, flämtade jag till. Marken var blodig, och det låg päls tussar där. Måste varit en lös hund eller något, fast här nära skolan det är konstigt att ingen reagerat. Den måste fält ett rådjur. Mycket riktigt, här är det tass av tryck i snön, men oj va stora dom är!. Det kan inte vara något annat en varg. Jag undrar vart den har kommit ifrån, den måste har kommit hit nyligen, det ska ju inte finnas vargar här i England. Jag tog mod till mig och följde spåret in i skogen. Det var ingen jätte stor skog, men den var väldigt tät. Det luktar friskt av snö och skog här inne, det var jobbigt att följa spåren efter som det var rätt så klippigt. Här och var dök små stup fram under snön, som kan stuka ens fötter. När jag kom runt hörnet på djur stigen jag följde, såg jag att mindre än 50 meter framför mig låg resterna av viltet som hunden eller vargen fält. Jag gick sakta och försiktigt framåt. Väl framme såg jag att magen på rådjuret var uppsprättat, inälvor och revbenen saknades och benen var knäckta i olika vinklar. Huvudet var till och med borta, det rann fortfarande blod från där huvudet borde suttit. Det vänder sig i magen på mig, tänkte Jag, han fram till en buske innan jag kräktes. Bakom mig hördes en låg morrning. Mitt hjärta hoppade över några slag, just i det ögonblicket kändes det som om hjärtat frös till is. Sakta, sakta vände jag mig om. 10 meter framför mig stod en enorm stålgrå varg. Den var kanske fyra gånger större än en vanlig varg. Från munnen droppade ännu färskt blod från kvällens lyckade jakt, morrningen steg. Snart började vargen visa tänderna, och den började svinga huvudet från sida till sida. Jag såg in i bestens onaturligt blåa ögon, dom var lika kalla som is. Utan förvarning ylade besten högt och sorgligt sedan kastade den sig fram. Jag skrek till och slängde mig åt sidan, kom upp på benen och rusade där ifrån med vargen springande med öppna käftar alldeles bakom mig. Vargen började knappa in på mig, plötsligt sköt en blixtrande iskall smärta fram snett över ryggen, från vänstra axen till högra höften. Jag skrek, men fortsatte springa.

Kap 1. Festen

Jag heter Saga, jag är 17år och jag är inte som alla andra, jag trivs med att vara själv. Det passade mig att flytta, även om det är mitt i förstaterminen, först året på gymnasiet. Jag tycket inte det är skrämmande att inte känna någon eller att ingen känner mig. Det är så jag vill ha det. Fast denna skolan va annorlunda. Det är ett internat, jag har lyckan med halvlika föräldrar så jag har fått ett eget rum med toa och egen dusch. Men det känns ändå inget bra. Jag kommer från Sverige och nu ligger jag i en säng, på ett internat i västra England ganska nära kusten.

Regnet har smattrat mot fönstren nästan hela veckan, men just nu är det klart. Jag fattar inte varför mina föräldrar skrev in mig här. Här!, här av alla ställen i världen. Jag har bott här i en vecka nu, och skolan börjar för mig om en vecka. Dom ger mig lite extra tid att komma till ro. Mina korridor kamrater är snälla, men inte alls min typ av människor. Jag har fått rummet längst bort i korridoren på fjärde våningen, ett av dom större. Det sägs att det spökar här, det låter ju mysigt. Just nu sitter ja i fönstersmygen och tittar ut på fullmånen, den är så vacker ikväll. Som en stor lysande orangefärgad cirkel. Någon stans i skogen ylar en varg, kanske kallar den till sig flocken eller så sörjer den för att dess måne är så långt bort. Jag hinner tänka att det var konstigt med en varg i England, när någon plötsligt knackar på dörren, jag rycker till.

- Vem är det?

- Rosie från rummet mitt emot. Jag och några till ska iväg på en fest, vi undrade om du ville hänga på?.

- Var?.

- Ärs kan du inte öppna, ja orkar inte skrika

- Okej visst.

- Hej, jo Damien ska ha fest, så vi ska till honom.

- Vem är Damien?.

- Criss storebror. Han är en riktig snygging. Kom med snälla du, du kan inte sitta här inne och sura hela tiden.

- Hmm, nja ja vet inte. Min engelska är så skrovlig, dom andra är väll inte så tålmodigt mot mig som ni är här.

- Äh, sluta nu det går säkert jätte bra, möt mig vid entrén om 40 minuter så sticker vi!.

- Jaja okej då.

Ja stängde igen dörren fylld med kalla kårar. Var det något jag inte gillade så var det just fester. Ja slängde av mig kläderna och gick in i duschen, tio minuter senare fönade jag mitt långa svarta hår torrt. Jag ser rätt så skaplig ut, ja är ganska kort,170 lång, slank lagom smal väger ca 55-58kg. Jag har kolsvart hår nästan så det blir blått i solljuset som går ner under rumpan, och klara stora kalla blåa ögon. Jag är också rätt blek, blir inte ens röd hur mycket ja en solar, jag har också turen med skapliga bröst en full D- kupa. Satte på mig svarta underkläder, en mörkblå siden blus och en svart kort jeans kjol.

Tog en titt i spegeln. Hmm, nä ja tar nog mina svarta låga jeans i stället. Drog borsten genom håret, på med lite maskara och ögon skugga sedan slet ja åt mig jackan och drog på mig kängorna och gick ut. Nere i entrén stod redan Rosie med några andra.

- Oj va fin du e sa jag. Rosie hade på sig en ljus rosa kort klänning, under den svarta kappan som var uppknäppt.

- Tack du med, va tidig du är, det är en kvart kvar.

- Okej nä ja orkade inte sitta och vänta så ja tänkte att ja kunde vänta här istället.

- Hört något spöke på ditt rum ännu då, frågade Rosie med ett brett flin.

- Nä, varken sett, hört eller känt något. Det är nog bara en myt.

- Å!, bra där kommer Amanda och Sofie. Jaha då går vi då allihop.

När vi kom hem till Damien gick det knappt att tänka, musiken var så hög. Det visade sig att Damien snart skulle fylla 18år, det va därför han hade en så kallad "för fest". Jag klämde mig mellan alla dansande kroppar. En kille petade mig på axen, gav mig en burk öl, flinade och gick sedan iväg med stolta steg. Mm tyskt öl, uch va äckligt. Men, men man får ta vad som finns. Hällde i mig ölen och gick för att hämta en till. Sedan satte ja mig i soffan bredvid en tjej som jag vet heter Mellany. Hon går i min parallell klass.

- Hej!, har du kul?, frågade jag henne.

- VA! ja hör inte, musiken är så hög, skrek Mell till mig.

- Jag frågade om du har kul!, skrek jag högt.

- Jo, lite för hög musik bara, annars är det kul. Du är den nya tjejen från Sverige va?.

- Ja jo det är jag, svarade jag och rodnade.

- Kul, du pratar ju jätte bra engelska!.

-MELL KOM HIT, skrek en kille längst bak i rummet.

-Å!. Du ja måste gå, ses senare Saga.

- Visst.

Det gick en timme, sedan två. Jag satt för mig själv ett tag, sedan gick ja bort till den hemma gjorda baren.

- En Rom och Cola tack sa jag och log

- Visst den kommer strax, sa killen som var kvällens Bartender. Sedan gav han mig glaset.

- Oj det var ett rejält glas det.

- Visst sa han och log

- Ses senare sa jag

Sedan gick jag ut ur rummet och ut på verandan. Damiens föräldrars hus var enormt, liknade mer en herrgård. Trädgården var fantastisk. Jag gick ner för stentrappan och ut på gräsmattan. Brrr så kallt det blivit, visserligen är den ju bara början av oktober. Frosten knarrade under mina fötter när jag gick vidare in längs en gång mellan två höga häckar. Nu blev det mörkt, månljuset nådde bara i korta glimtar in hit. Det brydde jag mig inte om, det var så underbart vackert här, så stilla och fridfullt jämfört med festen. Jag kom ut i en glänta, upptäckte att häcken löpte i en cirkel här, med en stor kal ek i mitten, under den stod en stenbänk i badandes månljuset. Jag gick dit och satte mig en stund. Att sitta här i kylan i bara en tun kortärmad sidenblus och ett par jeans är nog inte så smart. Jag kommer säkerligen att bli sjuk, men vem bryr sig om det. Jag slog armarna om mig, efter att ha ställt glaset bredvid mig på bänken.

Sedan reste jag mig efter en stund, glömde bort glaset och fortsatte min upptäcks färd. Denna delen av trädgården var ännu mörkare, tur att man kan se bra i mörker och inte är lätt skrämd. Plötsligt knäcktes en gren alldeles bakom mig. Jag vände mig sakta om.

- Vem där, min röst lät kusligt klar och stadig i mörkret.

Inget svar kom,

-heh

Det var väl en kanin eller ett rådjur då, tänkte jag . Jag fortsatte att gå, efter en stund blev det för kallt till och med för mig. Så ja gick tillbaka in.

- Hej Saga där är du, var har du varit jag har letat efter dig halva kvällen. Uch va du ser kall ut, dina läppar är ju nästan blåa.

- Äh, det är ingen fara jag tog en promenad bara. Blev visst borta rätt länge, hmm ser att jag var borta nästan två timmar.

- Två timmar!!, ute i bara det där du har på dig. Är du inte riktigt klok. Det är två minus ute nu, inte konstigt att dina läppar är blåa. Kom vi får leta rätt på ett glas coniak till dig, så blir du varm.

Medan vi trängde oss för bi folk tänkte jag, herre gud två minus inte konstig att ja tyckte det var lite kallt. Konstigt att jag inte började skaka, det gör ja inte ens nu jag som brukar vara så lätt frusen. Tre timmar senare ursektede jag mig och sa till Rosie att jag går hem.

- Är det säkert att du hittar tillbaka hem?, det är ju mycket mörkare nu än förut.

- Jodå jag har ett bra minne. Jag vill hem och sova, är så trött.

- Okej då sov gott, det va kul att du hängde med.

- Mmm visst, hej då.

Skit också nu håller ja på att få huvudvärk. Det tog nästan en timme att gå hem till internatet, det började nämligen snöa på vägen. Snöandet tilltog i styrka så ja såg nästan inget. Konstig tänkte jag är två minus inte för kallt för att det ska kunna snöa?. Drog av mig kläderna och kröp ner under täcket när jag kom hem. Jag somnade innan jag fick huvudet på kudden. Vaknade på morgonen av att en envis solstråle bländade mig i ögonen. Hmm tänkte jag, drog inte ja för gardinerna i går?, kanske inte. Jag klev upp och gick in i duschen, sedan klädde jag mig. Såg att klockan var halv tio. Härligt med lördag. Jag gick ner till kafeterian för att äta en sen frukost. Det blev en skål rykande varm gröt och en kopp med varm mintchoklad. Mm va gott, jag är ju vrålhungrig.

- Hej sa Rosie, hur kan du äta efter igår. Jag mår pyton.

- Ärs, du kommer må mycket bättre efter en skål gröt, sa jag med ett brett flin.

- Uch tyst med dig, annars kräks jag över dig, sa hon och fick en aningen grön aktig nyans i ansiktet.

Lite senare gick ja ut på en promenad, denna gången rätt klädd. Det hade kommit mycket snö under natten. Nästan 30 cm, det var sensationellt mycket. Ja skrattade åt mig själv. Veckan gick och skolan började, kul uch. Måndag, Ja hade kemi, mattematik, engelska, religion och kampsport denna dagen, alltså en lång dag. Jag gillade engelskan, min lärare Mr Jones var mycket trevlig. Men bäst var kampsporten, det var kul med fart, styrka och balans.

Jag satt i kafeterian när jag fick syn på honom, Theo sa Rosie att han hette och att han var konstig och farlig. Han var vacker, lång säkert över 190cm, muskulös, lite halv långt och ruffsigt mörkblont hår och ljust bärnstens färgade ögon. Och han tittade rakt på mig, nästan så det kändes som om han tittade igenom mig. Han såg farlig ut, samtidigt oemotståndligt vacker. Fick veta att han var 17 år han också fast att han gick andra året. Jag hade fått gå om ett år efter att ha varit sjuk, och skolkat för mycket. Gänget han kom med, som gick för bi mitt bord såg arga ut. Killarna fik jag veta av Mell som satt bredvid mig, att dom hette Jasper, Darren, Jackob, James, Andrew, Mackel och Sam. Dom var i åldrarna från 16-18år Sam va yngst och James äldst.

Allihop var mycket snygga, men ingen gick att hjämföra med Theo. Han fortsatte förbi mitt bord utan att titta på mig igen, satte sig sedan med sina vänner. Till bordet kom snart 7 tjejer, Mell sade att dom hette Tanya, Lucy, Angelica, Rebecka, Lilly, Alyce och Hanna. Allihop hängde med varan, men ingen annan med dom. Rosie påstod att dom var kriminella. Men det ville ja inte tro på. Jag reste mig upp och sade att ja skulle dra mig tillbaka för att göra läxor.

Tisdagar var bra dagar för då hade jag bara biologi, matte och idrott. Och givet vis höll jag på att komma förent till idrotten så ja fick springa som en tok dit. Sprang givet vis rakt på Theo, höll på att trilla om kull men han fick tag i min arm innan.

- Å!. förlåt mig, sa jag skamset.

- Ingen fara sade han, hur gick det?

- Bara bra, med dig då. Jag var tvungen att springa jag är försenad till idrotten.

- Okej då får du synda dig dit då, sa han och log ett fånigt litet leende som fick mitt hjärta att rusa.

- Visst eh, hej då sa jag och satte fart igen.

- VI SES!, ropade han efter mig.

Jag kom hela en kvart försent, skyllde på att ja gick vilse. Vi hade basket denna timmen och nästa hade vi styrketräning. Jag kände mig mörbultad efteråt, gick in i omklädnings rummet, klädde av mig och gick in i dusch rummet. Jag märkte att dom andra tjejerna tittade på mig avensjukt. Vilket fik mig att le.

En tjej som hette Angela ställde sig i duschen bredvid mig. Och när ja vred på huvudet för att titta efter vem som kom in i dusch rummet efter henne, vred hon vatten termometen på is kallt. Jag flämtade till men stod kvar, det var uppfriskande. Tittade sedan på Angela som först såg skadeglad ut till att se förbannad ut. För att sedan storma ut där ifrån. jag kom ut sist ur omklädnings rummet. När jag började gå mot kafeterian, hörde steg bakom mig.

- Vad vill du Angela, räckte det inte med att du gav mig en iskall dusch?.

- Gjorde hon sa en killröst bakom mig.

Jag spratt till och vände mig om, där stod Theo min gud.

- Hej, ja jo, hon vred av varmvattnet. Men hon blev sur efter som jag stod kvar och inte sprang skrikande där ifrån. jag tittade mig omkring. Var har du dina vänner då?.

- Dom är och äter, jag var ute och gick såg dig komma ur omklädnings rummet, och här är jag nu. Ska också gå och äta nu eller?, hänger du med.

- Äh, visst.

Shit, hur sjutton ska detta gå. Jag kommer att göra bort mig. Å tack gode gud, där sitter Rosie och Mell. Jag kan sätta mig hos dem.

-Hej då sa jag till honom och gick mot mitt vanliga bord.

- Nä vänta, vill du sitta med mig sa han, och log snett. Jag är inte farlig sade han och leendet blev större. Hans tänder glimrade.

- Äh, okej visst, stammade jag fram.

Hmm, vad ska jag äta då tänkte jag, jag hade hängt av mig jackan på stolen vid bordet. Nu stod jag vid kafeterian, och kafeteria expediten tittade otåligt på mig.

- Vad vill du ha?. Mat eller godis?

- Mat. Jag kan ta en pastasallad, ett glas vatten och en frukt sallad.

- Visst, här har du.

- Tack!.

- Och vad ska du ha idag då Theo?

- Blodpudding och lingon, sa han och blinkade

- Hehe skrattade expediten, du och din blodpudding på tisdagar. Jag borde sluta fråga.

- Jo men så e det, läkarens åder måste äta mer järnlik mat.

Hmm det var en annorlunda måltid, jag trodde inte folk gillade blodpudding längre. Theos gäng såg rasande ut när vi gick förbi dom till bordet vi lagt beslag på tidigare. Jag vågade knappt titta upp på honom, rädd för att ja skulle rodna. Jag hatar att rodna, mina kinder blir alldeles varma och rosiga och mina ögon börjar tindra så fånigt.

- Är du vegiterian?

- Va!?, förlåt jag tänkte på en uppsats som jag ska ha färdigt till imorgon, sa jag och hoppades innerligt att jag inte skulle rodna och avslöja mig. Det var ju lite sant i alla fall.

- Jaha, oki du såg inte så glad ut när ja sa blodpudding.

- Å, nä jag ryser av att jag vet vad det är gjort på till och med namnet avslöjar ju det. Vegiterian, nja jag äter kött, fast inte så ofta.

- Det som är så gott. Fast å andra sidan är väl grönsakerna nyttigare.

- Tja så kan man väl se det. Nä min pappas vän är jägare, han tvingade mig att vara med när dom slaktade en vildsvins galt. Det var blod och inälvor över allt, och sedan gjorde hans fru blodplättar av det. Har lite svårt för sådant sedan dess. Hehe

- Hmm ja det låter ju inte så mysigt, sa han. Sedan lassade han in en stor tugga blodpudding i sin mun och tuggade och såg mycket road ut.

Några dagar senare när ja kom in på mitt rum, slängde ja mig ner på sängen och tittade upp i taket. Å, Theo, han är så snygg. Bah jag måste verkligen göra klart uppsatsen. Jag vaknade några timmar senare av att någon knackade på dörren. Å, ja måste ha somnat konstaterade jag, konstigt jag hade ju inte ens varit trött. Kollade på klockan, halv tolv. Vem knackar på vid denna tiden tro.

- Vem är det!

- Öppna dörren det är jag, Mell

-Hej vad vill du, klockan är ju halv tolv.

- Jag ville bara säga en sak sa hon, och såg halvt ihjälskrämd ut. En flicka från internaten har försvunnit, Sandra hette hon. Hon försvann för 5 dagar sedan, hon återfanns av en av nattvakterna just nu för typ en kvart sedan. Hon var död!! Dom sa att det såg ut som något stort djur hade rivit henne till döds och att hon var nästan helt tömd på blod.

- VA!, flämtade jag, otroligt skakad av det jag hört.

- Rektorn bad mig hämta dig, vi alla ska samlas i hörsalen (aulan). Lärarna ska prata med oss. Herre gud hon blev bara 16år!.

Skakad gick jag in och hämtade en kofta sedan gick vi. I hörsalen var det fullpackat till bristnings gränsen. Hela skolans elever, lärare och personal var samlad i salen, det blev nästan 760 personer mer eller mindre. Rektorn började prata, förklarade det Rosie just sagt till mig. Han gav också ut strikta nya regler, man fick inte visstas ute ur internat hemmen efter klockan tio, och vi fick inte lov att gå ut i skogen om kring skolan. Alla turer till stan var tvungen att god kännas av både föräldrar och lärare. Stön, buningar och flämtningar genomströmmade salen. Detta kommer att bli ett fängelse. Efter detta fick vi gå tillbaka till våra rum.

Jag gick förbi Theo han såg orolig ut, men samtidigt skrämmande upphetsad. Ja gick vidare till mitt rum. Stängde igen dörren och låste den väl, funderade på att stänga fönstret med, men jag bor tråtts allt uppe på högsta våningen. Fyra våningar från marken, det tror jag ingen vågar klättra upp för. Så ja lät det förbli öppet. Jag läste igenom min uppsats och bestämde mig för att den dög. Gick och la mig, hmm imorgon är det Fredag. Det betyder samhällskunskap, naturkunskap, psykologi och slutligen idrott igen.

Denna natten sov ja oroligt, drömde konstiga saker. Vaknade med ett ryck, VAD var det som lät!!. Rummet lystes upp av ett vitt sken, sedan kom en expoltion utanför fönstren som trummade på rutorna och det öppna fönstret stod och slängde i vinden. Oj det stormar bara sedan såg jag att glasrutan hade gått sönder. Suck!, jag klev upp och stängde fönstret.

- jag får städa upp det senare när jag sovit.