Hmm… Först måste jag fråga - skriver du på engelska av någon speciell anledning? Jag själv gjorde det förut när jag övade upp min engelska, men insåg rätt snabbt att om man vill fokusera på storyn och berättandet ska man nog satsa på sitt modersmål (eventuellt andra modersmål - då ska man dock börjat lära sig språket innan typ… 7 års ålder). Åtminstone till att börja med - sedan kan man översätta texten, kanske med hjälp av någon kunnigare beroende på ens egna kunskaper i språket.

Dock läser jag gärna och hjälper dig - jag vill nog kalla mig rätt så duktig även om jag inte på långa vägar kan kalla det ett andra modersmål ;)

oki, jag lägger in prologen här då först..

det blir långt…

As long as I shell live

by Evelina

Prologue

"You are the key, you are the energy, you are our queen"

"No I'm not, I am just me, I said"

"Stop being so childish, grow up and accept your destiny, our destiny. Said Lionidas, the light peoples prince"

"NO, I will never surrender for you, I'll rather be dead then".

" Lethera, do what you have to do then, said Leonidas"

I turned around, and there she stood. The girl I thought I'd kilded a long time a go. She was smiling, then she froze. I immediately felt the pain, I tried to move but I coulden't move at all. Then everything went dark….

I am broken.. I am bleeding, and if this wound doesn't heal, will I finely bleed to death?. It hurts so much. Every heartbeat sends a thousands chock waves of pain, in to my blood system. It feels like I am burning inside and out. My brain feels slow and thick, I can't almost think anymore, I can't find any sentences in my mind. For if I do that, what will I find there, more then the dark inside of my self. My sun is faded… So many thoughts and feelings inside me, it can only be chaos. Maybe, maybe I am drowning?. Some peoples say it is a wonderful way of dying, but they do not know what they are talking about. This is frightening!. I do not know what I want anymore, will I live ore will I die?. It feels like I am going to die right here and right now, if I'll just let everything go. Like the life isn't meant for a broken soul like me, like it is only made for souls that are hole and happy. So that souls like me can't suck out others happiness, to worm up my own frozen heart. Is this fair?, does it even work to feel like this?. How will I trust other peoples, when I can't trust my self?. How will other peoples know me, if I don't know my self?. And at the same time, some peoples can read me like an open book, just by listening to my voice ore just by looking at me. That scares me more then anything else, way?. Because how much of my feelings can you se in the reflection, of the revolt that is going on inside of me?. That I have been trying so hard to hide away from others and to forget.. How can some peoples just se between me and in to my soul?. Because this is how it feels like, and it make me feel so naked and vulnerable there. I thought that this darkness had disappeared, but instead it was just waiting deep inside in my heart, waiting for it to slowly get frozen again. How is this possible!. Old wounds has been cut opened again. The blood is red and so sweet, It flows like a frosty mist so cold and calm. But in my veins the blood is burning like hell. Tears, tears where are you?. Am I not capable to crying anymore, to ease my pain. Ore is it just tears of blood that will help me now?. Everything I se now, is hidden behind a veil,. I can no longer se the world as it really is, just through this black veil. Where are you?, you that shell be my brother, my sister, my friend, my love and my soul mate. Will I ever find you?, Yes I think, I think I already have that. But that I can not think, it is forbidden. A forbidden thought, that is impossible. Ore is it?. I feel like I am broken, just like a big bleeding wound. The thoughts is burning inside me, and my blood is slowly freezing in my veins. What shall I do?. One false move, and everything will be quit, peacefully and dark. I like the dark, I like the quit, I like the peacefully. But I dislike the emptiness, the loneliness. Would I like to exist, would anyone else like me to exist, would anyone miss me if I disappeared?. This thoughts is dangerous, just because they make me stop and think. I have already started the dark life, I haven't just realised it until now. I haven't given it al up, I have just found a new way of living ,my one way. I am not meant to sit here and be a human, a plant would be better. How many times can a heart be healed?, I think many times just because it is a heart. But a soul then?, can it heal ore bee healed. Should it really be this way, that everyone you like ore love, would be taken a way from you?. Can't you be allowed to be happy, just because you have a dark soul?. Because I have a dark soul, ore a least a bit of my soul is dark. It lives in the dark and only for the dark. This part of me is to big to just ignore, it is this part that draw me to bad things. Ah, see found a new part of my self. Perhaps not a part I like, but still a part of me. The darkness is a part of who I am, it has always been so. Maybe I just have to unite my both sides?. But will that work?, will the dark side take al over me then?. Try your wings and fly a way, but if my wings doesn't work, will I fall then?. Ore will the wind save me?. I have always had it difficult to express my self and my feelings, I still does, so I just flee them. The part of me that still can think strait, Just say this few words: flee while you still can .Would I like that this time?, just to flee…

Or shell I let the peoples of light catch me?…

"You are the key, you are the "energy"(1), you are our queen"

"No I'm not, I am just me", I said.

"Stop being so childish, grow up and accept your destiny, our destiny", said Lionidas, the light peoples prince

"NO, I will never surrender for you, I'll rather be dead then(2)".

" Lethera, do what you have to do then"

I watch behind my self,(3)and there she stands. The girl I thought I'd killed a long time a go. She was smiling, then she froze. I immediately felt the pain, I tried to move but I was locked to the place I stood(4). Then everything went dark….

Intressant början, jag gjorde små (#)-saker där jag funderar över grammatiska saker. Stavfelen jag såg ändrade jag, så läs gärna igenom och jämför. Här kommer kommentarerna;

1: Fundersam över varför du använt citattecken (") vid ordet "energy". Någon speciell anledning? Annars bör du nog plocka bort dem :)
2: Här har du gjort ett stilfel och använt "then" i slutet på två meningar efter varandra. Det första then känns inte rätt i sammanhanget, så det kan du enkelt plocka bort.
3: Här använder du dig av svensk meningsbyggnad. Pröva ändra hela meningen till exempelvis "I turned around and there she stod, the girl I thought I had killed a long time ago.
4: "Locked" är snarare låst som i en låst dörr än låst på samma plats. Pröva exempelvis "but I couldn't move at all" eller liknande.

Jag måste springa och göra lite grejer nu, men den börjar bra, jag blir intresserad av att läsa resten. :)

Sammandragningar av ord som "I'd, coulden't (som stavas couldn't), haven't, can't" osv är egentligen talspråk och bör inte användas i löpptext bara i Dialog. Det är enklare att läsa I would, could not, have not  och can not.

Den är aningen på gränsen eftersom de har hopslagningarna börjar smyga sig in lite överallt.

" the light peoples prince". Engelskan har genitivapostrof - the light people's prince.

Var noga med prepositioner "Am I not capable to crying anymore," - i am not capable of crying any more. "My sun is faded…" - has faded, alternativt "is fading".

Jag undrar också varför du skriver på engelska?

oki.. jag tror ni kan to bort mina trådar.. jag blir ledsen..

alla frågar varför hela tiden, är jag såvärkligen  j**la hämsk på att skriva eng?. jag övar upp min eng, har under mitt liv alltid fått höra att ja är urusel på att skriva eng, nu ville ja öva mig. och det kändes bra. tyckte det va kul, och jag har nu lättare att  tänka på eng. Jag har dyselexi, och tycker inte det är kul att skriva på sv. men nu har det lilla självförtroendet dött.

Det är en kanonide att träna upp engelskan, men om du lägger ut en text på ett forum och uttryckligen skriver "kanske hjälpa mig med stavning och gramatik fel", så får du ju räkna med att folk gör just det.

Hade jag varit som du så hade jag nog försökt koncentrera mig om berättelsen, det är ju den som är viktigast.

Och om du tappar allt självförtroende för att folk korrigerar din engelska så får du nog tuffa till dig. Vad gör du om du skickar in din bok till ett Förlag och den refuseras pga att de tycker den är dålig? Det är en knäck för själförtroendet.

Så, spotta i nävarna och ta nya tag. Det är det enda som gäller och fungerar. Nobody loves a loser.

#7 nä det ja reagerar på är inte kretiken, utan att ni säger åt mig skriv på svenska… jag skriver på eng för att ja ville det.. stav fel m.m. tar ja åt mig och försöker att ändra diräckt..

Jag menar det kvittar om ja skriver på eng eller svenska, jag har nästan lika mycket stav fel vilket som, samma med gramma tiken.. ska ja inte skrva alls då?…

hat en på börjad bok på sv med, men den ligger på vila i brist på insperation..

Jag tror att folk bara kom med ett gott råd, det är inte lätt att skriva på ett främmande språk. Det är mycket svårare med de små nyanserna som ju är viktiga, man har ett sämre ordförråd så texten kan bli lite torr.

Men om du bestämt dig för att skriva på engelska så gör du det.

Anledningen till att flera personer (tja, jag och en till. Två, då) frågade varför du skriver på engelska var (åtminstone i mitt fall) för att jag var nyfiken om det var någon speciell anledning. Som jag skrev i mitt första inlägg (som du för övrigt ignorerade…) så skriver jag då och då på engelska själv, för att öva upp mig. Sedan är jag lite inne på en framtid som översättare, så där har jag en bra anldening till. Men jag respekterar helt att du vill öva upp engelskan, det är en jättebra anledning!

Däremot är det tyvärr som Halvdanske säger - man måste verkligen tåla kritik om man ska skriva. Jag har själv otroligt svårt med det, men eftersom jag älskar skrivandet måste jag lära mig att ta kritiken med ro. Ibland måste jag vara irriterad och ledsen i några dagar, innan jag kan se över kritiken. Ofta inser jag att "wow, de har faktiskt rätt" och märker hur jag förbättrar mig av att använda andras råd. Sedan kan det gå andra vägen också - bara för att någon kritiserar någonting betyder inte det att jag måste tycka likadant, eller ens ta till mig kritiken om det inte passar mitt sätt att skriva.

Men vill du att vi ska hjälpa dig, då måste du svara på våra frågor när vi är nyfikna, annars tjatar vi ;) Och jag kan inte se att någon skrivit uttryckligen "skriv på svenska", utan snarare helt enkelt varit nyfikna på varför. Nu vet vi, så nu kan vi acceptera det.

Jag har bestämt mig för att ta bort den masiva början..

kommen bara ha det lilla som är före det.. fast nu får denna vila ett tag..

har kommit igång med den ja skrev på SV nu, så jag fortsetter med den ett tag.. är uppe i 16 sidor och 5 kappitel på den nu..

Läs den gärna den heter: I månskenet

finns här med prolog och kap 1 även kap 2..