**Här står jag och skriker!
**
Här står jag och skriker, men ingen kan höra mig.
Jag går och jag går och jag springer och jag springer,
fast jag kommer aldrig ut ur detta eviga mörker.
Jag springer, jag hasar mig fram, men kommer aldrig
fram till dörren.
Hur ska jag ta mig ut?

Jag går och jag går och jag springer och jag springer.
Jag kan skrika och jag kan gråta, men det är ingen
som värken ser eller hör mig.
Jag kan riva, klösa och skära mig, men det ända som
händer är att några droppar ljust blod sipprar ut.
Och jag kan slita mig i håret, men det kommer alltid
att vara så att det är jag som inte syns, hörs eller finns.

Här sitter jag och gråter, men vad hjälper det!
Det finns ändå ingen här som vill trösta mig.
Jag kan skrika, gråta och springa men jag kommer
aldrig att nå fram, till dörren som kan släppa ut mig.
Här sitter jag nu och gråter ensam i mörkret.
Vad ska jag göra!
Ska jag ta det stora klivet eller ska jag stanna här.
Men för att ta det stora klivet krävs det mod, att
ta sitt eget liv kanske skulle vara den enda lösningen
att få bli fri…

Flickan som fans

Hon står där och skriker, fast ingen kan höra henne

Hon kastar sig ut för den branta kanten, och
när hon närmar sig marken ler hon

Hon tänker blott i en sikund, här och nu tar allting slut
sen sluter hon sina ögon och slår i backen

Just nu sitter flickan på målnen och ler för sig skällv
hon hade ju fåt rätt

Flickans liv var ju inget värt, det sa dom
Hon var ju endast en liten skit

I alla år sa dom stora att tiden, den läker sår
Fast att hon gav tiden tolv av sina år, läkte
aldrig ett enda litet sår

Väl när flickan var borta kom folk på att hon fanns,
men då var det ju redan försent…

Du skulle alldrig!

Du skulle aldirg klara av att vara jag. Du vet inte hur jag kämpar, vad jag går igenom varje dag. Du vet inte hur tungt det är, att öppna ögonen och behöva se. Du vet inte hur mycket som krävs anstränga sej, bara för att le. Du vet inte hur jag irrar omkring, och alltid hamnar fel. Du har aldrig känt smärtan, då rädslan förlamar dej del för del. Du har aldrig sörjt så mycket att dina tårar har tagit slut. Så sej aldrig att du fattar, låtsas inte att du vet. Tro aldrig att jag skulle låta dej röra smärtan, dela min hemlighet. Om du hade sett det jag sett, hört det jag hört. Upplevt det jag upplevt, grått som jag gråtit. Och förlorat det jag förlorat, skulle du aldrig någonsin le igen…

Tillängnad en "Dagger Dan"

Du borde få pris, för den som sårat mest. Du borde få pris, för den som ljugit bäst. Aldrig förr har någon varit så elak, som du var mot mig. Aldrig för har någon fått mig att hata, så mycket som jag hatar just dig. Ingen, förutom du, har någonsin fått mig att gråta så mycket som jag gjorde. Ingen, förutom du, har fått mig att mot min vilja förlåta och förlåta igen. Ingen, förutom du, har utnyttjat mig och mina känslor så som du gjorde i omgångar. Ingen, förutom du, har fått mig att känna mig så lurad och värdelös, som du fick mig att känna mig just då. Du borde få pris, för den som orsakat mest smärta. Du borde få pris, för ditt lilla svarta stenhjärta ….

Det går till en gräns

Det går till en gräns om hur mycket skit man orkar ta,
det går till en gräns hur länge man orkar leva med skiten.
En dag spricker den trygga bubblan man levt i, så står man där
och möter verklighetern…

Det är då smärtan kommer och ilskan,
över frågan om vad jag har gjort dom för att
förtjäna det dom säger om en. Är det verkligen rätt
för någon att få en annan att må dåligt. Är det rätt
för några att kränka en annan, bara för att
den/ dom själva ska må bra…

Jag önskade mig

jag önskade mej en gång en vän,
en vän som jag kunde lita på.
En vän som jag kunde älska.
Då kom en ängel och sa att han skulle hjälpa mej.
Han flög i väg, men efter en liten stund kom han tillbaka och sa: Jag kan inte hjälpa dej.
Varför? sa jag
Då log han och sa:
En ängel kan inte vaka över en annan ängel.

Var finns du?

Vart finns du när jag behöver dig,
vart finns du när jag ropar på dig
Du finns inte här

Så många nätter jag ropar ditt namn,
Så många nätter som jag ej hör ditt svar

Min värld finns ej mer den dog,
för du åkte ifrån mig

Jag är svag, kraftlös
känner mig sömnig
men jag vågar inte sova längre,
drömmarna får mig att vakna

Du finns ej här, var e du,
jag saknar ditt hjärta som slår,
slår för våran framtid

jag saknar ditt skratt, din röst
men framförallt dina smekningar

jag saknar lyckan som bodde i dina ögon,
där bor nu bara sorgen

jag saknar ditt sätt att lysa upp,
när du såg på mig

jag saknar livet,
livet där vi va två

Nu känns vi blott som främlingar,
som ser varandras sorg,
men vi vågar inte trösta,

ty kärlekens svarta sorg,
är svårare att bära än,
den man älskat än en gång
försvinner från en

vart finns du när jag behöver dig,
vart finns du när jag ropar på dig,
nej du finns ej längre här…